Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Elefanten i rummet i debatten om Zlatan

Zlatan Ibrahimovic i landslaget 2016.Foto: MAGNUS LILJEGREN/STELLA PICTURES
Johan Pettersson är jämlikhetskonsult på Make Equal.Foto: Pelle Berg

Högst upp – hotad av ingen – tronade alfahannen som jämför sig själv med ett lejon. Hur kunde det bli så här i fotbollslandslaget? 

Maskulinitet är problemet, skriver Johan Pettersson från Make Equal. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Det har länge talats om Zlatan Ibrahimovics roll i landslaget. Obestridd stjärna, han som styrt och ställt och ibland haft mer att säga till om än tränaren. Att det nu kommer uppgifter om kränkningar, mobbning och tystnadskultur kring stjärnan är alarmerande. Vissa fördömer, andra tar i försvar. ”En naturlig del av elitidrotten” enligt somliga. 

För att förstå att det kunnat se ut så här i en av Sveriges största idrottsliga institutioner behöver vi se den kontext som både herrlandslaget och Zlatan befinner sig i ur ett maskulinitetsperspektiv. Konkurrens och utslagning, tydliga hierarkier med tuff kravbild, ekonomiska intressen samt obestridd legitimitet på samhällelig nivå.

Hög maskulin avkastning

Zlatan har många av de egenskaper som ger hög maskulin avkastning. Sveriges bästa fotbollsspelare genom alla tider. Pengar och status. Högst upp på tronen – hotad av ingen. Han personifierar det maskulinitetsideal som fortfarande genomsyrar stora delar av idrotten, ofta självutnämnt genom liknelser med lejonhannar. Alfahannen med den hårda ytan, skämt som balanserat på gränsen och en extrem vinnarskalle. 

Vid kritik och motgång höjer han rösten. Vem tror du att du är? Jag är Zlatan, uppbackad av både fans och fotbollförbund. 

”The last dance” gav oss en inblick

I Netflixdokumentären om Michael Jordan, ”The last dance”, fick vi en inblick i de baksidor som ofta uppstår bland män i extrema tävlingsmiljöer. Mobbning, pennalism, rivalitet, och olika former av våld. ”Now you see how it is to play with a winner” recenserade Zlatan dokumentären på Twitter. ”Either you like it or not”. Vad skickar det för signaler? Jag delar Olof Lunds reflektion att bördan inte bör falla på Zlatan själv.

Detta är något vi vet men talar för lite om – få saker väcker mer motstånd än kritik mot män som idrottar.

”Det som händer i ett omklädningsrum stannar i omklädningsrummet” uttrycker sig Lars Richt, dåvarande landslagschef, om Zlatans påstådda övertramp. Really? 

Tystnadskultur och stark hierarki

Att enskilda spelare haft svårt att säga emot är förståeligt då utrymmet att göra motstånd i miljöer där starka hierarkier, grupplojalitet och tystnadskultur råder ofta är litet. Att ett förbund som skördat framgångarna av att ha Zlatan i laget nu går ut och dementerar är förståeligt. 

Vad ska de annars göra när ekonomiska och sportsliga intressen kommer i första hand? Att i efterhand vara självkritiska och erkänna problemen vore att underkänna den kultur där det egna ledarskapet brustit – inte helt vanligt för män i maktposition.

40 procent har utsatts för kränkning

En undersökning från Friends vittnar om att 40 procent av idrottsutövande killar utsätts för kränkningar. Det handlar om en hård jargong där grova skämt, social retsamhet, våld och heterosexism förekommer. Ofta med inslag av psykisk ohälsa, utslagning och destruktiva hierarkier. Saker som formar för resten av livet. 

Zlatan med dåvarande landslagschefen Lars Richt.Foto: PETTER ARVIDSON/BILDBYRÅN

Detta är något vi vet men talar för lite om – få saker väcker mer motstånd än kritik mot män som idrottar. Samma killar har Zlatan som förebild och landslaget som högsta dröm. De normer som råder bland unga är naturligtvis resultatet av hur det ser ut högre upp i leden och unga slås i dag ut som följd. 

Oförmåga till självkritik

”With big power comes big responsibility” har en spindelliknande superhjälte sagt. Det gäller för Sveriges kanske största idrottspersonlighet, likväl som det förbund han verkat i. Alla ska kunna spela fotboll utan att utsättas för kränkningar, mobbning eller påhopp – oavsett vilken nivå en spelar på. 

Istället för högmod och oförmåga till självkritik bör vi rikta blicken inåt och vara överens om att det inte får se ut så här. Det är först när vi gör det som vi kan föra samtal om hur vi vill ha det i stället. 

 

Av Johan Pettersson

Projektledare för ”Allt vi inte pratar om – fritid & idrott” och jämlikhetskonsult, Make Equal

”Zlatan bestämde i landslaget – ingen vågade berätta”: