Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Fler folkomröstningar gör samhället mindre elitistiskt

En folkomröstning är endast rådgivande men tvingar de politiska partierna att bekänna färg, skriver Staffan Eklöf och Fredrik Lindahl (SD). Foto: TT NYHETSBYRÅN
Fredrik Lindahl, riksdagsledamot (SD).
Staffan Eklöf, riksdagsledamot (SD).

Det måste bli enklare för vanligt folk att påverka vilka politiska frågor som är aktuella för diskussion och beslut. Sänkt tröskel för folkinitiativ kan ge fler folkomröstningar, vilket stärker demokratin, skriver Staffan Eklöf och Fredrik Lindahl (SD).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Den 1 juli höll riksdagen en diskussion i Almedalen under rubriken: ”Är vår demokrati hotad?” Även om vissa av debattörerna hade en lite fördomsfull ingångspunkt i diskussionen och vissa inlägg till och med var propagandistiska (allt var som vanligt alltså), så belyste diskussionen några viktiga frågor. 

Bland annat nämnde statsvetaren, Sören Holmberg, att vi mer och mer rör oss mot en expertdemokrati – vilket innebär att i botten finns det demokratiska beslut men ovanför är delegeringskedjorna långa. Ett komplext samhälle som det svenska har en inbyggd drivkraft som går i den riktningen och delvis är det av godo, bland annat eftersom tillfälliga känslor får mindre plats i politikens avvägningar. Men samtidigt är det ett hot mot demokratin eftersom folkviljan riskerar att spela en allt mindre roll.

Sänka tröskeln för att påverka

Vi anser att det bör vara enklare för vanligt folk att påverka vilka frågor som är aktuella för diskussion och beslut inom våra folkvalda instanser. Det kräver en ökad folklig insyn och inflytande i den politiska processen. Vi har därför lagt riksdagsmotioner vilkas syfte är att underlätta det som kallas folkinitiativ i kommuner och regioner. 

En möjlighet för folket att var lite stökiga och bullriga skulle vitalisera svensk demokrati.

Folkinitiativet innebär i dag att om 10 procent av de röstberättigade i en kommun eller region skriver under en namninsamling för att en viss fråga ska behandlas, så hålls en rådgivande folkomröstning om frågan – såvida inte två tredjedelar av kommunfullmäktige motsätter sig det. 

Vårt förslag innebär att sänka andelen av de röstberättigade som undertecknare och att öka procenten av rösterna i fullmäktige för att stoppa en folkomröstning. Det skulle leda till att fler folkinitiativ reses och att fler kommunala och regionala folkomröstningar genomförs. Hälften av folkinitiativen röstas nämligen ned av fullmäktigen i dag.

Partierna håller på sin makt

När det röstades om förslaget i riksdagskammaren var det dessvärre endast vi som röstade ja till ett ökat folkligt inflytande, resterande partier tycker således att det är viktigare att ingen inskränker deras maktutövning.

Vi är övertygade om att det är mycket viktigt för demokratin att folket har möjlighet att vara en självständig aktör. Frågor måste kunna sättas på dagordningen av folket självt, utanför de snäva ramar som dagens verklighetsfrånvända etablissemang sätter. Detta blir än mer viktigt när demokratiska beslut fattas indirekt i allt högre grad, samtidigt som de löper på i samma hjulspår trots att verkligheten förändrats sedan länge.

Partierna tvingas bekänna färg

Folkomröstningarna är endast rådgivande men de skulle sätta en fråga på dagordningen och tvinga partierna att bekänna färg. Dessutom möjliggörs debatt och argumentation partierna emellan i en konkret fråga – sakfrågan får därmed mer fokus och ovidkommande saker mindre fokus. Därtill blir de paketlösningar som partierna erbjuder vart fjärde år uppluckrade och det politiska spelet om vem som tar vem blir inte aktuellt, medborgarnas tankar och val blir därmed friare. Fler folkinitiativ och folkomröstningar skulle innebära att väljarna engageras mer och därmed skulle också tröskeln för att bli aktiv i ett parti minska.

I Sverige är det alltför svårt att lyfta nya frågor utan att kvävas av åsiktskorridorens väggar. Det beror på att Sverige har ett elitistiskt samhällsliv. Det är välordnat och präglas av underförstådda hållningar. Hos en del av eliten finns dessutom en självgod, aggressiv världsförbättrarideologi med ett skal som är nästan omöjligt att nå igenom och hos den andra delen en utbredd ängslighet. En möjlighet för folket att vara lite stökiga och bullriga skulle vitalisera svensk demokrati mer än något annat. 

 

Av Staffan Eklöf

Riksdagsledamot (SD)

Fredrik Lindahl

Riksdagsledamot (SD)