Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Den svenska skolan behöver mer disciplin

Steve Adcock, skolledare i Storbritannien. Foto: Privat
Foto: Colourbox

Skärpta krav på elevernas uppförande och hårdare metoder för att bedöma deras kunskap och prestationer.

Det tror jag vore nyttigt för den svenska skolan, skriver den brittiske skolledaren Steve Adcock.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Sverige har ideala förutsättningar för ett förstklassigt utbildningssystem. Högutbildad befolkning, imponerande medborgerligt engagemang och stort förtroende för statens institutioner bildar i kombination med låg grad av fattigdom en bra grogrund för ett framgångsrikt skolsystem.

Men i dag verkar det som att Sverige är ett framgångsrikt land trots sitt skolsystem snarare än tack vare det.

En forskargrupp från OECD analyserade förra året det svenska utbildningssystemet. OECD-rapporten bekräftar att ”elevernas resultat i den internationella kunskapsutvärderingen Pisa har försämrats dramatiskt från att ha varit nära OECD:s genomsnitt 2000 till att ligga markant under genomsnittet 2012. Inget annat land som deltar i Pisa hade en brantare nedgång än Sverige under denna period”.

Efter att ha deltagit vid en konferens i Sverige har jag funderat på vad som kan göras för att komma till rätta med den fallande nivån. I ett samtal med en grupp svenska rektorer pratade vi om de höga krav på elevernas uppförande som vi har i skolor i London. Vi använder till exempel kvarsittning efter skoldagens slut och har en strikt policy vad gäller skoluniformer. Vår publik blev inte övertygad. ”Hur förenar ni den här disciplinen med demokratiska principer?” frågade en av de svenska rektorerna.

 

LÄS MER: Föräldrarna måste lära sina barn om disciplin

 

När jag nu har läst hela OECD-rapporten tror jag att den frågan fångar en del av utmaningen som Sverige står inför. Notera de här delarna av rapporten:

■ Bland OECD-länderna har Sverige den största andelen elever som kommer för sent till skolan. Mer än hälften av 15-åringarna uppgav att de hade kommit för sent minst en gång under de två veckorna före Pisa-provet. Sannolikheten att det skulle ske var högre bland invandrarelever än icke-invandrarelever.

■ Även om svenska elever bara skolkar från lektionerna lite mer än OECD-genomsnittet (20 procent hade skolkat under de två veckorna före Pisa-provet), så är sannolikheten för att elever i Sverige med ekonomiskt underprivilegierad bakgrund ska skolka betydligt högre (26 procent) än siffran för motsvarande studenter i andra länder (19 procent).

■ 34 procent av de svenska eleverna uppgav att deras lärare måste vänta länge innan eleverna blir tysta i början av lektionen. Genomsnittssiffran för OECD-länderna är 28 procent.

■ 38 procent av de svenska eleverna uppgav att det rådde oordning under lektionerna, jämfört med OECD-genomsnittet 32 procent. Sådana störningar innebär att det blir mindre tid för kvalitetsundervisning.

Sölet, skolket och de lågintensiva störningarna som beskrivs här ger intrycket att svenska klassrum ofta saknar nödvändiga förutsättningar för att elever ska kunna fokusera på sina studier.

 

Ni svenskar behöver inte oss utlänningar som säger åt er att skärpa kraven på elevernas uppförande. Men en ärlig diskussion om vad deras rätt avslappnade attityd till disciplin verkligen kostar, skulle säkert vara nyttig. Demokrati grundas lika mycket på individuella rättigheter som på medborgerliga skyldigheter.

Det är rimligt att svenskar inte gillar skoluniformer och tysta korridorer, men Sverige måste absolut slå fast att klassrummet ska vara heligt, en plats där det ska råda lugn och ro så att eleverna kan koncentrera sig på studierna.

Jag får även intrycket av att man i Sverige har ganska dimmig bild av elevernas prestationer. Enligt OECD-rapporten kan det bero på att man litar på lärarnas bedömning i stället för att använda standardiserade prov. Det medför att till exempel slutbetygen i årskurs 9 kanske inte är likvärdiga i olika skolor, enligt rapporten.

Det svenska utbildningsdepartementet tycks hålla med och har under senare år infört nationella prov i årskurserna 3, 6 och 9 samt en ny betygsskala. Men enligt OECD-rapporten har den nya inställningen till prov ännu inte gett resultat: ”Sveriges metoder för utvärdering och bedömning är underutvecklade. Det leder till otillförlitliga data på nationell nivå vad gäller elevernas prestationer och kan därför inte ge tillräckligt stöd för förbättring.”

 

Nu när det svenska utbildningssystemet innehåller ett stort antal invandrare från länder som Syrien, Afghanistan, Somalia och Irak är det viktigare än någonsin att elevers framsteg kan mätas på ett trovärdigt sätt. Dessa elever ligger för närvarande efter sina svenska kamrater, enligt OECD-rapporten: ”Elever med invandrarbakgrund hade 58 procentenheter lägre resultat i matematik i Pisa 2012. Det är en av de största skillnaderna bland OECD-länderna (den genomsnittliga skillnaden är 34 procentenheter).”

Det är inte särskilt trendigt – och inte särskilt svenskt – att föreslå hårdare metoder för bedömning. Men det är svårt att se hur man snabbt ska kunna förbättra nivåerna om man inte kan mäta dem ordentligt.

 

Steve Adcock

Brittisk skolledare och bloggare