DEBATT. Skog och skogsmark utgör vårt i särklass största förråd av kol på land. Ett hot vid missbruk – vår räddning vid hållbart nyttjande. I svensk skogsmark finns drygt tre miljarder ton kol. Varje år tar skogen upp 170 miljoner ton koldioxid och buskar och ris tar upp 50 miljoner ton. Det är fyra gånger mer än Sveriges årliga utsläpp av koldioxid.
Om 25 procent av all skog skyddas från avverkning blir våra nettoutsläpp blir noll. Vi har lovat världen genom Nagoya-avtalet att skydda 17 procent av skogen, men har hittills bara sparat 7. Låt oss börja där.
Ökar risken för skogsbränder
Varje år avverkas träd innehållande 120 miljoner ton koldioxid varav 15 procent bevaras som hus och möbler. Bara 35 miljoner ton koldioxid lagras mer permanent. Den ökade avverkningen som förordas av skogsbolagen leder till ökade utsläpp.
Samhällsekonomsikt är kontinuitetsskogsbruk en jättevinst, med mycket större kolinlagring, biologisk mångfald och högre värde för friluftsliv, turism, jakt och fiske.
Dagens produktionsskogar med kalhyggen och bristande ekologisk hänsyn är en katastrof för miljön. Bestånd med bara ett trädslag och träd av samma storlek liksom kalhuggning och markberedning leder inte bara till förstörd biologisk mångfald. Det ökar också brand- och stormfällningsrisken och det ökar kol- och kväveutsläpp till vatten (brunifiering, övergödning). Detta är inte hållbart.
Naturskogar däremot, består av olika trädslag med varierande ålder och storlek. Där är den biologiska mångfalden hög, mossan tjock, läckaget till vatten litet och vattenhållningen god. Där kan vi vandra i orörd miljö med svamp, bär och vilt. Där behöver man inte tvångsskjuta älgar för att ”skydda” skogen.
En samhällsekonomisk jättevinst
Ett hållbart skogbruk är möjligt. Det måste ske utan kalhuggning, genom kontinuitetsskogsbruk med miljöanpassning och på sikt genom avverkningsålder bestämd utifrån klimatnytta. Den företagsekonomiska lönsamheten blir då något lägre, men uppvägs delvis av jämnare avkastning över tid och konstant värde. Samhällsekonomsikt är det en jättevinst, med mycket större kolinlagring, biologisk mångfald och högre värde för friluftsliv, turism, jakt och fiske.
Vi måste börja klimatarbetet genast genom att stoppa kalhyggesavverkningen i alla naturskogar och tätortsnära skogar, och genom att höja vattennivån på dikade marker för minskade kolförluster. Och vi måste på sikt använda all avverkad skog till timmer och möbler så att kolet lagras.
Låt oss presentera plan B
Från och med 2020 ska Sverige enligt plan minska sina kolutsläpp med tio procent per år. Det kommer inte att ske, vilket leder till krav på ännu högre utsläppsminskningar åren därpå. Det kommer alltså inte att fungera och här behövs en plan B. Den kan se ut så här:
Låt varje ansvarig sektor/utsläppare kompensera sina bristande klimatåtgärder genom årliga inköp av skog som annars skulle avverkats. Skydda den skogen tills de egna utsläppen blivit noll och gå sen över till hyggesfritt skogsbruk.
Spara de skogar vars värden hotas också av sådant skogsbruk. Alla svenska årliga utsläppsminskningar (10 procent) motsvarar vinsten av en avverkningsminskning på runt 2 procent.
Finns det något bättre, billigare och enklare förslag så presentera det?
Av Stellan Hamrin
Samordnare för Klimatriksdagens grupp för Skog, mark och vatten
