Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det är jag som pratar analsex med era barn

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

FAKTA

MANNE FORSSBERG,
26, är föreläsare, frilans- journalist samt författare till boken Kukbruk. Den vanligaste frågan han får om analsamlag är
om det kan leda till baksug.

Jag är en av dem som pratar om analsex med era rara små oskyldiga barn. Jag lär ut avancerad teknik, pratar om ändtarmens brist på lubrikation och predikar prostatakörtelns välsignelse. Vill jag verka för samhällets slutgiltiga moraliska sammanklappning, väcka björnar som sover, eller helt enkelt mobba ungdomar som inte är sexuellt avancerade? Nej, det är inte riktigt målsättningen.
Det enda brott som jag har gjort mig skyldig till är att sakligt svara på frågor som ungdomarna ställer. Det gör jag för att ge realistiska föreställningar om vad analsex är för att möjliggöra en trygg och säker framtida sexuell praktik.
Analsex har sedan länge varit ett rött skynke för moralkonservativa. Det hävdas att unga tar varje chans till analsex och att det är det yttersta beviset för samhällets moraliska devalvering och slutgiltiga förfall.
Ändtarmen är ett politiskt slagfält och de sexuella handlingar som försiggår i regionen ses både som ett symtom på att någonting är sjukt i samhället och som själva sjukdomen.

"Jaha, så du tycker att när man knullar folk ska man göra det i röven", sa prästen Dag Sandahl i förra veckan angående samkönade äktenskap. Och på Svenska Dagbladets ledarsida har nyligen såväl Roland Poirier Martinsson som Göran Skytte dragit en lans mot RFSU:s analsexupplysning. Poirier Martinsson har deklarerat att hans dotter inte kommer att få delta i sexualundervisningen när hon börjar i högstadiet och Skytte vädjar till skolministern om att ta i med hårdhandskarna mot sexupplysningen i allmänhet och analsexpropagandan i synnerhet.

Jag har sedan ett antal år tillbaka föreläst för högstadie- och gymnasieungdomar och utbildat lärare i sex och jämställdhet. Min målsättning är inte att unga ska överge andra sexuella praktiker till förmån för analsamlag och jag får inte hemliga utbetalningar från glidmedelsföretag. Analsex ingår inte ens i min standardföreläsning. Men frågan väcks ofta av vetgiriga ungdomar. Att, som Skytte och Poirier Martinsson föreslår, vägra svara är ingen smart väg att gå. Jag tror inte att vetgirigheten stillas av varken upprördhet, tystnad eller pekpinnar. Det behövs adekvat undervisning. Någon som tar eleverna på allvar och ogenerat besvarar deras frågor.
För varken jag, Göran Skytte, eller Roland Poirier Martinsson kan hindra unga från att undra om sex. Oavsett hur intresserad eller ointresserad man är av ämnet så exponeras man för sex. Det är lätt att myter får fäste, men svårt att få svar på de frågor som man ställer sig. Där har sexualundervisningen en väldigt viktig roll att spela.

Det behövs en ambitiös undervisning kring såväl biologiska fakta som sexuella praktiker. För många ungdomar känner stress när det gäller sex. Tjejer förväntas fortfarande vara återhållsamma, för att undvika horstämpeln, men ska samtidigt vara tillräckligt intresserade för att slippa ett nördepitet.
Killarna å sin sida förväntas bygga sin maskulinitet genom att tillgodogöra sig så mycket (hetero) sexuella erfarenheter som möjligt. Risken är att kompisarnas normer gör det svårt att hitta sin egen sexualitet.

Sexualundervisningen bör arbeta bort pressen och visa att olika människors sexualitet ser olika ut. Genom könsrollsdiskussioner, hårda fakta, personliga berättelser och självförtroendepepp kan man skapa en sexuell frihet som gäller både för dem som ser sex som livets mål och mening och för dem som är helt ointresserade av ämnet.
Sedan 1955 har vi obligatorisk sexualundervisning i Sverige. Att den är obligatorisk är viktigt för att även barn till religiösa extremister som Skytte och Poirier Martinsson ska få sexualundervisning.

För om de två fick bestämma över sexualundervisningen skulle ungdomarna knappast ha mindre analsex, däremot skulle de drabbas av fler sjukdomar. Undersökning efter undersökning visar nämligen att sexupplysningen inte ökar ungdomssexandet. Däremot minskar den antalet könssjukdomar och oönskade graviditeter.
Herrar Skytte och Poirier Martinsson: Är analsex verkligen ett så pass olämpligt samtalsämne så att vi ska offra ungdomarnas hälsa på moralens altare?


MANNE FORSSBERG

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!