En verkstadsarbetare och en undersköterska har lika lång yrkesutbildning. Men om båda jobbar heltid tjänar verkstadsarbetaren 2800 kronor mer i månaden än undersköterskan.
Det är värdediskriminering. Verkstadsarbetaren antas vara en man och tjänar därför mer än undersköterskan som antas vara en kvinna. Mäns arbete värderas helt enkelt högre än kvinnors. Det lönar sig mer att ta hand om maskiner än om människor.
Sedan 1980-talets början har kvinnors löner som andel av mäns löner bara ökat med några ynka procentenheter. Det är drygt 30 borttappade år för jämställdheten på arbetsmarknaden.
Problemet är lönelåset. Den ordning som innebär att arbetsgivarna och facken i industrin gör upp om en procentuell löneökning som andra yrkesgrupper sedan följer.
Vissa kallar det ”industrinormen” och andra kallar det ”märket”. Vi väljer att kalla det vid sitt rätta namn: Lönelåset. Kvinnodominerade yrken får aldrig en chans att komma ikapp mansdominerade yrken eftersom alla ska få lika mycket i procent.
Kvinnor låses fast på lägre lönenivåer än män trots att de utför likvärdiga arbeten som kräver lika stor yrkeskunskap.
Kommunal ställer inte upp på detta längre. I avtalsrörelsen 2016 – och i kommande avtalsrörelser – måste våra värdediskriminerade kvinnodominerade yrken få större löneökningar än mansdominerade yrken. Annars gräver den svenska modellen för lönebildning sin egen grav.
Än så länge finns en samsyn om att den konkurrensutsatta industrin ska gå före i en avtalsrörelse. Om den samsynen ska fortsätta måste lönelåset dyrkas upp. Den svenska lönebildningen måste visa sig kapabel att komma till rätta med värdediskrimineringen av kvinnodominerade yrken för att behålla sin legitimitet.
Det sägs ibland att lönelåset är rimligt eftersom mansdominerade yrken bidrar mer till samhällsekonomin än kvinnodominerade yrken. Exportindustrin slår sig för bröstet och talar om att ”utan oss fanns ingen välfärd att fördela”.
Det är en tankevurpa – eftersom det resonemanget går utmärkt att vända på. Välfärden är lika viktig för tillväxten som tillväxten är för välfärden. Att Sverige har en fungerande skola, barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård är förutsättningen för att industriarbetare och tjänstemän överhuvudtaget ska kunna gå till jobbet om dagarna.
Någon måste ta hand om verkstadsarbetaren när han går sönder och behöver lagas. Det gör undersköterskan. Ändå lönediskrimineras hon i förhållande till honom.
Det är en skam för Sverige, som inte minst blir tydlig på ålderns höst. En ny rapport visar att hela 70 procent av Kommunals pensionerade kvinnor är beroende av garantipension ‧– eller fattigpension som det tidigare kallades – trots att de har ett långt arbetsliv bakom sig.
För att komma åt kvinnors låga pensioner krävs inte bara jämställda löner. Heltid måste bli norm även inom välfärdsyrkena – Kommunal väntar på att få skriva under ett nationellt kollektivavtal om heltid med SKL. Män och kvinnor måste dela mer lika på ansvaret för hemarbetet – då krävs ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen.
Men arbetsmarknadens parter kommer inte undan sitt ansvar att dyrka upp lönelåset. Money talks, som det heter. Om Sverige någonsin ska bli jämställt måste kvinnors arbete värderas på samma sätt som mäns. Vi kan inte längre ha en lönebildningsmodell som låser fast kvinnor i värdediskriminering och i praktiken talar om att de är mindre värda än män.
I avtalsrörelsen 2016 måste nycklarna till lönelåset upp på bordet.
Annelie Nordström, ordförande Kommunal
Lenita Granlund, avtalssekreterare Kommunal
