Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det snålas på barnen – men överklassen bjuds på opera

Statens fastighetsverk tycker att 3,5 miljarder kronor är en rimlig summa för att renovera Kungliga operan i Stockholm. Dan Persson håller inte med.Foto: MICHAELA HASANOVIC
Dan Persson är debattör och krönikör på Idrottens Affärer.

Mindre än en halv procent av befolkningen besöker Kungliga operan – ändå föreslås att den renoveras för 3,5 miljarder kronor. Föraktet för medborgarna är uppenbart.

Att lägga mer pengar på idrott och mindre på kultur är ett bättre sätt att utveckla samhället, skriver Dan Persson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Förra veckan kom nyheten att Statens fastighetsverk vill att regeringen tar beslut om 3,5 miljarder för att renovera Kungliga operan.

Operan har 200 000 besök per år. Det är dock inte fler än ca 40 000 individer. 3,5 miljarder delat på 40 000 är 87 500 kronor per individ i julklapp av regeringen. 40 000 individer är 0,4 procent av befolkningen.

Operabesökaren är heller inte någon lågavlönad landsortsbo eller arbetslösa från utanförskapsområden. Det är samhällets elit. Högavlönade, förmögna medelålders boende i ägda lägenheter i innerstan. Operan ligger så till att promenaden från Östermalm inte är så lång att man riskerar att bli svettig i smokingen. I synnerhet med möjligheten till en vätskepaus i baren på Grand Hôtel som naturligt stopp.

En fotbollsknatte får brödsmulor

Redan i dag subventionerar vi varje operabesök med över 1 500 kronor. Antar man att nästa renovering ligger 50 år framåt i tiden är det 1 800 kronor till per individ som konsekvens av superrenoveringen. 

Det är omkring sju gånger så mycket som vi subventionerar en åttaårig fotbollskille/tjej med på ett helt år, med ca 80 träningstillfällen och matcher. Överklassens bildning kan också bestå av evighetslånga Wagneroperor med förnazistisk ideologi, det räknas av outgrundliga skäl som det finaste. Förmodligen för att det är ett så stort lidande.

3,5 miljarder är också 70 fullstora idrottshallar som kan rymma tiotusentals barn varje vecka. Det är en investering för samhället. 

Idrott förbättrar skolresultaten

Barn som genom idrotten får ökade möjligheter att klara skolan, något som bevisats i flera undersökningar. Barn som dramatiskt minskar risken för barnfetma och risken för övervikt som vuxen.

”Fotbollen har lärt mig att komma i tid till träningen, respektera min ledare, fungera i laget och att alltid göra mitt bästa, jag är anställningsbar” som en våra döttrar skrev i sitt första cv.

Att länga pengarna på barns idrottande är en investering med stor samhällsnytta, menar Dan Persson.Foto: SHUTTERSTOCK

Men man får inte jämföra kultur och idrott, säger vän av ordning. Jag hävdar att hen har fel. Stöd till civilsamhälle, kultur och idrott kommer från samma kassa. Idrott och kultur ligger under samma minister. Mängden pengar är mycket begränsad och konsekvensen är att får kulturen mer, då får idrotten mindre.

Blir inte idrotten bättre på opinionsbildning och tar konflikten med kulturen kommer man att fortsätta att förlora position.

En miljon till konst för maskar eller 3,5 miljarder till att renovera/bygga om operahuset. Fartblindheten är total och föraktet för medborgarna uppenbar.

I vårändringsbudgeten uteblev ett stöd på 20 miljoner till idrotten för att samordna äldres träning. En verksamhet som direkt minskar kommuners kostnad för äldrevård och mänskligt lidande med 50 till 100 gånger så mycket. Kulturen fick inga neddragningar alls. 

Vi har tiotals miljarder till det så kallade civilsamhället som ges ut varje år av cirka 800 givare från olika myndigheter, avdelningar i kommuner, staten och stiftelser som folkbildningsrådet. Här finns ingen samordning, ingen uppföljning och ingen kontroll. Merparten av medlen går åt till att avlöna de som sökt bidragen under projektperioden med liten eller ingen bestående samhällsnytta. 

Förakt för medborgarna

En miljon till konst för maskar eller 3,5 miljarder till att renovera/bygga om operahuset. Fartblindheten är total och föraktet för medborgarna uppenbar. Samtidigt är Stockholm sämst i landet på idrottsanläggningar för barn och ungdomar i jämförelse.

Sen är kultur en omistlig del av samhället. Stöd till bibliotek som lär barn att älska att läsa är med stor sannolikhet bästa sättet att använda skattepengar. Men syftet måste vara bildning. Inte som det blivit, bara försörjning av kulturarbetare utan något som helst behov av att skapa en efterfrågan som minskar subventionen. Jag kan på egen hand notera att jag via köp av böcker, besök på privata museer och konserter av kommersiella aktörer kan konsumera väldigt mycket kultur utan att samhället behöver betala för mina fritidsintressen. Tvärtom så skapar vi skattemedel som betalar vårt välfärdssamhälle.

Mer till idrott och mindre till kultur är ett bättre sätt att utveckla samhället.

 

Den här texten publicerades först av Idrottens Affärer.

 

Av Dan Persson

Debattör och krönikör på Idrottens Affärer