Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Den liberala eran är över, för denna gång

Karin Svanborg-Sjövall.
Donald Trump. Foto: Shawn Thew / Epa / Tt / EPA TT NYHETSBYRÅN

Vi har fått en utveckling där många hatar politiska företrädare snarare än att ha synpunkter på vad de tillåts besluta över, skriver Timbros vd Karin Svanborg-Sjövall.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

FAKTA

Karin Svanborg-Sjövall

Vd på tankesmedjan Timbro

Det mest chockerande med chocken över att Donald Trump vann presidentvalet är möjligen överraskningen. Den senaste veckan har det stått klart att opinionsmätningarna har varit mycket osäkra, främst på grund av stigmat runt valvinnaren. Merparten av analyserna bygger på en tro på att det var ”globaliseringens förlorare” som slog tillbaka.  

Valresultatet visar att det är en orimlig förklaringsmodell: hälften av alla amerikaner har inte fått det sämre. Jag tror att fyra stora misslyckanden sammantaget har drivit fram den otäcka situation vi befinner oss i.

 

LÄS MER: Ett "fuck you" till etablissemanget

 

Statens misslyckande: Den stora amerikanska staten har inte levererat vad politikerna har lovat. Detta gynnar populismen mer än något annat. Här vilar ett tungt ansvar på den som lovat allra mest: Barack Obama. Det är sant att Obama har varit bakbunden. Men det är också sant att det gigantiska, för världsekonomin livsfarliga, amerikanska budgetunderskottet har exploderat under hans tid, att identitetspolitiken har vräkt upp djupa revor i det amerikanska medborgarskapet och att politiseringen av amerikanska myndigheter har förvärrats. 

Mediernas misslyckande: I stället för en saklig kritik av Obamas legacy som president har den smutsiga valkampanjen resulterat i ett exempellöst medialt gullande, som spelat hans motståndare i händerna. Mot slutet förvandlades Obama till hela internets kattunge, med enormt delade memes med ”Obama being adorable with children”, och andra pinsamma exempel.

I en mening har populisterna fått rätt: medierna har inte klarat av sitt uppdrag. Upphetsningen och föraktet för Trump har inneburit att de hårda granskningarna av Clinton har överlämnats åt alternativmedia som slipper kraven på faktakontroll och balans. Man behöver inte vara republikan för att tycka illa om dynastiseringen av amerikansk politik eller känna oro för den förtroendeskada som marknadsekonomin drabbas av när politik och näringsliv tycks sitta i knät på varandra. Clinton har hela tiden granskats relativt: mer utifrån sin motståndare än som kandidat i egen rätt.

Vänsterns misslyckande: Bernie Sanders hade varit en katastrof som president. Men faktum kvarstår att Trump har lyckats övertyga många arbetarklassväljare genom att företräda mycket av den ekonomiska politik som extremvänstern har demonstrerat för under hela 2000-talet. Nu tillträder en övertygad antiglobalist som delvis delar världsbild med Attac, som vill starta handelskrig, som motsätter sig internationell konkurrens, och som sätter ”inhemska arbetare först”. 

Högerns misslyckande: Finanskrisens massiva värdeöverföringar från skattebetalare till finansmarknader är en del i högerns skuld till det inträffade. Oförmågan att hålla isär oro för invandringens konsekvenser och ren rasism en annan. Bristen på eftervård i kampanjarbetet för global frihandel ytterligare en, liksom den ibland rent anarkistiska hållningen till rättsstat och våldsmonopol.

 

LÄS MER: Jag kommer alltid att vara tacksam för Clinton

 

Lägger man samman Brexitomröstningen och det amerikanska valet är det uppenbart att ideologiska marknadsliberaler också behöver fundera över sitt tonläge.

Det har funnits en klockartro på att ideologiskt underblåst politikerförakt kommer att leda till en revolt mot staten – i praktiken har det motsatta hänt. Vi har fått en samhällsutveckling där många hatar politiska företrädare snarare än att ha kritiska synpunkter på vad de tillåts besluta över, när det borde vara tvärtom.

Så vad händer nu? Republikanerna kommer inte att ompröva sin omsvängning: tvärtom lär Trumps signum permanentas. Demokraterna kommer att gå ännu längre till vänster. Båda kommer att koncentrera sig på att försöka vinna den arga, mestadels vita, väljargrupp som hatar etablissemanget. Det är en grupp som är värderingsmässigt konservativa men socialistiska och protektionistiska i sina ekonomiska preferenser.

Den liberala eran är över, för den här gången. Ska vi vinna en ny krävs en smärtsam omprövning från alla läger.

 

Karin Svanborg-Sjövall
Vd på tankesmedjan Timbro