Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det är inte rätt bara för att det ger ryggdunkar

Jonas Andersson.Foto: Privat.
Foto: Jessica Gow/Tt / TT NYHETSBYRÅN

I Uppdrag gransknings reportage och efterföljande diskussion om åldersbedömning framstår ett tydligt mönster av något helt annat än ansvarstagande, skriver Jonas Andersson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Är det inte märkligt, det här med ansvar? Hur lätt det är att ansvara för sina åsikter och ställningstaganden när inte kostar något personligen. Att bestämma sig för att det man gör måste vara rätt, eftersom det genererar medhåll och ryggdunkar.

Att om det framkommer fakta eller argument som talar för alternativa synsätt eller problemformuleringar, antingen ignorera eller kanske motarbeta dem. Så tar man sitt ansvar.

I Uppdrag gransknings reportage och efterföljande diskussion om åldersbedömning framstår dock ett tydligt mönster av något helt annat än ansvarstagande.

När det börjat blir tydligt att problem kan uppstå med sociala informella hierarkier, förhållanden, med regler, autonomi, inom idrott och skola – där kronologisk ålder och social mognad är av största vikt. Och när våldtäktsmän undkommer straff på grund av undfallenheten som tidigare premierats.

 

Migrationsverkets talesman menar i reportaget att det minsann inte är deras ansvar ifall de kommunplacerar barn som de facto är vuxna, och dessa hamnar på HVB-boende bland riktiga barn. För de har ju rent tekniskt inte sagt att det är ett barn trots att det står ett födelsedatum på anvisningen. De har bara sagt att "det är en person som inte uppenbart är över 18 år". Fiffigt va? Detta trots att det enbart är Migrationsverket som har rätt att ändra åldern på asylsökande.

Migrationsministern har inget ansvar, för Socialstyrelsen har ju sagt något annat 2012. Socialstyrelsen i sin tur saknar ansvar, för de litade ju på barnläkarna. Och barnläkarna som så gärna tog ansvar för sina åsikter så länge de var politiskt gångbara är helt plötsligt politiska aktivister, som ju inte kan ansvara för hur varken Socialstyrelsen eller Åklagarmyndigheter tolkat deras rekommendationer.

Och Rädda Barnen - de slingrar sig värre än den halaste masken i burken när Generalsekreterare Elisabeth Dahlins aggressivt överslätande argumentation tas upp. De har naturligtvis alltid haft rätt, om man bara plockar ut rätt detaljer och struntar i allt annat.

 

Jag tänkte att jag skulle hjälpa respektive myndighet och organisation med alternativa svar, som skulle kunna göra att de återvann i vart fall ett uns förtroende i sakfrågan:

Migrationsverkets talesman: "Vi är medvetna om att detta är ett problem och att vi varit för undfallande. Vi har skjutit över problemet på andra, vilket inneburit stora kostnader såväl ekonomiskt som mänskligt."

Migrationsministern: "Jag vill be svenska folket om ursäkt för att vi inte lyckats ta vårt ansvar och genomdriva en politik som varit standard i de flesta europeiska länder i många år nu. Jag vill också be om ursäkt till brottsoffer och andra som drabbats av exempelvis undanträngningseffekter på grund av detta."

Socialstyrelsen: "Vi är verkligen ledsna att vi lät ett gäng aktivister med avsaknad av reell sakkunskap få så stort inflytande. Vi ville inte stöta oss med den opinion som fanns 2012, och därför blev utredningen lidande. Nu går vi på beprövade metoder, fram tills nya är framtagna."

Barnläkarföreningen: "Vi borde ha varit tydligare med att vår lilla kärna är politiska asylaktivister och inte alls har expertkunskaper rörande medicinsk åldersbedömning. Det är ju rättsläkarnas och rättsodontologernas område."

Rädda Barnen: "Vi var helt fel ute, och har inte värnat de barn som mest förtjänade det i vår iver att skydda vuxna som utger sig för att vara barn. Som en konsekvens av detta avgår ledningen med omedelbar verkan."

 

På så sätt kunde vi som de facto både sett de praktiska konsekvenserna av undfallenheten och även försökt uppmärksamma personer med reell makt på dem, kanske också få ägna oss åt annat än att påpeka sådant som borde vara uppenbart för alla.

 

Jonas Andersson

Ungdomspedagog