Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det finns ingen ”god separatism”

Ann Heberlein. Foto: Ulf Ryd / KVP/EXPR
SSU. Foto: Maja Suslin / Tt / TT NYHETSBYRÅN

Att särbehandla människor på grundval av kön, sexualitet, etniska eller religiösa tillhörighet är farligt och har aldrig fått goda konsekvenser, skriver Ann Heberlein.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

FAKTA

Ann Heberlein

Lektor i etik vid Lunds universitet

SSU:s tilltag att utestänga ”vita” från sin talarkväll om islamofobi och rasifierade har väckt starka reaktioner. Är det något att hetsa upp sig över? Står det inte vara och en fritt att umgås med vem man vill? Bör inte ”marginaliserade” gruppers behov av ”trygga rum” respekteras? Jag är tveksam.

Mänsklighetens våldsamma historia liksom mängder av socialpsykologisk forskning varnar för att dela in människor i ”vi och dom.” Denna strategi – exkluderingens psykologi – är en grundläggande förutsättning för våld, grymheter och ondska.

Socialpsykologen Jonathan Glover hävdar i Humanity: A Moral History of the Twentieth Century att människan föds med ett grundläggande tabu mot att skada och döda andra människor. Första steget i att förmå människor att bryta detta tabu är att omförhandla vem som definieras som ”människa”, som tillhör min grupp, mitt ”vi”, vem som, med en term hämtad från en annan socialpsykolog, Helen Fein, ingår i mina förpliktelsers universum.

Fein menar i Genocide; A sociological perspective att en uppdelning i ”vi och dom” borgar för uppfattningen att de moraliska plikter som individen anammar blott är giltiga i relation till den som tillhör samma grupp. De som är utanför min grupp, mitt ”vi”, som tillhör ”dom”, utesluts. Individen uppfattar sig helt enkelt inte ha några moraliska förpliktelser i relation till den som befinner sig utanför det egna kollektivet. När Philip Zimbardo, också han socialpsykolog, listar förutsättningar för våld i sin bästsäljare The Lucifer Effect: How Good People Turn Evil anger han exkluderingens psykologi som en avgörande faktor.


LÄS MER: Badhusen har blivit jämställdhetens Colosseum

 

Mot bakgrund av detta är det oroande att separatistiska möten, grupperingar och organisationer blir allt fler. SSU:s talarkväll är ett exempel på detta. De anger klart och tydligt i sin inbjudan att ”evenemanget är separatistiskt för rasifierade”. Driften att omge sig med likasinnade, att dela erfarenheter med dem man antar ska förstå en, är fullt begriplig.  

Människan är ett flockdjur – och att uppleva tillhörighet och gemenskap är avgörande för en människas välbefinnande.

Att uppleva sig tillhöra ett ”vi” är i sig varken fel eller problematiskt. Problematiskt blir det först när ”dom” exkluderas. Jag kan förstå behovet av ”trygga rum”, för kvinnor, rasifierade och hbt-personer, men jag förstår inte separatisternas aggressiva språk.

Den separatistiska gruppen ”Rummet” deklarerar i sitt manifest att ”vi bygger ett annat vi: genom att utestänga de vita kropparna”. ”Makthavarna” skriver ”hos oss är vita människors åsikter inte välkomna.” Att villkora människor tillträde och rätt att yttra sig med hänvisning till färg och ”ras” är ingenting annat än rasism.

 

LÄS MER: SJ-tåg ska inte ha en enskild "kvinnoavdelning"

 

Att särbehandla människor på grundval av kön, sexualitet, etniska eller religiösa tillhörighet är farligt och har aldrig, vilket historien med all önskvärd tydlighet visar, fått goda konsekvenser.

Att det är grupper som upplever sig vara diskriminerade som väljer att utesluta och utestänga individer som de anser representera ”dom andra” ändrar inte detta förhållande. Det finns ingen ”god separatism”.

Flera danska grundskolor har infört separatistiska klasser. Etniska danska elever går för sig, och elever med annan bakgrund för sig (SDS 8/9). I ”The college fix” rapporteras att California State University infört segregerade bostäder för svarta studenter som ska utgöra ”trygga rum”. Detta är en djupt oroande utveckling.

Ett samhälle bygger på gemenskap, tillit och samhörighet. Att verka för och understödja splittring är att motverka ett gott samhälle med plats för alla.

 

Ann Heberlein

 Lektor i etik vid Lunds universitet