Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det pågår ett krig mot svenska pensionärer

Leif Södergren
Foto: Victor / Victor

Är vi så totalt känslomässigt avtrubbade att vi låter 90-åriga människor ligga och vänta i upp till 12 timmar på att få vård?

Vad är det för fel på oss svenskar egentligen? skriver författaren och konstnären Leif Södergren. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Det har länge pågått ett krig mot svenska pensionärer. De äldre har svartmålats som en ointressant och en kostnadskrävande grupp som belastar samhället.

Därmed har de effektivt placerats i ett utanförskap vilket gör det lättare för politiker att marginalisera och osynliggöra dem. Pensionerna krymper och dessutom är beskattningen högre för pensionärer i Sverige än i andra europeiska länder.

I Expressen skriver pensionären Ann Helena Rudberg att hon har en pension på 10 314 kronor. Hon lever under EU:s fattigdomsgräns.

Hur kunde det bli så här? I USA går pensionerna upp varje år enligt kostnadsindex och det finns stora fonder sparade för framtiden, men i Sverige verkar det inte finnas något i kassakistan.

 Det enda som flyter in under året är skatter - och pensionerna går stadigt nedåt via ett pensionssystem (“bromsen”) som ingen vill ha.

 

LÄS MER: Flyttar jag så tror jag att jag dör 

 

Men det är inte bara när det kommer till pensionerna som Sverige har svikit pensionärerna. Äldre svenskar har lurats även på andra fronter.

Friheten att välja boendeform har försvunnit och allt fler äldreboenden har lagt ner.

Löftet att bo kvar hemma med hemtjänst och hemsjukvård klingar tomt när hemtjänsten undergrävs och kvalitén varierar från kommun till kommun. Inte heller hemsjukvården håller måttet.

Kommuner och landsting besparar som de vill, de struntar i socialtjänstlagens fina ord. Det “kostar” dem inget att bryta mot lagen.

Tillsynsmyndigheten för vård och omsorg (IVO) som skall hålla efter missbruk är ofta överslätande. Skall man på ålderns höst behöva bråka med myndigheterna för att få vård? Vem orkar det?

Min mamma övergavs av sin hemsjukvårdsläkare som ordinerade morfin och palliativ vård utan att göra ett hembesök. Hon dog av dubbelsidig lunginflammation. IVO tyckte inte att läkaren gjort fel. Hur förtroendegivande är det? Jag kan mycket väl förstå att många äldre är oroliga inför ålderdomen. Jag är det.

Ann Helena Rudberg skriver i sin debattartikel om hur äldre i andra europeiska länder får gratis läkarvård och medicin. Deras primärvård är förmodligen inte så underdimensionerad som den svenska.

 

LÄS MER: Sänk skatten för pensionärer som jobbar

 

På vissa vårdcentraler i Sverige kan man i dag få beskedet när man ringer tidigt på morgonen att “alla telefontider är slut”, man kan alltså inte nå någon där.

På en privat vårdcentral i Göteborg “lägger man ut” tider varje onsdag för två veckor framåt och har man tur och ringer tidigt på onsdag morgonen så kan man “vinna” en tid i detta “lotteri”. Inte klokt tycker jag, men inte något att anmärka på enligt ledningen för primärvården.

Med en underdimensionerad primärvård och dåligt fungerande hemtjänst och hemsjukvård hamnar tyvärr alltför många äldre på akuten. Där behandlas man med en märklig och nästan sjuklig känslokyla. Jag har många gånger undrat varför inte äldre kan förunnas lite respekt och behandlas lite snabbare.

Är vi så totalt känslomässigt avtrubbade att vi låter 90-åriga människor ligga och vänta i upp till 12 timmar på att få vård? Vad är det för fel på oss svenskar egentligen? Sverige är inte fattigt land även om man ibland skulle tro det när man ser hur vi behandlar våra äldre.

Ska det verkligen behöva hända i dagens Sverige? Skall vi äldre verkligen acceptera att bli behandlade som andra klassens medborgare? Vad gör vi åt detta svek?

 

Leif Södergren

Författare och konstnär

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!