Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det är sjukt att jobba sig själv sjuk

Anne Liljeroth. Foto: Jana Damroese
Foto: Shutterstock.

Hej du arbetsgivare, se upp med sådana som jag, som är prestationsberoende. Det är vi som bidrar till att öka sjuktalen, skriver författaren Anne Liljeroth.4ee

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Det finns gränser för vad en människa kan prestera. Fysiskt och psykiskt. I antalet timmar och i form av resultat. Det vet alla, och det vet jag. Ändå drev jag mig så hårt att jag föll över kanten.

Jag överhettade min hjärna så till den grad att jag slutade fungera. Tusentals gånger har jag frågat mig själv varför, och hur det blev så. Svaret är att jag är beroende. Likväl som man kan vara det av narkotika, så kan man bli hög på att prestera. Det var först när jag insåg att det var sjukt som jag kunde göra något åt det.

Jag läser att sjuktalen bland kvinnor accelererar i en oroväckande takt. Och jag förundras över att vi låter det hända. I mitten på 80-talet var det ingen skillnad mellan könen. Nu talar Försäkringskassans larmrapporter om nästan dubbelt så många sjukpenningsgrundande dagar för kvinnor som för män. Det skrivs om det och det diskuteras fakta, men vad görs? Och framför allt vad händer om vi inte bryter trenden?

 

Jag är uppvuxen i en tid när prestation var det man belönade. Att man var glad, kreativ, social eller snäll var inget som man fick poäng eller höjd veckopeng för. Det var bra betyg, att man hjälpte till hemma eller möjligtvis överraskade med en god kaka som var viktigt. Jag gjorde något, alltså var jag. Och ju bättre jag presterade ju högre sjöng hyllningskören. Och detta har följt mig. Genom grundskolan, högre studier och arbetslivet. Och när konkurrensen hårdnade, då jobbade jag hårdare, och hårdare. Och jag gillade det. Tills det inte fungerade längre.

Det händer många. Men att jobba sig själv sjuk, är sjukt. Att vara så beroende av att pricka av listor, klättra högre, arbeta hårdare, och bevisa sig, att det blir viktigare än allt annat, det är sjukt.

 Som en alkoholist skakar vid åsynen av en vinflaska, så kände jag mig när jag skulle ta semester. Att prestera var viktigare än allt annat. Jag har insett det i dag, och fler med mig.

Så varför görs det inget? Ibland tänker jag att det är för att det handlar om kvinnors hälsa, ibland tänker jag att det bara handlar om okunskap. Jag sjukskrevs 2003 för utmattningssymptom. Det är tretton år sedan. Borde det inte ha gjorts mer? Jag önskar ingen att arbeta sig sjuk. Ansvaret var naturligtvis mitt eget, men jag ser också att min dåvarande arbetsgivare borde ha sett, inte utnyttjat det faktum att de anställt människor som utan att reflektera tänjde sina arbetsminnen till bristningsgränsen. Det finns hjärnforskare som sysslar med sådant, då kallas det för experiment. Det är sjukt.

 

Jag vet att jag är beroende av att vara duktig, och om fler förstod kanske många skulle slippa att falla över kanten. Men vem driver vem? För inte är det så att arbetsgivarna lutar sig framåt och säger att ”det här är inte bra”, nej tvärtom.

De välkomnar oss duktiga kvinnor och belönar våra prestationer, precis som min föräldrageneration gjorde.

Jag anser mig numera kunna hantera mitt beroende, för att jag jobbat med att lära känna mig själv. Men det är sjukt hur få som förstår hur människor fungerar, vilka möjligheter men också begränsningar, vi har. Den dag vi slutar se oss själva som produkter av att vara människa, och uppskatta att vi är just människor, med allt vad det innebär, då kommer de oväntade resultaten. Det är jag övertygad om. Tänk om, tänk nytt.

Så hej du arbetsgivare, se upp med sådana som jag, som är prestationsberoende, det är vi som bidrar till att öka sjuktalen.

 

Anne Liljeroth

Författare och frilanskonsult

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!