DEBATT. Statsminister Löfven säger att den största enskilda anledningen till de vidriga förnedringsrån som skett mot ungdomar är skattesänkningar.
Ok. Låt oss säga att så är fallet. Skattesänkningar genererar misshandel. Särskilt rån med förnedringsinslag. Punkt. Så är det. Men varför har då statsminister Löfven under denna mandatperiod initierat och ansvarat för flertalet radikala skattesänkningar? Det vill säga precis sådana skattesänkningar som Löfven tydligt förklarat genererar misshandel, rån och förnedringar av barn och unga? Vad säger logiken då?
Skadar demokratin
Jag tror att direkta motsägelser mellan vad en statsminister säger och vad en statsminister gör skadar demokratin. Det blir för mig en obegriplig paradox när en statsminister sänker skatten och sedan säger att skattesänkningar skapar förnedringsrån.
Det finns absolut en korrelation mellan fattigdom och ett osäkert samhälle. Man kan förenklat säga att ju fattigare ett samhälle är, ju farligare och otryggare blir det. Men Sverige är inte ett fattigt land. Vi jobbar aktivt på det, men vi är ännu långt därifrån.
Enligt internationella valutafonden så är Sverige världens 15:e rikaste land. Enligt välståndsligan, som mäter OECD-länderna på ett liknande sätt som internationella valutafonden, det vill säga köpkraftjusterad BNP per capita, så låg vi 2018 på 11:e plats i världen. Rankingens idé är att vara ett mått på levnadsstandard. Detta är ingen absolut vetenskap, utan skall ses mer som en indikation.
Logiken haltar kraftigt
Vad det dock ger vid handen är att Sverige knappt borde ha några barn/ungdomsrån alls enligt den logik Löfven anför. Särskilt inte med bestialiska och förnedrande inslag. Men i stället visar det sig att under de senaste tre åren har rån mot barn ökat med 75 procent.
Vi har skapat ett samhälle som tar mer hänsyn till kriminellas rättigheter än till hederliga medborgares rätt att få vistas ute
Enligt Löfvens logik skulle det kunna bero på att socialdemokratiska regeringar har slopat gåvoskatten och arvsskatten. Den första januari avskaffade Löfvens egen regering den övre skiktgränsen för statlig inkomstskatt, den så kallade värnskatten. Det sammanfaller ju ganska väl med de senaste vidriga förnedringsrånen.
Men jag vill påstå att det inte har något med saken att göra. Det är inte Löfvens skattesänkningars fel. Inte heller Reinfeldts skattesänkningars fel. Det finns helt enkelt ingen korrelation mellan de skattesänkningar som varit och rån, misshandel och förnedring.
Ett samhälle som slutat säga ifrån
Det som hänt är att vi skapat ett samhälle som sätter rättigheter före skyldigheter. Som sätter rättigheter före trygghet. Som tar mer hänsyn till kriminellas rättigheter än till hederliga medborgares rätt att få vistas ute.
Det som hänt är ett samhälle som slutat säga ifrån. Där konsekvensen av att under timmar misshandla, förnedra och råna en person blir ungdomsvård. Det innebär att gärningsmännen, i bästa fall, under en period hamnar på ett låst boende innan de slussas ut till ett öppet. Men troligen så hamnar de på ett öppet HVB-hem eller familjehem. Boenden som enligt lag inte får ge några konsekvenser. Inte ens kvarsittning. Inget som kan tolkas som straff får ges. Inte dra in pengar. Inte utegångsförbud. Personalen får inte ens genomsöka deras kläder eller rum.
Ni har bäddat för utvecklingen
Om ett samhälle inte har kännbara konsekvenser, om staten inte säger ifrån, om vi daltar med individer som begår vidriga gärningar – då blir det så här. Det är regeringens och statsministerns flathet inför våldet och kriminaliteten som gör att våra barn blir rånade, inte föregående eller aktuell regerings skattesänkningar.
Av Jan Emanuel Johansson
Frihetlig socialdemokrat och riskkapitalist