Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

El och piller botar inte alla psykiska problem

Helena Looft Foto: Kerstin Loenberg
Vill du prata med någon? Nja, det verkar krångligt, du får klara dig med fem KBT-samtal, tack och adjö, skriver Helena Looft.
Foto: LENNART REHNMAN

Jag kan vittna om att terapi hjälper. Jag är inte rädd för att återfalla i något av mina destruktiva beteenden heller eftersom jag har lärt mig att handskas med mina känslor på ett vettigt sätt, skriver Helena Looft.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Jag är evigt tacksam för mina terapeuter, det är deras förtjänst att jag lever i dag. Men nu är andra människors möjligheter att få hjälp med sin psykiska ohälsa hotad. Jag skriver detta för dem.   

Jag har gått i terapi i över 20 år. Knappt hälften har varit landstingsfinansierad, resten har jag betalat själv. Ibland tar det tid att bli en frisk, sund, vettig människa, om man inte har fått lära sig vissa grundläggande färdigheter under uppväxten, som att ta hand om sina egna känslor och tro på sig själv och sin egen verklighet. Att ha psykiska problem är ett stort lidande, det är något man behöver hjälp med – ofta av en utomstående, utbildad, klok person som kan se saker och ting ur ett annat perspektiv.   

 

LÄS MER: Psykisk ohälsa är meningen med livet 

 

Socialstyrelsen har i sina nya riktlinjer för behandling av depression och ångest planer på att skrota alla former av psykodynamisk terapi. Den som behöver det måste alltså gå till en privat terapeut och betala 800 kronor per gång – i dag, som ensamstående mamma, skulle jag inte ha haft råd med det. ​ 

Människor är individer, det gäller naturligtvis även dem som har psykiska problem. Vi behöver olika sorters hjälp. Somliga mår bättre av mediciner, andra av terapi, åter andra av både och. Ledstjärnan i vårt samhälle är valfrihet, men när det gäller våra själar ska alla tryckas in i samma form. Är du deprimerad? Var så god, det är elbehandling och psykofarmaka som gäller. Vill du prata med någon? Nja, det verkar krångligt, du får klara dig med fem KBT-samtal, tack och adjö.    

Ledstjärnan i vårt samhälle är valfrihet, men när det gäller våra själar ska alla tryckas in i samma form. 

Men vi människor är påverkade av komplexa motiv och drivkrafter som har att göra med vår historia, familjebakgrund, uppväxt och kultur. Det är det som är grunden i psykodynamisk terapi – man ser människan som en helhet. Självklart, kan man kanske tycka, men den här synen på människan är inte så inne just nu. I Sverige år 2017 är det neurobiokemiska förklaringsmodeller som gäller, och man vill bota människor med mediciner och elbehandlingar.  

Mina psykiska problem har yttrat sig på olika sätt – i tonåren hade jag anorexia och sedan fick jag diagnosen borderline eller, som det stod i min journal, “gränspsykotisk personlighet”. När jag väl fick upp ögonen för att mitt lidande faktiskt kunde ha orsaker, att det inte bara var något som dök upp från ingenstans, så insåg jag att psykodynamisk terapi var min väg. Jag ville hitta de där orsakerna och göra något åt dem. Det vill säga: Mitt liv var problematiskt för att det hade tappat all riktning och mening, jag hade gått vilse någonstans i mina relationer och omgivningen kunde inte bemöta mig som den jag var, på gott och ont.   

 

LÄS MER: Psykisk sjukdom är något man har, inte är 

 

Eftersom Socialstyrelsens riktlinjer ännu bara är på planeringsstadiet så finns det en chans att säga ifrån. Uppropet Rör inte min terapi får in patientperspektivet i debatten. Vi måste prata om terapins plats i offentlig vård och inspirera människor att våga söka terapeutisk hjälp. Hundratals patienter har, i samband med att de skriver på uppropet, delat med sig av sina terapiberättelser. Det är rörande läsning, personliga vittnesmål om hur samtalsterapi har blivit en väg upp ur djupa depressioner och svår ångest mot ett meningsfullt liv.  

Jag kan vittna om att terapi hjälper. I dag är jag fri från alla mina symtom. 

Min historia är en av dessa berättelser. Jag kan vittna om att terapi hjälper. I dag är jag fri från alla mina symtom. Jag är inte rädd för att återfalla i något av mina destruktiva beteenden heller eftersom jag har lärt mig att handskas med mina känslor på ett vettigt sätt. Men jag hade aldrig kommit så här långt utan mina terapeuter.    

 

Helena Looft

författare

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!