Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Den svenska skolan är ett fuskbygge

En elev blev knivskuren utanför IT College i Stockholm – men innanför skolans portar pågår en annan sorts våld, enligt dagens Sidan4-debattör Karl Ågerup: "Rektor ändrar i betygen, hotar och skäller ut lärare, flyttar elever till andra program än de sökt." Foto: Eivind Vogel-Rödin
Jag började på IT College hösten 2003, och stannade läsåret ut. Den 13 november hade vi ett personalmöte om två elever som var på väg att lämna skolan. Från och med nu skulle lärarna syssla med underhållning, snarare än undervisning. "Det viktiga är att han går här på pappret alltså?" frågade en matematiklärare. Rektorn nickade.
m Så fortsätter miljardrullningen till svenska skolor. Hur många som fuskar vet vi inte. Men så länge man fortsätter betala skolpeng efter hur många namn som står på en lista lär skandalerna återkomma. Det skriver i dag Karl Ågerup, författare och lärare, som arbetat på skandalskolan IT College.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

IT College har hamnat i blåsväder. Det var bråk utanför skolan och en elev blev knivhuggen. Rektor förklarar att skolan inte har någon skolgård, ”så allt utanför skolbyggnaden är allmän mark och det som händer där är polisens sak” (DN 080506). Därefter har elever och lärare berättat om en annan sorts våld, inne på skolan. Rektor ändrar i betygen, hotar och skäller ut lärare, flyttar elever till andra program än de sökt.
Är jag förvånad? Ja, faktiskt, även om våldet, stölderna och trixandet med betygen fanns där redan på min tid. Jag trodde att det handlade om barnsjukdomar, nybörjarmisstag.

Jag började på IT College hösten 2003,
och stannade läsåret ut. Det jag berättar här, och i boken ”Barnens marknad”, hände under detta läsår.
Det bästa med IT College var att eleverna kände sig sedda. Den 13 november hade vi ett personalmöte som handlade om två elever, en flicka och en pojke, som var på väg att lämna skolan. Rektor kom till mötet med en färdig analys av hur de skulle bevekas.
Flickan behövde social stimulans. En ung kvinnlig lärare fick i uppdrag att ”bonda” med flickan.
Pojken, å sin sida, skulle ges fria tyglar: ”Om NN vill vara ledig eller sitta i datarummet och hacka en hel dag – låt honom göra det!”
Från och med nu skulle lärarna syssla med underhållning, snarare än undervisning. Annars riskerade skolan att gå omkull.
”Det viktiga är att han går här på pappret alltså?” frågade en matematiklärare.
Rektorn nickade.
Den konsult som fungerade som skolsköterska var införstådd med problemet. Hon lovade att göra en hälsokontroll, så att eleven kunde befrias från undervisningen, om det var hans önskan.
På samma möte lockade rektorn, som också är skolans vd och ägare, med bonus och optioner till lojala lärare.

När det närmade sig betygssättning visade sammanställningen att 40 procent av eleverna hade missat målen i minst tre ämnen. Skolledningen påbörjade en intensiv övertalningskampanj mot lärarna.
”Det är ert jobb att se till att alla blir godkända”, sa ledningen och föreslog att lärarna skulle samla dem som inte klarat godkänt, och ställa en fråga till varje elev. Vid rätt svar skulle eleven godkännas.

Jag blev förvånad när jag såg att strulet på IT College fortsätter än i dag, två år efter att Barnens marknad kom ut. Jag kunde inte föreställa mig att en skola som drivs på detta sätt kunde locka hundratals elever år efter år, kvittera ut miljonbelopp i skolpeng månad efter månad. Man måste fråga sig hur det är möjligt.
En första orsak är att ingen har velat ”skvallra”. Ingen sa något till Skolverket när de var där 2006. När personalen till sist berättar, berättar de anonymt. Kanske är de rädda för rektor, eller tänker på sin egen skuld.
Efter ett sådant år som jag berättar om i ”Barnens marknad” kan man inte komma undan självkritiken. Varför gjorde jag inte mer? Vad hände med barnen som jag hade ansvaret för? Man får minnas att personalen har tagit del av skolans inkomster. Eleverna, å sin sida, har gynnats av den generösa betygsättningen.
En annan förklaring är det starka ideologiska stödet för friskolorna ute bland föräldrarna. De tror att dåliga skolor slås ut i konkurrensen.
Jag har själv haft denna uppfattning. Jag var med och röstade fram Beatrice Ask och hennes reform i början av 90-talet.

För det tredje, Skolverket granskade skolan utan anmärkningar. Kanske säger det mer om Skolverkets metoder än om IT College. När Skolverket nu konfronteras med avslöjandena kring skolan säger de att de ska kräva in dokument från skolan.
Under arbetet med ”Barnens marknad” frågade jag Skolverkets generaldirektör Per Thullberg om det inte finns en risk att inspektörerna missar saker när det är skolan själv som lägger fram materialet.
Svaret blev: ”Vi är inte där för att ådagalägga skandaler.” Skolverket ska inte leta fel, menar Thullberg. Det ska vara ”iakttagare och samtalspartner.”

Så fortsätter miljardrullningen
till svenska skolor. Hur många som fuskar vet vi inte. Men så länge man fortsätter betala skolpeng efter hur många namn som står på en lista lär skandalerna återkomma, särskilt som Skolverket inte ser som sin uppgift att ådagalägga dem.
Frågan är vem som ska göra det. Vem ska kvalitetssäkra skolan, som kostar skattebetalarna sju procent av BNP?
Tanken var att den fria konkurrensen skulle ge bättre skolor. Då är det rimligt att staten, som betalar, får en chans att bedöma vilka skolor som är bra.
Jag anser att skolans resultat ska mätas utanför skolan, till exempel under samma former som högskoleprovet. Eleverna ska också intervjuas av oberoende beteendevetare som kan kvalitetssäkra mjuka mål som hälsa och demokratisk fostran. Resultatet ska sedan justeras mot ett ingångsvärde så att skolans adderade värde kan fastställas.
Skolor som producerar riktig kunskap och fostrar välmåeende individer ska få högre skolpeng.

Jag tror att rektorn på IT College skulle gilla det här. Han vill skapa en bra skola, men styrs fel av systemet.
Jag är övertygad om att många skolledare – och vd:ar – skulle tycka det vore skönt att inrikta sig på riktiga resultat i stället för uppblåsta betyg och namnlistor. På att få elever som lär sig saker, och mår bra. Dessa skolledare är samhällets hjältar.

Karl Ågerup är journalist, författare och utbildad gymnasielärare i svenska och franska. 2005 utkom han med boken ”Barnens marknad” (Ordfront förlag) som handlar om skolmarknaden med utgångspunkt i hans egna erfarenheter från IT College.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!