Ett förbud minskar förekomsten av tiggare och därmed också möjligheten för människohandel, skriver Ann Heberlein. Foto: MIKAEL WILMARSGARDEtt förbud minskar förekomsten av tiggare och därmed också möjligheten för människohandel, skriver Ann Heberlein. Foto: MIKAEL WILMARSGARD
Ett förbud minskar förekomsten av tiggare och därmed också möjligheten för människohandel, skriver Ann Heberlein. Foto: MIKAEL WILMARSGARD
Möjligheten att tjäna stora summor pengar på människors välvilja leder till ett stort mänskligt lidande, skriver Ann Heberlein. Foto: JOACHIM WALLMöjligheten att tjäna stora summor pengar på människors välvilja leder till ett stort mänskligt lidande, skriver Ann Heberlein. Foto: JOACHIM WALL
Möjligheten att tjäna stora summor pengar på människors välvilja leder till ett stort mänskligt lidande, skriver Ann Heberlein. Foto: JOACHIM WALL

Den stora lögnen om tiggarna har spruckit

Publicerad

Sedeln du lägger i tiggarens utsträckta hand låser fast henne i exploatering. Det visar inte minst granskningen "Lyckolandet".

Ditt givande är omöjligt att betrakta som en god handling, hur mycket man än vrider och vänder på det, skriver Ann Heberlein.

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Diskussionen om hur vi ska förhålla oss till de EU-migranter som uppehåller sig i vårt land för att tigga pengar är en av de smutsigaste debatterna det här decenniet. Tonen är hätsk och uppskruvad, överdrifter och medvetna vantolkningar, liksom rena personangrepp är ständigt återkommande inslag i de otaliga texter som skrivits på temat. Lögnerna är många och känslorna starka – så starka att de rationella argument som också förekommer dränks i den känslosmet som mer än något annat präglar debatten om tiggandets vara eller icke vara i Sverige. 

På sitt sätt är tiggeridebatten tidstypisk – samtalet i det offentliga rummet förs dessvärre i hög utsträckning med hjälp av absurda överdrifter, känslobaserade argument och orimliga analogier. De diskussioner vi för handlar sällan om sakfrågan – vad som är rätt och vad som är fel. Istället avhandlas vem som är god och vem som är ond. Det är ett lika infantilt som orimligt sätt att närma sig samhällsproblem.

Fokus hamnar på våra reaktioner – inte på tiggarnas situation

Den senaste vågen av texter i tiggeridebatten, i anslutning till att Moderaterna börjat diskutera ett nationellt förbud mot tiggeri och Vellinge kommun beslutat sig för att förbjuda tiggeri på ett antal offentliga platser, utgör inget undantag. I en text författad av representanter för Crossroads, Centrum för sociala rättigheter och SUM påstås det att de som vill införa förbud mot tiggeri upplever "obehagskänslor när de konfronteras med fattigdom och utsatthet". Angela Everbäck (MP) hävdar att förbudsivrarna ger uttryck för "främlingsrädsla och avståndstagande". Thomas Hammarberg menar att de som är för tiggeriförbud "saknar empati".  Att spekulera i meningsmotståndarens känslomässiga attityder i relation till det problem som diskuteras för inte debatten framåt – tvärtom leder det till att positionerna blir än mer låsta, och, vad värre är, att fokus förflyttas från EU-migranterna och deras situation till våra reaktioner på deras utsatthet. 

För utsatta, det är de, EU-migranterna som tigger utanför våra mataffärer, sover i parkerade bilar, ockuperar andras mark, uträttar sina behov på skolgårdar och lekplatser och utelämnar sig till främlingars välvilja. 

De lever liv som inte går att beteckna som värdigt på något sätt. Den som såg "Uppdrag granskning" den 27/9 har fått en ännu djupare förståelse för exakt hur utsatta tiggarna är. ”Lyckolandet” visade med all önskvärd tydlighet att det förekommer organiserad brottslighet, människohandel och prostitution i anslutning till tiggeriet. Där sprack en av de ihärdigaste lögnerna i svensk debatt – att tiggeriet inte skulle vara organiserat. Möjligheten att tjäna stora summor pengar på människors välvilja leder till ett stort mänskligt lidande. Det är sedeln du lägger i tiggarens utsträckta hand som låser fast henne i en hopplös situation och som upprätthåller exploateringen av henne. Det är inte möjligt att betrakta som en god handling, hur mycket man än vrider och vänder på det.

Tiggeriförbud är bästa vägen framåt

Jag tillhör dem som anser att ett förbud är den bästa vägen framåt. Erfarenheter från andra länder, som Danmark och Nederländerna, visar att förbud minskar förekomsten av tiggare och därmed också möjligheten för människohandel. 

Nej, jag är inte så naiv att jag tror att ett förbud kommer att lösa tiggarnas utsatta situation – men jag är övertygad om att ett förbud i alla fall minskar deras utsatthet för att exploateras. Det är ett viktigt steg på vägen mot ett anständigt och värdigt liv: att få äga sig själv och sin frihet.

 

Av Ann Heberlein 

Lektor i etik, kandidat till riksdagsvalet för M

 

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag