Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det är vår förbannade plikt att hjälpa, Jonas

Jonas Anderssons stärker "vi-och-dem"-krafterna i samhället och gör redan utsatta människor ännu mer utsatta. Vi som tillhör världens allra mest privilegierade måste hjälpa dem som flyr från krig och terror – även om det innebär att vi måste köpa färre julklappar, skriver Kajsa Hällje. Foto: Privat.
Jonas Andersson. Foto: Privat.

Vi som tillhör världens allra mest privilegierade måste hjälpa dem som flyr från krig och terror – även om det innebär att vi måste köpa färre julklappar, skriver Kajsa Hällje.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK. Jag är riktigt förbryllad, rädd, ledsen och arg nu. Flera vänner till mig, som jag känner som fina, kloka och empatiska människor, har delat och gillat Jonas Anderssons text på Expressen Debatt, med rubriken "Är jag en otäck människa för att jag gör skillnad på folk och folk?".

Och jag fattar ingenting. Jag tycker texten är fullständigt vedervärdig. Den stärker "vi-och-dem"-krafterna i samhället och gör redan utsatta människor ännu mer utsatta. Att publicera den, särskilt i det läge världen just nu befinner sig i, gör ingenting bättre. Bara mycket, mycket värre. Den gör att det som redan är så trasigt i vårt samhälle går ännu mer sönder. Sliter världen ännu mer isär. Och rättfärdigar att folk skiter i sina medmänniskor.

 

Jonas Andersson menar att svenska staten i första hand har skyldigheter mot svenska medborgare och skattebetalare. Och att han som skattebetalare "lånar" ut sina tillgångar till staten för omfördelning till dem som inget eller endast lite har.

Som jag förstår det menar han att han inte har någon skyldighet att "låna ut" mer av sitt välstånd än att han kan fortsätta unna sig allt han tycker att han förtjänar.

Det är i detta sammanhang värt att påpeka att vårt välstånd ju inte uppstått ur tomma intet, för att vi som råkar vara födda just här har större rätt till det än den som råkar vara född i ett fattigt land i krig.

Den sneda fördelningen beror enbart på att vi genom tiderna lagt vantarna på och förbrukat mer av jordens begränsade resurser än vad andra gjort. Och att vi ohejdat fortsätter med det, vilket givetvis hela tiden skett och sker på andras bekostnad. Dessutom är det så att många av de konflikter människor nu flyr ifrån har sin grund i just denna orättvisa fördelning av jordens resurser och rika länders historiska och alltjämt pågående utnyttjande av fattiga länders tillgångar.

Så en kan ju fråga sig vem som är skyldig sin omvärld något och vem som har en rättmätig fordran. Och vem som borde visa tacksamhet över att ha dragit en vinstlott i livets lotteri och dela med sig till den som hade mindre tur.


Jag undrar verkligen vad det är för värld ungdomspedagogen Jonas Andersson ser framför sig? Vad det är för värld han tycker vi ska lämna över till dem som är unga i dag. Tack och lov tror jag att han fortfarande tillhör en minoritet. Men om det förändras är jag rätt säker på att det blir en värld de flesta av oss inte vill leva i.

Vi, som tillhör världens allra mest privilegierade, måste hjälpa dem som flyr från krig och terror. Även om det innebär att vi måste köpa färre julklappar, betala högre skatt eller bygga ett tempel till konsumtionens lov (så kallad galleria) mindre. Kanske i förlängningen avboka någon solresa. Eller - till och med - avstå en salamikorv.

Det är vår förbannade plikt.

Gör vi inte det är vi inga människor.

 

Kajsa Hällje

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!