DEBATT. Ratta respiratorer eller dra runt på barnvagnen? För många inom vården är valet enkelt just nu. Man avbryter sin föräldraledighet, rycker in och drar sitt strå till stacken. Corona är den största kris som drabbat sjukvården i modern tid. Ja, kanske någonsin.
Personal mobiliseras från alla håll, nästan. Mottagningar stängs ner. Det som kan vänta får vänta. Sjuk- och undersköterskor som knappt satt sin fot i 24/7-vården bemannar nu avdelningar. Ovana ska de hålla koll på syrgasnivåer, ta prover, kontroller, sätta dropp, sprida lugn, prata allvar, packa liksäckar. Hemtjänst och boenden hade egentligen behövt kohorter, alltså att färre personal vårdade samma äldre, men där finns inget att stänga ner, ingen personal att flytta.
Men alla dessa insatser räcker inte. Nu aktiveras krisavtal. Semestrar skjuts upp. Vi som jobbar måste jobba mer, vare sig vi gör det frivilligt eller ej.
De heliga fortsätter lalla runt
Men det finns en grupp som inte kan kallas in ens när det krisar – föräldralediga. Lattemammorna kan fortsätta lalla runt. Om inte på caféer, så hemma; baka bullar och mysa framför tv:n. Copywriter i storstan eller sjuksköterska på småorten spelar ingen roll. Föräldraledigheten är helig.
Lattemammorna får helt enkelt nöja sig med sjukhusens automatkaffe tills krisen är över.
I Sverige får vårdnadshavare 480 föräldrapenningdagar per barn, som kan disponeras fritt till barnet är fyra. Det är en exceptionell förmån. Danska föräldrar får drygt 340 dagar, varav merparten måste tas ut det första året. Inte ens oljelandet Norge är i närheten så generöst, där erbjuds 320–390 dagar, beroende på ersättningsnivå.
Motsvarar 4 500 tjänster
Om föräldradagarna kortades till normala nordiska nivåer skulle vård- och omsorg få ett välbehövligt personaltillskott, visade jag i ”Föräldraledigheten och personalbristen i välfärden”, ett briefing paper för tankesmedjan Timbro 2018. En förkortning till 365 dagar skulle innebära en förstärkning på runt 1 000 sjuksköterskor och 3 500 undersköterskor och vårdbiträden.
Ännu 1989 hade Sverige 360 föräldrapenningdagar. Det halvår som lagts till sedan dess kan i vanliga fall på goda grunder klassas som subventionerat familjemys. Nu, när akut personalbrist i vården råder, är långa ledigheter rentav oansvarigt.
Låt partnern sköta barnet
Givetvis är det knappast rimligt att nyblivna föräldrar ska ryckas ur bebisbubblan och tvingas till jobbet. Små barn som är helt beroende av sina föräldrar behöver tas om hand av just sina föräldrar. Reglerna för de öronmärkta dagarna borde dock ändras, så att partnern kan vara hemma när vårdpersonalen går till jobbet.
Många tar som sagt sitt personliga ansvar, fixar barnpassning och återgår till att rädda liv och hälsa. Men för de som ändå håller sig hemma, borde föräldraledigheten kunna dras in. I nödtider måste alla heliga kor slaktas. Att ingen har föreslagit inskränkningar säger något om frågans särstatus i svensk politik.
Mobilisera alla resurser
Visst, att tvinga på velourpappor bussarongen igen kommer knappast vara den avgörande insatsen. Men alla pusselbitar behövs. Den som kan se bakom denna texts något raljanta ton, inser att frågan är djupt allvarlig. Resurser måste mobiliseras i kampen mot corona.
Lattemammorna får helt enkelt nöja sig med sjukhusens automatkaffe tills krisen är över.
Av Kajsa Dovstad
AT-läkare
Tidigare ledarskribent
