DEBATT | HANDSKAKNINGSDOMEN. Diskrimineringsombudsmannen och Arbetsdomstolen har gjort det igen. Istället för att sätta ned foten och ställa sig bakom den jämställdhet och likabehandling som vårt demokratiska sekulära samhälle vilar på och som människor kämpat hårt för i generationer, går man religiösa fundamentalisters ärenden. I veckan gick AD på DO:s linje och gav en kvinna som av religiösa skäl vid en arbetsintervju vägrat skaka hand med den manliga chefen, vilket ledde till att företaget avbröt rekryteringen, rätt till skadestånd på 40 000 kronor.
I en intervju med SVT (15/8) menar Clas Lundstedt på DO att: ”Såklart är det rimligt att en arbetsgivare kräver att de anställda ska behandla kollegerna lika, men man måste kunna hälsa på olika sätt”.
LÄS MER: Nalin Pekgul: Här i Sverige skakar vi hand – punkt slut
Problemet är bara att det han säger inte går ihop. Man kan inte både kräva att anställda skall behandla kolleger eller kunder lika och samtidigt hävda att det måste vara tillåtet att behandla människor olika med utgångspunkt ifrån vad de har mellan benen. Att i en professionell situation vägra ta någon i hand för att hen är av motsatt kön är att förminska och ta ifrån individen rätten att inte särbehandlas på grund av att man råkar vara kvinna eller man. Ingen skall behöva uppleva sådant på sin arbetsplats.
Att DO och AD ger en liten grupp fundamentalister tolkningsföreträde är allvarligt.
Vill människor leva enligt rigida sexistiska stenåldersregler privat är de naturligtvis fria att göra så. Men i yrkeslivet måste det vara självklart att man anpassar sig till de normer som råder i vårt samhälle och framför allt de regler som finns på arbetsmarknaden. Gör man inte det är det rimligt att ta konsekvenserna av sitt handlande. Till exempel att en arbetsgivare inte finner en intressant.
LÄS MER: Ledare: Handskakningsdomen riskerar att leda till verklig diskriminering
Domen i AD är inte bara ett hårt slag mot jämställdhet och likabehandling inom yrkeslivet. Den är också ett hån mot en majoritet av Sveriges muslimer. DO hävdar i sitt yttrande bland annat att det är ”vanligt förekommande bland muslimer i Sverige” att man undviker beröring med människor av motsatt kön, eftersom detta ”får en negativ påverkan på den enskildes identitet och skapar en känsla av att leva i synd”. Så är det inte alls. De allra flesta muslimer i Sverige har överhuvudtaget inga problem med att interagera med sina kolleger på ett respektfullt sätt utan att sexualiseras på grund av kön. Att DO och AD ger en liten grupp fundamentalister tolkningsföreträde när det kommer till vad som är korrekt beteende för en människa som bekänner till islam är allvarligt.
Det är som sagt inte heller första gången DO trampar djupt ned i klaveret. Tidigare har man bland annat slagit fast att det är diskriminering att inte tillåta barnskötarstudenter bära niqab, trots att undervisning bygger på kommunikation, att det är diskriminering att inte låta människor av religiösa skäl bära långärmat inom vården, trots att detta är emot gällande hygienföreskrifter och att arbetsgivare inte bör kunna kräva att alla anställda bär samma typ av uniform. Att en statlig myndighet gång på gång misslyckas med att stå upp för jämställdhet, sekulära värderingar och underminerar professionella bedömningar och regler är oacceptabelt.
Om DO ska fortsätta driva ärenden som går ut på att ge människor särskilda rättigheter på andras bekostnad och som leder till ökad diskriminering i stället för tvärtom, är det lika bra att skrota myndigheten som helhet. Eller i alla fall döpa om den till Fundamentalistombudsmannen, så det är tydligt för alla vad de sysslar med.
Av Malin Lernfelt
Liberal debattör
