Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det är inte rasistiskt att ställa krav

Dan Korn.
Foto: JOHAN NILSSON / TT

Tyvärr finns det många som verkar tro att hela jordens befolkning innerst inne är som svenskar. Att det bara behövs en liten knuff så löser sig integrationen av sig själv. Så är det inte, skriver Dan Korn. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Det var två dagar innan terrordådet skakade Stockholm. På Kulturhuset, bara en liten bit från platsen för tragedin, hölls en debatt med titeln ”Hur lyckas vi med integrationen?”. Flera talare använde uttrycket ”att ställa krav på invandrare” och längsta applåden fick Mustafa Panshiri när han berättade hur han besöker förläggningar för ensamkommande flyktingungdomar och berättar om det svenska samhällets grundläggande värderingar och Sveriges grundlag. 

Det är givetvis alldeles normalt att nyanlända får veta vilka regler som gäller i landet de kommit till. Krav ställer man på människor som man förväntar sig kan uppfylla kraven. Att inte ställa krav är alltså ett sätt att nedvärdera människor, att säga till dem att de inte förväntas duga någonting till. Men det var å andra sidan längesedan Sverige var normalt. Orden som uttalades på Kulturhuset hade för inte länge sedan stämplat talarna som rasister. Många skulle fortfarande sätta den stämpeln, men något har hänt i Sverige och det var på tiden. 

 

LÄS MER: "Rasist" är tveklöst 2000-talets mest missbrukade ord 

 

Just uttrycket ”Ställ krav på invandrarna” används som exempel på ”rasism” i boken ”Debatten om hedersmord” (2004) utgiven av Expo. Att ställa krav på invandrare är enligt den boken att ställa sig i SD:s led och påstås dessutom i just fallet hedersmord leda till ”en lagstiftning för svenskar och en annan för svartmuskiga män”. Den meningen finns i ett avsnitt som nämner bland andra Dilsa Demirbag-Sten och Elisabeth Massi Fritz. Ingen av dessa har nämnt ”svartmuskiga män” i deras inlägg om hedersvåld. Det Expos bok gör är alltså att klistra rasistkortet på debattörer, att i stället för sakargument skambelägga de som har obekväma åsikter. 

Tyvärr finns det många som verkar tro att hela jordens befolkning innerst inne är som svenskar, att det bara behövs en liten knuff så blommar deras inneboende svenskhet ut, så integrationen löser sig av sig själv. Så är det inte. Men däremot har de flesta av oss en enorm förmåga att lära oss och ta till oss, att anpassa våra liv efter nya förhållanden. Därför är det inte rasistiskt att ställa krav, utan tvärt om visar det på tro på människans förmåga. Integration eller anpassning handlar inte heller om att utplåna sig själv. Det innebär inte ett krav på att alla måste vara stöpta i samma form. Men det innebär vissa grundläggande principer och kunskaper om hur samhället fungerar för att vi skall kunna leva tillsammans.

 

LÄS MER: Jag vägrar tro att 800 000 av oss är rasister

 

När man ser människor som offer, som det är synd om, är det naturligt att man vill hjälpa. Det är lätt att ta miste på sådan hjälp och människokärlek. Men kärlek är ömsesidig. Båda ger och tar. Om den ena parten bara ger, medan den andra parten bara får, uppstår inget förtroende. 

Att denna form av hjälp däremot är nödvändig i riktigt svåra situationer är en sak. Men för att integration skall lyckas måste det handla om att både ge och ta.

Om vi behandlar våra medmänniskor som vuxna individer med ansvar kan vi också slippa ifrån den pinsamma relativiseringen av avskyvärda handlingar. Visst kan man förstå bevekelsegrunderna, det som får folk att mörda och utföra terrorhandlingar. Men det förminskar inte ansvaret. Att förminska ansvaret är också att förminska människan bakom handlingen.

 

Dan Korn

Folklivsforskare, författare och rabbin