Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Du kommer aldrig att vinna, Julian Assange

Elisabeth Massi Fritz. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin.
Julian Assange. Foto: RAY TANG/REX/SHUTTERSTOCK

Vem skulle välja att polisanmäla Julian Assange för våldtäkt i dag? Han vet ju uppenbarligen exakt hur man gör för att komma undan med det, och samtidigt förstöra brottsoffrets liv, skriver målsägarbiträdet Elisabeth Massi Fritz.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

”Jubel när våldtäktsutredningen mot Julian Assange läggs ner.” Så inledde Rapport sin nyhetssändning på fredagskvällen. Assange hade återigen gått ut på balkongen tillhörande Ecuadors ambassad i London, och i fullt dagsljus stått där och sagt att han nekats tillgång till solljus i snart fem år. Ett påstående lika uppenbart falskt som det mesta han har sagt om den svenska brottsutredningen sedan den inleddes i augusti 2010.

Min klient tog del av åklagarnas beslut att lägga ner förundersökningen om våldtäkt via media. Ansvarig åklagare Marianne Ny och Ingrid Isgren säkerställde inte ens att hon var informerad med ett grundligt och motiverat nedläggningsbeslut innan de offentliggjorde det till media. Därefter följde en pressträff på polishuset på Kungsholmen i Stockholm och intervjuer med media där överåklagare Marianne Ny bland annat uttryckte lättnad över att slippa hantera så många förfrågningar om utlämning av offentlig handling som hon och hennes kollegor, i och med medieintresset för Assange-utredningen, tvingats hantera. Vad skönt det måste vara för åklagarmyndigheten att slippa det framöver.

I ett uppenbart försök att rädda åklagarmyndighetens anseende medverkade överåklagare Marianne Ny bland annat i Aktuellt där hon försökte ge en logisk förklaring till varför man inte sagt ett ord tidigare om att de i november förra året hade misslyckats att delge Julian Assange misstanke om brott, och på grund av detta enda försök ansåg det hopplöst att försöka med samma sak igen. En helt ny uppgift för mig och min klient.

 

LÄS MER: Nej, det är inte synd om Assange 

 

Hur ska man förklara för en målsägande som har väntat i snart sju år på rättslig prövning i domstol, som har väntat på upprättelse, varför det blev så här? Att åklagarna har gett upp efter ett försök att delge Assange misstanke om våldtäkt? Att de inte ens har begärt rättslig hjälp i brottmål från Ecuador gällande delgivningen? Hur ska man förklara att det lösa löftet som åklagaren yttrat i media om att återuppta förundersökningen om Assange frivilligt skulle resa till Sverige innan brottsmisstankarna preskriberas 2020 med största sannolikhet är tomma ord? 

Hur ska målsäganden i det här målet kunna känna någon mening i beslutet hon fattade för snart sju år sedan att gå till polisen, att lita på det svenska rättsväsendet och medverka i förundersökningen? Att hon genomlidit det här när det inte ledde någonstans. Att hennes liv vändes uppochner, och totalt förändrades, förgäves. För det är precis så hon känner. Ärendet började och slutade med samma trivialiserande av brottsanklagelserna, kränkning av hennes rättigheter och personliga integritet samt total brist på respekt för henne som människa och utsatt brottsoffer.

Media har det senaste dygnet överträffat sig själva i att rapportera om allt annat än vad det här ärendet faktiskt handlade om. Den svenska förundersökningen har aldrig handlat om USA eller Julian Assanges hemsida Wikileaks. Den har aldrig handlat om vem Julian Assange är, eller vem han tror att han är för den delen.Den har enbart handlat om de brott Assange var på sannolika skäl misstänkt och häktad för att ha begått mot två svenska kvinnor: våldtäkt, olaga tvång, och två fall av sexuellt ofredande. 

 

 

Vem skulle välja att polisanmäla Julian Assange för våldtäkt i dag?

 

Assanges advokat Per Samuelsson påstår att de har ”vunnit Assange-målet”. Ett uttalande som visar på hans minst sagt egna pinsamma tolkning av vad som utgör fakta och sanning. Att fly rättsväsendet, vägra inställa sig till förhör, vägra följa domslut och vägra svara på förhörsfrågor är inte att vinna. Det är att ställa sig över lagen. Man kan inte vinna en rättsprocess man hela tiden vägrat att medverka i.

Med sitt beslut att lägga ner förundersökningen sänder den svenska åklagarmyndigheten ett mycket tydligt budskap: om du håller dig undan rättvisan och överklagar häktningsbeslut tillräckligt många gånger så ger vi tillslut upp. Och om du dessutom är känd och samlar in miljontals kronor för att slippa följa lagar och domslut som vanliga människor så ökar dina chanser att slippa rättslig prövning avsevärt.

Vem skulle välja att polisanmäla Julian Assange för våldtäkt i dag? Han vet ju uppenbarligen exakt hur man gör för att komma undan med det, och samtidigt förstöra brottsoffrets liv. Han vet att om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger så tar en ansenlig mängd människor det man säger som sanning. Han vet att män som han fortfarande kommer undan med nästan vad som helst.

Assange kan uppenbarligen stå där på balkongen i solljuset och hävda att han har nekats solljus i fem år, släppas fri mot borgen för att sedan gömma sig på en ambassad och påstå att han har varit frihetsberövad sedan 2010, förtala och kränka min klient i oändlighet, förvränga fakta i år efter år, och ändå äras med rubriker som ”jubel när våldtäktsutredningen mot Julian Assange läggs ner” av den största tv-kanalen i ”världens mest jämställa land”.

 

En av Assanges många advokater har uttalat sig i media att Assange avser söka asyl i Frankrike. Det är givetvis ingen förvåning att han aldrig har haft för avsikt att flytta till Ecuador, eller att han vill bo i ett land känt för att husera och skydda Roman Polanski från utlämning till USA där han är dömd för att ha våldtagit en 13-årig flicka.

Den här brottsutredningen visar med all önskvärd tydlighet att de som utsätts för sexualbrott fortfarande behandlas förskräckligt i Sverige. Den visar hur långt människor går för att försvara misstänkta våldtäktsmän. Den visar hur högt pris ett brottsoffer får betala om hon vågar tro på grundstenen i vår rättsstat: att alla är lika inför lagen.

Hade åklagare Eva Finné läst lagboken och hade överåklagare Marianne Ny vågat anhålla en utländsk misstänkt utan hemvist i Sverige så hade min klient aldrig behöva genomgå det helvete som präglat hennes liv de senaste 6,5 åren.

Åklagarmyndigheten, den svenska polisen och media borde verkligen skämmas för hur de har handlagt och bevakat förundersökningen mot Julian Assange, och framför allt: hur de har behandlat min klient.

Och Julian Assange: du kan aldrig vinna. 

 

Elisabeth Massi Fritz

Advokat specialiserad på brottsoffer

Målsägarbiträde i Assange-fallet

@advokatmassifritz

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!