Det behövs inte mycket för att jag ska uppmålas som värsta superpappan i min och min frus gemensamma föräldrablogg. Så sent som för någon vecka sedan hade jag städat vårt gemensamma hem.
Någon vecka innan det hade min fru Angelica varit ute med sina tjejkompisar på middag och andra festligheter och jag har varit hemma med barnen. För mig och Angelica är det här inga konstigheter. Men kommentarfältet svämmar över med kommentarer som ”Angelica borde skatta sig lycklig som har en man som dig”, ”Tänk om min man kunde vara som dig” med mera. Med den här texten, vill jag kortfattat säga; Det är inte jag som är bra, det är din man som är dålig.
Jag menar givetvis inte att alla män är dåliga och det bara är jag som är bra. Men, om ni bor tillsammans – och framför allt – har barn tillsammans, så bor ni ju tillsammans och har barn tillsammans. Ordet som kräver betoning här är just ordet tillsammans. Det är inte du som mamma som har barn.
Barnen har oftast en pappa också. Det betyder att det, alltsomoftast, finns två föräldrar. Det spelar ingen roll om ni bor tillsammans eller är separerade. Alltså, ni är föräldrar tillsammans. Ni har ett gemensamt ansvar för ert eller era barn.
LÄS MER: Till alla egoistiska, separerade föräldrar
Det betyder att pappan inte är ”barnvakt” när du som mamma vill gå ut och träffa dina kompisar. Precis lika lite som att du, som mamma, ska behöva ha dåligt samvete för att du går ut och träffar dina kompisar, eller gör något annat roligt, som du uppskattar att göra för dig.
Och ni som är kompisar till denna mamma som är i väg utan sitt barn, hon är lika fantastisk som pappan som är hemma med barnet. Eller rättare sagt, han är inte alls en fantastisk man; han är en pappa. Vi måste sluta glorifiera pappan som tar sitt ansvar.
De andra papporna behöver släppa sargen och komma in i matchen. Om du inte är en livsfara för dig och andra på jobbet om du är lite trött, så kan du ta varannan natt med barnen. Tro mig, det är jobbigt första veckan, sen är du van. Du tar alla blöjbyten när du är hemma. Flaskmatas barnet kan du gott göra det också när du är hemma. Varannan gång på helgerna när ni båda är hemma.
Du är garanterat hemma mindre tid än du spenderar på väg till, på och från jobbet. För varje gång du är ute med dina kompisar har din partner rätt att vara i väg med sina kompisar. För guds skull var föräldraledig. Om det finns ett råd som jag skulle ge till alla nyblivna pappor där ute är det att umgås med sina barn, vara delaktig, ett team.
LÄS MER: Jobbet är inte viktigare än era barn
Jag menar inte att sätta mig själv på någon piedestal, för jag är inte heller helt jämställd. Vi har inte delat exakt lika på föräldraledigheten med något av våra två barn. Min fru har tagit 6 av 10 dagar under vår gemensamma föräldraledighet.
Vi har olika arbetssysslor här hemma i hemmet, vilket är något som kommer sig naturligt. Alla har vi olika saker som vi uppskattar och som vi tycker är roligt som personer. Att byta och dela upp arbetssysslor är helt klart något som jag förespråkar. Men något som inte är förhandlingsbart är varje förälders ansvar för sitt eller sina barn.
Jag kan inte förstå hur det här inte är en självklarhet hösten 2016. Det är inte så konstigt att kvinnor enbart tjänar 87 procent av en manlig lön i snitt ute i det stora samhället om inte familjeekonomin är i balans. Jag tror att förändringen måste börja hemma, tillsammans med våra barn. Vad blir det annars för värld vi lämnar tillbaka till barnen när vi lånat den klart?
Stefan Lagergren
Tvåbarnspappa, driver bloggen herrochfrulagergren.se tillsammans med sin fru
