Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Efter Pisaskolan – nu får vi Pisahögskolan

Regeringens satsning på fler högskoleplatser sänker kvaliteten och högskolan är överutbyggd, skriver Mats Alvesson vid Lunds universitet.
Foto: Jens L'Estrade

Regeringens satsning på fler högskoleplatser sänker kvaliteten och högskolan är överutbyggd.

Vad det egentligen handlar om är en förtäckt arbetslöshetshantering, skriver Mats Alvesson vid Lunds universitet.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Regeringen föreslår ökning av antalet utbildningsplatser i högskolan. Man hänvisar till att i kunskapssamhället är behovet av välutbildad arbetskraft stort. Mer utbildning och mer kunskap synes svårmotsägbart.

Mats Alvesson, universitetslärare och organisationsforskare.
Foto: Lunds universitet

Men högskolan är överutbyggd.

Att många söker till högskoleutbildningar handlar ibland om genuint intresse, men ofta mer om att man känner sig tvingad att förbättra sitt cv för att undgå lågbetalda arbeten.

Att de med längre utbildning ofta klarar sig bättre på arbetsmarknaden tas som intäkt för behovet av mer utbildning. Men för många handlar det mer om att konkurrensen om formella meriter ökat.


Idén om kunskapssamhället är populär men bottnar i uppblåsthet och önsketänkande. Visst finns viktiga kunskapsintensiva sektorer men tillverkning, rutinservice, enklare administration, försäljning och distribution sysselsätter många fler än high tech och läkemedelssektorerna.

Den kvantitativa expansionen har negativa effekter på lärandet och kvalificerandet. Förkunskaper och intresse är ofta svagt. Efter Pisaskolan – sjunkande och i förhållande till omvärlden dåliga skolresultat – får vi Pisahögskolan. En högskola som är minst sagt opålitlig som kvalificeringsinstrument. Trycket är starkt på att rekrytera, behålla och godkänna så många som möjligt.


Den genomsnittliga studieinsatsen på heltidsstudier är 20-25 timmar i veckan. En ganska slapp grundinställning från ledning, lärare, myndigheter och studerande dominerar uppenbarligen. Och i massutbildningen sänker man gärna kvalitetskrav.

På många platser i världen uttrycks stark oro över högskolans förfall. Vissa resursstarka utbildningar som kräver höga intagningspoäng och starkt intresse samt viss begåvning håller måttet, men i övrigt är det si och så med kvalificerandet.

Expansion av högskolan är mycket populärt hos politiker. Efter att lyckats försämra skolan blir lösningen att öka utbildningslängden kvantitativt. Många måttligt skolintresserade trycks vidare i systemet. En viktig drivkraft är förstås att hålla nere ungdomsarbetslösheten.

Högskolan handlar mindre om kvalificering än förtäckt arbetslöshetshantering. Därutöver finns en märklig idé om att arbetarklassjobb skall minimeras. Snarare än att erkänna och bekräfta att väldigt många jobb är praktiska skall en överutbildning av beteendevetare, samhällsvetare, ekonomer, jurister och andra som inte alla gånger bidrar särskilt produktivt äga rum. Billigt och enkelt – och avlastande för arbetsförmedlingen och till synes ett plus för idén om att nästan alla får hjälp med klassresan.


Redan på 80-talet menade den amerikanske sociologen Collins att den högre utbildningen är ett dolt socialt välfärdssystem. Teknologisk utveckling och en hög förväntansnivå på arbeten gör att behovet av att sysselsätta folk via skolgång har ökat. Den dåliga kvalificeringen av folk i masshögskolans tidevarv bidrar till att stora sektorer fungerar dåligt: Pisaskolan, ett polisväsende som får fler resurser och minskar andelen uppklarade brott, en sjukvård som har stora problem osv.

För en tid sedan fick jag mejl från en som studerat på en av landets undermåliga högskolor. Högskolan i fråga "var mer som ett slags gymnasium i en förort än ett universitet. En student sa uttråkat i en paus: - Jag hatar att lära mig saker. Ja då har du kommit till rätt ställe tänkte jag. ”

I Pisahögskolans tidevarv är den högre utbildningen gymnasifierad och erbjuder ofta mer av en förvaringsplats än intellektuella utmaningar och reellt kvalificerande.


Mats Alvesson, universitetslärare och organisationsforskare vid Lunds universitet. Han har nyligen publicerat The Triumph of Emptiness, Oxford University Press, som bland annat behandlar högskolans förfall.