Det finns inte ett svar på vad Sverige är. Sverige är urstark ekonomi och historiskt låg ungdomsarbetslöshet. Men Sverige är också segregation och klyftor. Sverige är fredagsmys och skidsemestrar, men också inkassokrav, att vända på slantarna och vänta på barnbidraget.
Därför går också Sveriges elever till första skoldagen med olika förutsättningar. Skolans uppdrag är att ändå klara att ge alla barn samma möjlighet att växa till att bli den bästa vuxen man kan bli. Och det här var en gång den svenska skolans själ: Alla barn, oavsett uppväxtvillkor, fick en ärlig chans. Ingen lämnades efter.
Så ser det inte ut längre. TIMSS-mätningen var ett kvitto på det hårda arbete lärare och elever gör. Resultaten i matematik och naturvetenskap vänder uppåt. Men klyftorna fortsätter öka. Om du har många böcker hemma och en egen vrå att läsa läxor påverkar resultaten.
Det är här vi hittar skiljelinjen i svensk skolpolitik. En skola som inte är bra för alla, riskerar till slut inte vara bra för någon. De starka skolsystemen i världen är jämlika, ger alla elever goda förutsättningar.
Men så såg inte den förra regeringens skolpolitik ut. Medan min företrädare stolt satsade på elitskolor, utformades ett statsbidragsystem som gav minst till de som behövde det mest.
Av 7 miljarder som staten betalade ut i statsbidrag under den borgerliga regeringens sista år riktades bara 7 miljoner aktivt till skolor med tuffa förutsättningar. Det är 0,1 procent av statsbidragen.
För att bygga Sverige som kunskapsnation gör vi nu tvärtom. Staten tar större ansvar för skolorna med tuffast förutsättningar. De stora nya investeringar som nu görs riktas mer till dem som behöver det mest. Vi bryter med nedskärningarna. Från 10 000 färre anställda under förra regeringen, till 13 000 fler under de senaste två åren. Det ger mer tid för de elever som behöver skolan mest. En läsa-skriva-räkna-garanti ger starkare stöd i tidiga åren. Elevhälsa och bemannade skolbibliotek är bra för alla, men viktigast för dem som mår dåligt eller inte har så många böcker hemma.
I programmet "Samverkan för bästa skola" går staten in med konkreta insatser i skolor som kämpar mot svåra utmaningar. Flera av investeringarna för en jämlik skola vill Liberalerna stryka i sitt budgetförslag. I stället lägger man pengar på nya stora skattesänkningar. Det handlar inte om skattelättnader för de flesta, alla som tjänar under 34 000 i månaden kammar noll med Liberalerna budgetförslag. I stället ska de som har månadslöner på över 51 000 i snitt få nästan 20 000 i årlig skattelättnad.
Att skära i skolan och ge till dem som har mest är för mig en märkligt oliberal prioritering när klyftorna växer. I kväll möter jag Jan Björklund i en partiledarduell i TV4. Då hoppas jag han kan förklara hur de tänkt.
På tisdag kommer resultaten från PISA-testen. Där mäts också hur jämlikheten utvecklas. När Sverige var ett land med höga resultat var vi också ett land med en bra för skola för alla, inte några. Dit ska vi igen. Det ska inte finnas skilda världar i den svenska skolan.
Sverige ska vara ett land som hänger ihop igen. Det kräver att vi investerar i jobb, i tryggheten i förorterna, i landsbygdens möjligheter. Men mest av allt kräver det en riktigt bra skola där ingen lämnas efter.
Gustav Fridolin (MP)
Språkrör