Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Din skatt har slösats på ovetenskaplig smörja

Dan Katz, leg psykolog och leg psykoterapeut. Foto: Philip Håkanson
Robin Fondberg, psykolog och doktorand, Karolinska Institutet.Foto: PRIVAT
Magnus Lindwall, professor i psykologi vid Göteborgs universitet.Foto: Johan Wingborg

Sjukvården måste skära ner. Polisen ropar efter mer resurser. Försvaret fortsätter spara. 

Samtidigt som många av samhällets kärnverksamheter går på knäna spenderas mångmiljonbelopp på att utbilda offentliganställda i pseudovetenskapligt trams, skriver två psykologer och en professor i psykologi.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Nyligen avslöjade frilansjournalisten Christian Dahlström i podcasten ”Sinnessjukt” att flera sjukvårdsregioner, polisen och försvaret bara i år har lagt tiotals miljoner på att utbilda personal i en personlighetsteori som bygger på den så kallade DISC (ibland även DISA)-modellen. 

Modellen har under senare år populariserats genom Thomas Eriksons bästsäljande bok ”Omgiven av idioter”. Där hävdas att mänskligheten kan delas upp i fyra personlighetstyper som tilldelats olika färger. 

Trots att DISC/DISA tydligt marknadsförts som vetenskaplig, finns det i själva verket inget forskningsstöd för vare sig själva modellen eller de personlighetstester som baserats på färgläran. Den har inte större värde än ett kvällstidningshoroskop. Att Erikson verkar ha missat detta är kanske inte så konstigt med tanke på att det i tidskriften Filters granskning 2018 framkom att han, som marknadsfört sig som både beteendevetare och vetenskapsman, i själva verket saknar högskoleutbildning.

Thomas Erikson, författare till bästsäljaren "Omgiven av idioter".Foto: Peter Knutsson.

Polismyndigheten lät sig luras

Trots det obefintliga vetenskapliga stödet har fyra sjukvårdsregioner – Östergötland, Halland, Västernorrland och Västra Götalandsregionen – spenderat elva miljoner kronor på att läkare och annan personal skall utbildas i en lära som i bästa fall kan betraktas som en sällskapslek. Även polismyndigheten har betalat stora summor för Eriksons tjänster.

Skadan handlar inte bara om bortkastade pengar, utan även om livsavgörande beslut. I många fall har personal rekryterats eller omplacerats baserat på vilken ”färg” de tilldelats.

Erikson är dock inte den ende som spridit budskapet. Konsultföretaget Move Management, liksom välkända influencers som till exempel ”superkommunikatören” Annika Malmberg, har också bidragit till att DISC och liknande pseudovetenskapliga idéer har vunnit mark. 

Detta är bara toppen på ett isberg. I många år har mindre nogräknade organisationskonsulter omsatt miljarder på att sälja in värdelösa personlighetsinstrument och kurser till både näringsliv och offentligt finansierad verksamhet. Skadan handlar inte bara om bortkastade pengar, utan även om livsavgörande beslut. I många fall har personal rekryterats eller omplacerats baserat på vilken ”färg” de tilldelats.

Många bör skämmas i dag

Det är många som bör skämmas över att de ertappats med fingrarna i kakburken. Men tystnaden från de ansvariga har gjort att den som väntat på en motivering, eller kanske till och med ett löfte om förändring, hittills väntat i onödan. Vår förhoppning är ändå att uppmärksamheten kommer leda till att företag inom organisations- och managementbranschen gör en ordentlig självrannsakan. Men även talarförmedlare, bokförlag och tidningar som okritiskt spritt dumheterna bör se över sitt redaktionella arbete.

Att privata företag väljer att slösa pengar på pseudovetenskap är naturligtvis beklagligt. Men när medborgarnas skattepengar går till dyra kurser och föreläsningar i ovetenskaplig smörja förmedlat av självutnämnda ”experter” utan relevant utbildning, då börjar problemet gränsa till skandal.

Se upp för snyggt paketerat trams

Den enda nyttan vi kan se med dessa personlighetstester är att de resulterat i en välbehövlig debatt om vad vi ska satsa våra begränsade resurser på, och vad vi absolut ska undvika. Det är bevisligen svårt att se skillnad på snyggt paketerat trams och vetenskapligt grundad kunskap. Men bristande beställarkompetens kan inte användas som ursäkt när värdefulla resurser slösas på sådant som riskerar att göra mer skada än nytta. 

 

Av Dan Katz

Leg. psykolog och leg. psykoterapeut

Magnus Lindwall

Professor i psykologi, Göteborgs universitet                                

Robin Fondberg

Psykolog och doktorand, Karolinska Institutet