Det dör fler människor i Sverige till följd av fallskador än alla andra skadeorsaker tillsammans. Hur många gånger fler vet vi inte säkert, för statistiken är osäker. Många fler än de som dör blir invalider i onödan. 80 procent av sjukhussängarna för skador upptas av fallskador. Paradoxalt nog är fall så vanliga att de betraktas som fullständigt normala.
Drabbar gamla och sjuka
Fallskador trivialiseras, dels för att de främst drabbar gamla och sjuka, mest kvinnor, men även för att de sker i vardagen och inte är lika spektakulära som gangstermord. Men konsekvenserna är lika förödande för patienten: funktionsnedsättning och dödlighet efter höftfraktur är som vid metastaserande cancer.
LÄS MER: Äldre tar sina liv i ohälsans Sverige
Förr trodde man att olycksfall var ödesbestämda och därmed opåverkbara. Att det är fel visas av att vi lyckats minska andra olycksfall – trafik-, barn- och arbetsplatsolyckor – till en bråkdel från nivåerna i mitten av 1900-talet.
Hur? Genom långsiktiga kampanjer, lagstiftning, statistik som ständigt återkopplas, och ett starkt engagemang från enskilda, organisationer och myndigheter. Frånsett lidandet är det nämligen mycket ekonomiskt lönsamt att förhindra olycksfall.
Finns inget motsvarande
Men något motsvarande finns inte för fallskador hos gamla och sjuka. Visserligen finns det många goda initiativ, men inte någon kraftsamling som för trafikolycksfall, trots att det dör många fler av fall än i trafiken. Varför inte kopiera de tidigare så framgångsrika koncepten för profylax? Det viktigaste är att lyfta fram problemet. Informera patient och anhöriga om att man verkligen kan minska risken för fler fall.
Sedan måste vi kartlägga och tydligt visa problemens gigantiska omfattning och arbeta systematiskt på lokal och nationell nivå.
Problemen är inte mer komplexa än vid exempelvis trafikolyckor, men där tar man tag i problemen.
Vi vet nämligen mycket om orsakerna till fall och frakturer hos gamla: felmedicinering, över- och underbehandling av sjukdomar, osteoporos, bristande balans och styrka, undernäring. Och som yttre miljöfaktorer: hala ytor, dålig belysning, heminredning, brist på stöd, assistans och hjälpmedel. Problemen är inte mer komplexa än vid exempelvis trafikolyckor, men där tar man tag i problemen: analys och systematiska åtgärder som information, trafikregler, hastighetsbegränsningar och säkrare vägar och bilar.
LÄS MER: Ät själva sörjan ni serverar våra äldre
Så olika bedöms skador
När en anställd vid ett äldreboende stukade knät ryckte polisen ut för att utreda arbetsmiljöbrott. Så olika bedöms skador. Poängen är dock att det är nödvändigt att registrera, även om vi kanske inte ska polisanmäla alla fall och frakturer. Fall och frakturer bokförs redan men informationen används inte för styrning och kvalitets- och säkerhetsarbete. Synd, för Socialstyrelsens statistik är bra. Det är också vattentäta skott mellan kommunernas och landstingens data, trots att det är samma patienter som bollas fram och tillbaka. Personlig integritet? Lättare att hantera än död och invaliditet.
Problemens brutalitet
Varför är det på detta viset? En anledning kan vara att endast 2,6 procent av riksdagsledamöterna är 65+, jämfört med 26,7 procent av väljarna. Politikerna prioriterar unga med självbotande snuvor, och för pensionärerna ställs plånboksfrågorna framför livhanken. Fallskadorna negligeras trots att de är vanligare hos kvinnor. Varför? Kanske för att det inte finns några föräldraföreningar? Först när man blir mamma till sin mamma framstår problemen i all sin brutalitet. Gamla och sjuka har inte vårdval eller valfrihet.
Det behövs lagstiftning
Regeringen har lovat att halvera fallskadorna. Men satsningen har hittills varit halvhjärtad. Det behövs lagstiftning för fallskador som i andra länder: Upprepade och skadebringande fall måste bokföras digitalt, utredas och de risker som går att göra något åt måste åtgärdas. Verktygen och byggstenarna finns redan. Det gäller bara att arbeta smartare. Så kavla upp ärmarna, socialminister Annika Strandhäll.
Av Kristina Nordmark
Sjuksköterska, verksamhetsutvecklare, äldreomsorgen Skellefteå kommun
Ulrica Bergström
Ortoped, verksamhetschef, rörelseorganens centrum, Västerbotten
Olle Svensson
Professor emeritus, ortopedi, Umeå universitet