Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Det har blivit omöjligt att få bort MP och L

En socialdemokratisk väljare som är säker på att Miljöpartiet kommer att stödja en socialdemokratisk regering har inga skäl alls att rösta på Socialdemokraterna och alla skäl i världen att rösta på Miljöpartiet, skriver debattören.
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Rent ideologiskt är Liberalerna kanske inte så sugna på att stödja en M/SD-regering men för att få del av stödröster från höger måste de signalera att de stöder ett sådant regeringsalternativ, skriver debattören.
Foto: Anders Wiklund/TT / TT NYHETSBYRÅN

De små riksdagspartierna behöver bli fria att föra sin egen politik i stället för att vara olydiga undersåtar till sina block. Och framför allt behöver de vara fria att sakta tyna bort och ersättas av nya partier med nya idéer, skriver Anders Lönnfält. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Sedan 1968 har det funnits en fyraprocentsspärr för att få mandat i Sveriges riksdag. Det innebär att ett politiskt parti måste erhålla minst fyra procent av väljarnas röster för att få vara med i fördelningen av riksdagsplatser. Syftet var, och påstås fortfarande vara, att minska antalet småpartier i riksdagen och därmed göra landet lättare att styra.

Man kan ha demokratiska invändningar mot ett system som helt medvetet exkluderar rösterna från en inte obetydlig andel av väljarna. Men det är faktiskt inte det stora problemet med fyraprocentsspärren. Det stora problemet är att spärren inte alls minskar antalet småpartier, den ökar det i stället.

Enkel matematik

Det hela är enkel matematik, eller snarare taktik. Medborgarna röstar för att få politiskt inflytande. Men varje enskild röst ger väldigt lite inflytande. Chansen att en röst i riksdagsvalet ska påverka fördelningen av ett enda riksdagsmandat är mindre än en på tjugotusen, 0,005 procent.

Idag har vi två tydliga block i svensk politik. Det finns fortfarande partier men i praktiken röstar vi på antingen vänsterblocket eller högerblocket. Om det är block man röstar på så finns det ett klart incitament att rösta på det svagaste partiet i det blocket.

Det är här matematiken kommer in i bilden. På grund av fyraprocentsspärren kan ett enskilt parti inte få mindre än 14 riksdagsplatser. Om ett parti står och väger vid fyra procent så kan en enskild röst inte bara avgöra fördelningen av ett enskilt mandat utan avgöra om ett parti alls kommer in i riksdagen. Om man bara bryr sig om vilket block som vinner så kan man i praktiken 14-dubbla sitt politiska inflytande genom att rösta på ett parti som ligger kring fyra procent. 

Enkel taktik

Väljarna är givetvis inte omedvetna om detta faktum. Det är därför de taktikröstar. Möjligheterna att taktikrösta har också ökat i takt med att blocken blivit mer definierade. Så länge man är säker på vilka partier som ingår i ens block så finns det ingen anledning att rösta på något annat än det svagaste partiet i det blocket. En socialdemokratisk väljare som är säker på att Miljöpartiet kommer att stödja en socialdemokratisk regering har inga skäl alls att rösta på Socialdemokraterna och alla skäl i världen att rösta på Miljöpartiet.

Förfärande nog fungerar det åt andra hållet också. Ett litet parti som bara kan överleva med hjälp av stödröster måste sluta upp bakom ett block för att få del av det blockets stödröster. I svensk politik är Liberalerna det mest uppenbara exemplet. Rent ideologiskt är de kanske inte så sugna på att stödja en M/SD-regering men för att få del av stödröster från höger måste de signalera att de stöder ett sådant regeringsalternativ.

Johan Pehrson på Liberalernas valvaka 2022.
Foto: CHRISTINE OLSSON / TT

Riksdagspartier för evigt

Fyraprocentsspärren cementerar alltså blockpolitiken. Inget småparti som är beroende av stödröster vågar längre söka samarbeten över blockgränsen. Och fyraprocentspärren räddar kvar partier i riksdagen som egentligen inte längre har stöd av fyra procent av befolkningen. Effekten blir att om ett parti väl har kommit in i riksdagen så är det där för evigt. Åtminstone så länge det tillhör ett block stort nog att dela med sig av sitt stöd. Spärren som skulle minska antalet partier håller i stället liv i partier som egentligen borde försvinna. 

En del småpartier hindras förstås av fyraprocentsspärren från att ta plats i riksdagen. Men väldigt få. I det senaste valet var det bara två partier som skulle ha tagit mandat om inte fyraprocentsspärren hade funnits, Partiet Nyans och Alternativ för Sverige. Båda skulle ha fått ett mandat vardera och varit tillräckligt obetydliga för att övriga partier skulle ha kunnat ignorera dem fullständigt.

Det är troligt att ytterligare några partier hade fått fler röster och kunnat konkurrera om riksdagsplatser om inte fyraprocentsspärren hade avskräckt väljarna från att rösta på dem. Det hade inneburit att vi hade haft fler partier med några enstaka mandat i riksdagen. Men fyraprocentsspärren har samtidigt gjort att vi har väldigt många partier precis ovanför spärren. 

Små men högljudda

I Sveriges riksdag finns det nu fem partier som ligger mellan fyra och sju procent, som måste ta hänsyn till fyraprocentsspärren i sin politiska planering. Tillsammans kontrollerar dessa partier nästan en tredjedel av riksdagsplatserna. Och även om de är beroende av stödröster från sina respektive block för att överleva så sitter de fortfarande på ett betydande inflytande i riksdagen. Inflytande som de framför allt använder för att ställa till oreda vid regeringsbildandet, precis det som fyraprocentsspärren var tänkt att undvika. 

En funktion som inte längre fungerar är inte värd att behålla. Tanken bakom fyraprocentsspärren var kanske god från början. Men om den någonsin har fungerat så gör den inte längre det i dagens hårda blockpolitik. 

Det är dags att avskaffa fyraprocentsspärren och släppa partierna fria. De små riksdagspartierna behöver bli fria att föra sin egen politik i stället för att vara olydiga undersåtar till sina block. Och framför allt behöver de vara fria att sakta tyna bort och ersättas av nya partier med nya idéer. Fyraprocentsspärren paralyserar det politiska landskapet och hindrar den politiska dynamik som är nödvändig i en föränderlig värld.


Av Anders Lönnfält

Författare som skrivit boken ”Flytande demokrati”