Och där jag sitter, med jeansen vid fotknölarna, bestämmer jag mig för att den här gången ska jag säga ifrån, skriver Sally Henriksson. Foto: PrivatOch där jag sitter, med jeansen vid fotknölarna, bestämmer jag mig för att den här gången ska jag säga ifrån, skriver Sally Henriksson. Foto: Privat
Och där jag sitter, med jeansen vid fotknölarna, bestämmer jag mig för att den här gången ska jag säga ifrån, skriver Sally Henriksson. Foto: Privat
Nästa gång du står upp och kissar och inte prickar så kan du kanske torka upp ditt kiss själv, skriver Sally Henriksson. Foto: ShutterstockNästa gång du står upp och kissar och inte prickar så kan du kanske torka upp ditt kiss själv, skriver Sally Henriksson. Foto: Shutterstock
Nästa gång du står upp och kissar och inte prickar så kan du kanske torka upp ditt kiss själv, skriver Sally Henriksson. Foto: Shutterstock

Det är dags att vi börjar prata om ståpissarna som sölar ned

Publicerad

Ända sedan jag var ett litet barn har jag torkat andra människors kiss på tåg, flyg, restauranger och till och med arbetsplatser, skriver Sally Henriksson.

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tåget hankar sig sakta fram på en räls i Bergslagen. Jag har slagit mig ned på ett säte bredvid toaletten i väntan på att den ska bli ledig. Så blir det min tur. Jag går in på den trånga tågtoaletten och möts, som många gånger förr, av en nedkissad toalettsits. Reflexmässigt tar jag en bunt pappershanddukar i handen, torkar rent sitsen med bortvänd blick, håller andan, kastar pappret i papperskorgen och sätter mig ned och kissar. 

Det är då jag slås av hur sjukt detta är. Varför torkar jag bort en okänd människas urin? Ju mer jag tänker på det, desto mer uppjagad blir jag. Och där jag sitter, med jeansen vid fotknölarna, bestämmer jag mig för att den här gången ska jag säga ifrån. Jag samlar mod och kraft, funderar på vad jag ska säga. Hur jag ska säga det. Så går jag ut från toaletten och fram till mannen i 20-årsåldern som var på toaletten innan mig, han har slagit sig ned på sin plats. 

 

LÄS MER: Fi är de privilegierade kvinnornas parti

 

”Hej, jag heter Sally och fick precis torka ditt kiss från toalettsitsen. Nästa gång du står upp och kissar och inte prickar så kan du kanske torka upp ditt kiss själv?”

Jag darrar på rösten, att tillrättavisa en annan vuxen människa är en ansträngning. Hur ska han reagera? Tänk om det trots allt inte var han? Han tittar på mig. Först förvånat, sedan blir han allt rödare i ansiktet och ser ut att vilja sjunka genom stolen ut i ett annat universum. Så stammar han ur sig något som liknar ett erkännande: ”Ah..ah..visst”. 

Fortfarande darrig, nu av adrenalin, går jag bort till min plats i vagnen bredvid. Då kommer den över mig - nöjdheten. 

Ända sedan jag var ett litet barn har jag torkat andra människors kiss på tåg, flyg, restauranger och till och med arbetsplatser. Redan som liten flicka lärde jag mig att räkna med att någon kan ha kissat ned toasitsen, att det därför är mycket viktigt att alltid kolla ringen innan man sätter sig, och helst också lägga papper på den även om den ser ren ut - det kan vara intorkat. 

 

LÄS MER: Vi är alla dåliga feminister 

 

Nu får det vara nog. Det är dags att vi börjar prata om ståpissarna som sölar ned. Män, sätt er ned! Då behöver ingen torka någon annans kiss. Dessutom töms blåsan bättre om man sittkissar även som man. Och i ärlighetens namn - även om ni inte behöver sitta på det eller torka bort det så kan det ju inte vara särskilt kul att se på någon annans kiss. Trampa i det. Känna lukten av det. 

Om det nu är någon som inte kan sitta ned och kissa av medicinska eller mentala skäl så ber jag dig: När du har kissat klart, kolla ringen och golvet, och om du inte har prickat rätt - torka upp ditt eget kiss. Om du inte gör det kommer någon annan tvingas att göras det i stället.

Och föräldrar - lär era pojkar att sitta ned från början. Det kan vara svårt att lära gamla hundar sitta, men för de unga finns det hopp. 

 

Sally Henriksson

Frilansjournalist

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag