Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Den rödgröna lögnen om kärnkraften har spruckit

Kärnkraftverket i Forsmark levererar fortfarande el.
Foto: ALEX LJUNGDAHL
Henrik Jönsson, youtuber och författare.

Missnöjet hos väljarna växer nu i takt med elräkningarna. Det mest anmärkningsvärda är inte att S och MP av olika anledningar drev igenom kärnkraftsavvecklingen – utan hur man praktiskt taget oemotsagda lyckades frånsäga sig ansvaret genom att skylla på marknaden, skriver Henrik Jönsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. I den aktuella och krisallegoriska Netflix-filmen ”Don’t look up” spelar Meryl Streep den opportunistiska presidenten Janie Orlean, som ständigt anpassar sanningen efter vad som gagnar hennes egna maktambitioner. Som all god satir har denna gestaltning också bäring på det verkliga politiska samtalet.

Besluten att avveckla kärnkraften i både Sverige och Tyskland har medverkat till att driva fram Europas pågående energikris, och nu växer missnöjet hos breda väljargrupper i takt med deras elräkningar. Likt filmens korrupte president Orlean anpassar därför regeringen sin kommunikation för att kunna värja sig mot ansvarsutkrävande, och framställer konsekvent den kärnkraft man avvecklat som antingen betydelselös eller marknadsmässigt olönsam.

Det enda problemet är att detta inte stämmer.

Löfven vek sig för MP

Så sent som tre år innan han blev statsminister fastslog Stefan Löfven: ”att tro att vindkraften ska ersätta kärnkraften i sin helhet, det tror inte vi på. Det får så allvarliga konsekvenser för industrin. Vi pratar alltså om jobb och svensk välfärd här.” (Agenda, 2011-11-10).

Vid regeringsbildningen 2014 var Socialdemokraterna däremot beroende av Miljöpartiet, vilka i gengäld för sitt stöd krävde just avveckling av kärnkraften. Detta innebar en smärtsam helomvändning för Socialdemokraterna, vilken bland annat uttrycktes med den tvehågsna formuleringen ”Den nya regeringen kommer inte aktivt att stänga några kärnkraftsreaktorer [...] men högre avgifter och ökade säkerhetskrav kommer att leda till att kärnkraftverk stängs ändå.” (DN, 2014-10-01)

Efter dessa ingrepp lyckades MP slutligen få Vattenfalls produktionschef Thorbjörn Wahlborg att säga att kärnkraften var olönsam. Omedelbart efter detta inledde regeringspartierna en retorisk rockad.

Samma dag beskrev Miljöpartiet på sin webbsida hur man ämnade gå till väga för att genomdriva detta: ”Ett helhetsgrepp tas om Vattenfall och styrningen av bolaget [...] Vattenfalls planer på att förbereda för byggandet av ny kärnkraft avbryts.”

Vattenfall kördes över

Både Vattenfalls kärnkraftsutvecklingschef Mats Ladeborn och dess VD Magnus Hall motsatte sig öppet avvecklingsambitionerna, vilket resulterade i att Miljöpartiets energipolitiska talesperson Lise Nordin offentligt varnade ledningen för uppsägningar: ”Det är regeringen som bestämmer vad Vattenfall ska syssla med [...] Det finns inget utrymme för sådana här uttalanden framöver.” (DI, 2014-01-10).

I början av året publicerade Bulletin-skribenten Mattias Lindberg ett utdrag ur en intervju där Nordin i detalj redogjorde för hanteringen av Vattenfall. Både vd och ledning byttes ut samt man installerade den aktivistiske kärnkraftmotståndaren Tomas Kåberger i bolagets styrelse. Nordin konstaterar även i intervjun att man med ”informell styrning [...] ju inte ska använda de statliga bolagen som verktyg i en politisk inriktning” – men menar att det ändå var ”väldigt viktigt och bra att man gjorde det.” (Solcellskollen, 2018-04-24)

Universallösningen: Skyll på marknaden

Efter dessa ingrepp lyckades MP slutligen få Vattenfalls produktionschef Thorbjörn Wahlborg att säga att kärnkraften var olönsam (Ekot, 2016-01-07). Omedelbart efter detta inledde regeringspartierna en retorisk rockad och började nu uteslutande beskriva kärnkraftsavvecklingen som ett marknadsmässigt beslut.

Det mest anmärkningsvärda är dock inte att S och MP av olika anledningar framdrev kärnkraftsavvecklingen, vilken MP länge var öppen med – utan hur man praktiskt taget oemotsagda lyckades frånsäga sig ansvaret genom att skylla på marknaden.

I dag: En politisk belastning

Föreställningen att regeringen inte skulle haft någonting att göra med nedstängningen av reaktorerna reproduceras nu konsekvent av både MP, S och C – och den enda anledningen till detta är att man visste att kärnkraftsavvecklingen förr eller senare riskerade att bli en politisk belastning.

Där är vi nu. Och alla som sett president Orleans öde vet vad opportunistiska politikers undflyende av ansvar har för konsekvenser för den mänskliga civilisationen.


Av Henrik Jönsson

Libertariansk debattör, youtuber och författare