Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det offentliga har ingen religionsfrihet

Staffan Lindberg. Foto: Markus Marcetic
Barnmorskan Ellinor Grimmark. Foto: Privat

En barnmorska har ingen rätt att kräva att staten ska börja tillämpa lagen olika på grund av religion eller annat. Passar inte det får man välja ett annat yrke, skriver professorn Staffan Lindberg.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK.

Läraren och konservativa skribenten Frida Park skriver på Expressen Debatt (26/1) att barnmorskan Ellinor Grimmark självklart inte ska behöva utföra abort. Hon lägger också till bland annat att ”rätten till samvetsfrihet innebär att det inte är staten som i första hand definierar vad som är moraliskt riktigt - utan individen själv.” Sedan följer en rad argument staplade på varandra med oklart sammanhang som lätt vilseleder läsaren om vad som står på spel här. Låt oss ta utgångspunkt i pudelns kärna, det vill säga samvetsfriheten.

Vad Frida Park helt enkelt inte verkar ha förstått är att det offentliga, det vill säga stat, kommun, och landsting, varken har religionsfrihet eller samvetsfrihet. Tvärtom säger vår grundlag (Regeringsformen 1 kap. 1§) att ”den offentliga makten utövas under lagarna.”

 Detta betyder att varje individ som ikläder sig rollen som offentlig maktutövare – till exempel genom att arbeta som barnmorska och då tillgodose att varje individ som söker vård inom detta område får det denne har rätt till – måste följa lagen. Punkt slut. I detta fall ger lagen alla kvinnor rätt till abort, och varje företrädare för det offentliga måste tillgodose den rätten.

Etiska dilemman som individer kan känna i sådana situationer får sådana som Ellinor hantera privat, det vill säga välja ett annat yrke eller försöka hitta någon privat, icke-skattefinansierad institution där hon kan få sina privata angelägenheter tillgodosedda. Hon har ingen rätt att kräva att staten ska börja tillämpa lagen olika på grund av sin personliga övertygelse vare sig den är grundad i religion eller annat.

 

LÄS MER: Klart att barnmorskan inte ska behöva abortera

 

Det är lätt att föreställa sig vad ”samvetsfrihet” skulle kunna innebära. Lärare som Frida Park själv kanske inte tycker att dennes samvete (med hänvisning till Gamla Testamentet) tillåter att undervisa om evolution utan vill predika som sanning att Gud skapade världen på sex dagar. Ska en ortodox busschaufför kunna neka ensamma kvinnor att åka med dennes buss av samvetsskäl?  

Tänk er åklagaren som av samvetsskäl och med hänvisning till religion inte väcker åtal mot en våldtäktsman därför att denne erbjuder sig att gifta sig med offret.

Föreställ er polismannen som enligt sin ”samvetsfrihet” inte kan tillåta sig gripa en person vilken försvarat familjen heder genom att kasta ut dottern från balkongen. Skulle jag, om jag var muslim, kunna neka till att utföra mitt jobb i det offentliga på fredagar för att mitt samvete säger att jag måste vara i moskén?

Detta är bara några exempel på hur argumentet om samvetsfrihet på ett område är ett sluttande plan som leder till urholkning av likhet inför lagen och individens rättigheter.

 

Men det är naturligtvis inte avsikten i det förekommande fallet. Avsikten är att med stöd av ”Alliance Defending Freedom” i det långa loppet kringskära rättigheter som abort så mycket som möjligt, och i förlängningen få in mer och mer av kristen konservativ teologi i hur samhället styrs, och ta oss tillbaka till en tid när kvinnors kroppar och liv styrs av män i hög grad. Detta har man till stor del redan uppnått i USA, tyvärr. Nu har man siktat in sig på Europa och Sverige. Vare sig Frida Park avser detta eller inte, gör hon sig till ett redskap för dessa krafter.

 

Staffan Lindberg

Professor och föreståndare, Varieties of Democracy institutet, Statsvetenskapliga

institutionen, Göteborgs universitet

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!