Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Den fria sexualiteten har allvarliga baksidor

Hugh Hefner fotograferad 2007 med tre flickvänner. Playboygrundaren har skapat en kultur som leder fel, menar artikelförfattaren. Foto: TT
Per Ewert är direktor vid den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet. Foto: Claphaminstitutet

Vi vuxna har ett ansvar för de unga som uppfostrats med lögnen att den egna njutningen är sexualitetens yttersta mening, skriver Per Ewert från den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Den pågående #metoo-kampanjen är omtumlande och viktig. Men det finns en viktig sida som helt har försvunnit i debatten – nämligen övergreppens ideologiska bakgrund.

De senaste veckorna har två mäktiga män med hög sexuell aptit fallit ifrån. Hugh Hefner avled fysiskt; i Harvey Weinsteins fall var det karriären och äktenskapet som dog. Den förre hyllades som sexuell frigörare, den andre är i dag dömd i alla folkliga domstolar som finns. Men samtidigt tycks deras livssyner ganska lika. Jag: en man med makt. Sex: en rättighet att ta för sig av. Kvinnor: tillfälliga partners för mitt höga nöjes skull.

Den gyllene regeln i vår kultur lyder: Sex är alltid tillåtet så länge samtycke finns. Den stora svagheten i den formeln är dock att samtycke inte alltid är ett självklart ja eller nej. Just detta lyftes 2010 i kampanjen #prataomdet som belyste de sexuella gråzonerna.

#Metoo-debatten har missat den ideologi som öppnat dörren för dessa problem. Här måste vi återvända till Hugh Hefner och den sexuella revolutionen där kärleken blivit en bisak och där sex kan ske med nästan vem som helst, nästan när som helst. Problemet är att en sådan grundsyn kan ge just de här konsekvenserna som länge sopats under mattan, men som nu ropas ut på taken.

Varje tillfälligt sexuellt möte måste inledas med att endera parten tar ett initiativ. Huruvida det är välkommet eller ovälkommet är omöjligt att veta på förhand. Den enda säkra lösningen är att samhället skulle införa något slags signalsystem där var och en åläggs att visa upp i vilken grad man är tillgänglig och för vem. Men ett sådant system blir naturligtvis absurt. Den som söker en partner tvingas helt enkelt pröva isen och se om den håller, precis som människan alltid har gjort när vi har sökt närhet och kärlek. Sådana initiativ kan landa rätt, men också bli väldigt fel.

Sex hörde hemma i äktenskapet

Det finns en viktig skillnad mellan Hefner-kulturen och den tidigare dominerande kristna sexualsynen: Även om tillfälliga erotiska eskapader skedde, så var normen ändå att sexualiteten har sin naturliga, trygga plats i äktenskapets livslånga förbund. I den fria sexualitetens värld blir däremot nästan alla möten potentiellt sexuella situationer. Att män då klampar över kvinnors integritet blir en allvarlig konsekvens av den kultur som Hugh Hefner själv levde ut till max. Ja, kvinnorna vid hans hov gick med på att vara hans leksaker en tid för att sedan kastas bort. Men verkligheten kring samtycke är komplex, och resulterar i just de sår som nu syns som resultat av Hefners, Weinsteins och andras självcentrerade Playboyideologi. 

En viktig lärdom från #metoo-kampanjen är att den fria sexualiteten har baksidor. Vi som förespråkar en klassisk kristen sexualetik gör det inte för att vara pryda eller förbjudande, utan helt enkelt för att sex utan gränser skadar människor. Inte minst har vi vuxna ett ansvar för det uppväxande släkte som uppfostrats med lögnen att den egna njutningen är sexualitetens yttersta mening. Vår tid behöver återerövra den etik som bygger sann respekt och trygghet, och där graden av kroppslig intimitet samspelar med graden av ömsesidighet och överlåtelse.

 

Av Per Ewert

Direktor vid den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!