Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det är något som skaver med bokstavsdiagnoserna

Människans ångest och avvikelser har medikaliserats. I vår iver att behandla symtomen vet vi föga om vad vi ställer till med i stället, skriver Salomon Schulman.
Salomon Schulman är barnpsykiater och författare. Foto: OLLE SPORRONG

Ungdomarnas konsumtion av adhd-piller har mångdubblats de senaste åren. 

Många av dem hade inte behövt ta sina starka, beroendeframkallande mediciner om de bara fick rätt stöd, skriver barnpsykiatern Salomon Schulman.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | PSYKISK OHÄLSA. Psykiatri intresserar gemene man. Teorier om varför människan beter sig som hon gör är ständigt i svang. Trots det stora intresset upprepas det att vi aldrig mått så dåligt som nuförtiden. Vårdköerna är årslånga.

Det finns en handfallenhet inför själsliga problem i dag. Man försöker inmuta beteenden i olika diagnostiska hemvister. Enbart förändringar i de terapeutiska modenyckerna förmår förskjuta den diagnostiska kulturen.

Rigiditeten i de psykiatriska bedömningarna borde snarast skrämma de vårdsökande. Neuropsykiatriska sjukdomsbestämningar som saknar koppling till det neurobiologiska är legio. Bokstavsdiagnoser och depressioner har inneburit en medikalisering av människans ångest eller avvikelser.

Det verkliga lidandet 

När jag började min läkarbana för ett par decennier sedan lyckades psykiatrin förena en lekfullhet med seriösa samtal. Numera drabbas patienterna av en uppsjö enkäter och summariska läkarbesök som bortser från det lidande de egentligen söker för.

Ska jag delta i den samtida farmakologiska kulturen och frikostigt ge till exempel neuroleptika som kan ge fetma och diabetes eller antidepressiva som kan förstöra klientens sexliv? I vår iver att behandla symtomen, ofta med lyckat resultat, vet vi föga om vad vi ställer till med i stället.

 

LÄS MER: Gå inte på myten om ökad psykisk ohälsa

 

Det är ingen tillfällighet att det i dag äger låg status bland oss doktorer att vara psykiatriker eller barnpsykiatriker. De intellektuella utmaningarna har ersatts av en förenklad människosyn. Därför lockas färre till dessa specialiteter. Den glöd som drev många av oss – nyfikenheten på de själsliga förvillelserna eller drivkraften att hjälpa medmänniskor i nöd – har praktiskt tagit försvunnit från klinikerna.

Många av mina läkarkolleger går in i väggen, inte för de långa vårdköernas skull utan för att de i tidens anda bemöter sjuklingarna skrämmande fyrkantigt.

Psykiatri är en enda lång happening, utropade min handledare på sjuttiotalet. Hade han sagt samma sak som patient 2018, så hade han riskerat ett neuroleptikum på sin tunga.

I vår iver att behandla symtomen, ofta med lyckat resultat, vet vi föga om vad vi ställer till med i stället.

Många behöver inte adhd-piller 

Ungdomarnas konsumtion av adhd-piller har mångdubblats de senaste åren. Många av dem hade inte behövt ta sina starka, beroendeframkallande mediciner om de bara finge rätt stöd i skolan eller om man genomlyst deras uppväxtförhållanden när det gäller till exempel missbruk eller andra misshälligheter i familjerna.

Vad gör en desperat doktor som inte orkar med den medicinska ritualiseringen eller att höra sig själv ställa samma förväntade standardfrågor gång på gång?

 

LÄS MER: Läraren: Snälla föräldrar, allt kan inte handla om era barns diagnoser

 

Vart tog det psykodynamiska synsättet vägen som utan de förutfattade meningarna letar efter svaret till patientens problematik? För långsam vårdform, gnäller säkert psykiatrins mellanchefer. Men nog bör det väl vara vår uppgift att hjälpa patienter att hitta sin egen väg framför att modifiera deras beteenden? Vi är inte alla, varken patienter eller terapeuter, stöpta i samma form. Vad som är rätt behandling för någon kan vara helt åt fanders för andra.

Den psykiska ohälsan tillhör vår tids centrala hälsoproblem. Osäkerheten i att välja rätt terapiform utgör också dess kritiska massa. Det generösa smörgåsbordet är inte vad som bjuds på i Sverige i motsats till i många andra länder.

För mig har kopplingen mellan psykodynamik och neurobiologi varit inspirerande. Men lika betydelsefull har öppenheten mot nya psykiatriska strömningar varit för att utveckla de kliniska samtalen.

Intressanta lösningar

Nyligen fick jag tag i en professionell bok som väckte min nyfikenhet – äntligen någon som vågar utmana resignerade pillerförskrivare eller dogmatiska psykologer! ”Dynamiska korttidsterapier” heter den, av psykologen Viola Argus-Zivaljic. Utgångspunkten är psykoanalytisk teori men den nötta divanen är avlägsnad ur mottagningen. Här handlar det om ett rasande tempo, terapeut och patient emellan. Affekterna går lösa i rummet och tolkningen kräver en helt annan närvaro av terapeuten än det gängse förutsägbara mottagandet. Det handlar om spännande kollisioner med intressanta lösningar.

Det är så psykiatri ska bedrivas. Experimentellt och utmanande – en vågad balansgång på slak lina. Om nu inte människor ska fastna i sina kliniska fällor påbjudna av slutkörda läkare eller tvärsäkra psykologer.

 

Av Salomon Schulman

Barnpsykiater och författare

 

LÄS MER av Salomon Schulman: Nazisten bakom Aspergers syndrom skickade barn till döden

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!