Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Demonstrationerna är rent vansinne

Black lives matter fyllde Sergels torg med demonstranter i går.Foto: ALEX LJUNGDAHL
Stephanie Bruksgård är sjuksköterska och regionpolitiker för Moderaterna.

Att anordna en fysisk demonstration mitt i en pågående pandemi är inget annat än rent vansinne. 

Ni slåss för medmänsklighet men utsätter andra för livsfara. Nu ökar pressen ännu mer på mig och mina kollegor i den svenska covid-19-vården, skriver sjuksköterskan Stephanie Bruksgård (M).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Jag är sjuksköterska. Relativt nyutbildad och egentligen ganska ny på jobbet. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att jag skulle stå inför den största utmaningen någonsin redan nu, ett och halvt år efter examen. Sedan april roterar jag mot en intensivvårdsavdelning, avsedd för människor smittade av covid-19, som kämpar för sina liv.

Sjukskrivna och utbrända

Förutom en ny rotationstjänst, arbetar jag och mina kollegor också efter ett slags krisschema. Det innebär att vi arbetar fem av sex helger och kan aldrig erbjudas mer än två dagars sammanhängande ledighet. Under våren som var kunde inte ens redan beviljad semester tas ut. Vår stundande sommarsemester blev förkortad med kort varsel där semesterperioden numera sträcker sig ända till sista september. De som orkar tar extra pass för att täcka upp för de kollegor som tyvärr är sjukskrivna och utbrända på grund av den påfrestande fysiska och psykiska arbetsmiljön vi befinner oss i. 

Orden ”I can’t breathe” riskerar att bli relevant för så många fler när restriktioner inte efterföljs och människor väljer att agera ansvarslöst.

Det är tungt att arbeta i lokaler som egentligen inte är avsedda för intensivvård, i varm skyddsutrustning som skaver med patienter så svårt sjuka att jag aldrig sett något liknande. Att sjukvårdspersonalen har det tufft just nu kan inte vara en nyhet för någon. 

Tusentals bröt mot råden

Ändå gjorde tusentals människor valet att samlas på ett litet torg i Stockholm där belastningen på sjukvården i månader har varit som tyngst. Ännu fler har också gjort det aktiva valet att dela dessa händelser på sina sociala kanaler som om det vore en positiv händelse som har utspelats. Jag kan inte förstå hur människor med ett så stort engagemang för jämställdhet och medmänsklighet tar det aktiva valet att utsätta andra människor för livsfara. 

I andra länder där stora demonstrationer redan har ägt rum, ser man tydligt att smittspridningen har ökat. Ändå sker denna demonstration i Sverige som förutom att den är livsfarlig, också ökar pressen om möjligt ännu mer på mig, mina kollegor och svensk sjukvård.

Kunde ni inte bara stannat kvar på er balkong och applåderat som tidigare?

Vansinnigt risktagande

Jag älskar mitt yrke och anledningen till att jag valde att utbilda mig till sjuksköterska var enkel. Det är för att jag älskar att arbeta med människor. Mitt yrke handlar om att bedriva en god omvårdnad och erbjuda jämlik vård, vem du än är som behöver den och när du än behöver den. 

Du som stod där tätt, tätt intill tusentals andra människor på Sergels torg. Jag förstår att du ville göra skillnad. Demonstrationens syfte är oklanderligt och något jag självfallet stöder, men att anordna en fysisk demonstration mitt i en pågående pandemi är inget annat än rent vansinne. Inte utifrån vad man ville ta ställning till, utan för den risk man aktivt tar ett val att utsätta sig själv och andra människor för. 

Vägen till helvetet

Runt om i landet har mängder av allt från stora politiska möten till Prideparader och högtidsfirandet ställts in och skjutits fram. Inte för att dessa tillställningar inte varit viktiga, utan för att varje människas liv och hälsa måste gå före. Orden ”I can’t breathe” riskerar att bli relevant för så många fler när restriktioner inte efterföljs och människor väljer att agera ansvarslöst. Ingen skulle förmodligen ens komma på tanken att ställa sig intill en stor pågående skogsbrand och demonstrera, men bara för vi inte kan se viruset med blotta ögat innebär det inte att risken för att människoliv offras är mindre. 

Ändamålet helgar inte alltid medlen. Eller som man brukar säga – vägen till helvetet är kantad av goda intentioner. 

 

Av Stephanie Bruksgård (M)

Leg. sjuksköterska och förtroendevald i Region Västmanland