Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vad är det som faktiskt har hänt, Linnéa Claeson?

Linnéa Claeson, krönikör på Aftonbladet och känd för sitt Instagramkonto Assholesonline.Foto: NICOLINN NILSSON
Daniel S Ogalde är debattör, föreläsare och frilansskribent.Foto: Johanna Carlberg

I flera år har du drivit ett viktigt arbete för jämställdhet, Linnéa Claeson. Du har stått upp för kvinnor, HBTQ-personer och många andra utsatta. Det är bra – men just nu påstås det mycket om dig, att du överdrivit dina erfarenheter av sexuella trakasserier, hot och hat. 

Jag behöver veta, vad är det som faktiskt har hänt? skriver Daniel S Ogalde.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Jag var sexton när jag för första gången vågade berätta. Då hade det bara gått några år sedan det tagit slut, det som pågått i sju år av mitt barnaliv. Redan då var minnena diffusa händelser mer än konkreta förlopp. En dörr som öppnades, krypande händer, lukten, smärtan och därefter blodet. Det är omöjligt att säga hur många gånger det hände men känslan hänger kvar än i dag. Så jag gissar att jag på något plan kan förstå dig Linnéa, de trakasserier du varit med om från män på nätet och i verkliga livet. Åtminstone vill jag tro det. 

Hårda attacker mot Linnéa Claeson

Som för många andra var det efter att jag lyssnat på podden ”Haveristerna” som jag kände ilskan bubbla. En ilska som dock späddes ut av en misstro. Kan det verkligen vara så här? Kan någon ha ljugit om något så pass allvarligt? Och för pengar? Frågorna har sedan dess blivit allt fler. Attackerna mot dig allt hänsynslösare. För i ett så retoriskt polariserat land som Sverige är vilket slagträ som helst legitimt, i synnerhet när det riktas mot motståndarnas knäskålar med allt vad cancel culture heter. Drevet är i gång men likaså krishanteringen.

 

UPPDATERING: Efter kritiken – Linnéa Claeson bryter tystnaden i Göteborgs-Posten.

Feministernas försvar gör ont att läsa

Flera tunga feministiska profiler har ridit ut till ditt försvar. Man menar att tonen som använts i granskningen inte är okej. Man menar att de som granskar är antifeminister. Man menar att om det nu är så att du ljugit så är det inte så farligt, för vad består egentligen skadan i? Jag måste erkänna att det sticker lika mycket i ögonen som det stinger i hjärtat att läsa denna oförståelse. Denna förflyttning av fokus som ifall det gällt någon annan hade kallats ”whataboutism”. Dessa påståenden som i annat fall hade stämplats som misskreditering. Detta användande av den goda feministkampen som ett mål som helgar alla sorts medel. Är det något du ställer dig bakom eller varför denna tystnad?

Det här är inte bara din historia. Den delas av alldeles för många.

För både du och jag och snart hela Sverige vet att de finns där. Skärmdumparna, bilderna, texterna. Likheterna som är alldeles för många för att inte kallas plagiat, slumperna som är alldeles för välregisserade för att inte väcka tvivel om sanningshalten. Och ibland slinter man på sanningen, jag vet. Ibland räcker liksom inte antalet tecken till. Artiklar som ska redigeras, inlägg som ska spridas och vem fan har sagt att alla behöver veta allt?! Men det här är inte bara din historia. Den delas av alldeles för många.

Du pratar om oss som överlevt

Med risk för att låta överdramatisk så händer det ibland att jag gråter en skvätt även i dag. Inte ofta och sannerligen inte framför andra. Men de där jävla tårarna kryper fram när man minst anar det vet nog du lika väl som jag. Så också denna gång. När jag mitt i allt detta läste Patrik Sjöbergs ord: ”Vad spelar dina artiklar för roll om dina lögner tar trovärdighet från de verkligt utsatta? Det är som att klappa med ena handen och örfila med andra. Folks tillit till sanningen är det enda vi har kvar när ord står mot ord och ärren är osynliga… Hade gärna sett att folk granskat mina erfarenheter för längesen. De hade inte hittat lögner, de hade hittat sanningar de flesta helst blundar för än i dag. De hade hittat Viljo och hans hundratals offer, däribland jag”. Där satt jag, en 35-årig man på tunnelbanan och grät över mina osynliga ärr.

Jag behöver att du pratar nu Linnéa, för du pratar om mig. Du pratar om alla oss som överlevt övergrepp.

 

UPPDATERING: Efter kritiken – Linnéa Claeson bryter tystnaden i Göteborgs-Posten.

 

Av Daniel S Ogalde

Debattör, föreläsare och frilansskribent

Linnéa Claesons 10 tips: Så undviker du att våldta någon