Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Demokrati vilar på aktivisters kamp"

Rainbow-warrior. "Jag är grön politiker i själ och hjärta. Jag är aktivist i själ och hjärta. Jag är både och. Rainbow-warrior", skriver Jenny Wenhammar. Foto: Lisa Mattisson Foto: Lisa Mattisson Exp

Lobbyism eller bara kvinnobröst - vad är mest upprörande i möte med makt?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Femen

Femen är en internationell aktivistisk organisation som startades av tjejer i Ukraina 2008.

De har blivit kända för att protestera med bar överkropp med budskap mot sexindustrin, diktaturer, teokratier och patriarkalt förtryck, samt stödja andra rörelser som kampen för hbtq-personers rättigheter.

Jenny Wenhammar startade Femen i Sverige 2012.

Jag ska här ge mitt perspektiv på responsen på femenaktionen vi gjorde i Almedalen under Fredrik Reinfeldts tal och PR-jippo, samt meddela min fortsatta politiska ståndpunkt. Vi rusade in med en feministisk och miljöpolitisk aktion i ett Twitter-ängsligt Almedalen, mitt i ett paradigmskifte som är på väg att skapa historia, och skrek det alla borde skrika: Lobbyists go home! Stop mining-boom!

För mig handlar det om ett behov av ifrågasättande i stället för nedtystning, samt ett behov av mångkulturella grupper i stället för homogena grupper.

Angående konformism. Den 28:e januari 1986 exploderade rymdfarkosten Challenger sekunderna efter sin uppskjutning. Jag var 13 år och minns att en lärare var med ombord. Senare fick jag på sociologilektionerna på Lunds universitet veta att efter olyckan tillsattes en kommission som visade att de som påpekat Challengers bristfälligheter hade tystats av ledningen. Jag är stolt över att vara någon som inte tystas, och som står upp för det egna kritiska tänkandet även om det inte alltid överensstämmer med gruppens.

I Almedalen hölls ett välregisserat tal med flaggviftande leende ungdomar mest i ljusblått och ljusblont närmst intill scenen och statsministern, där civilklädda poliser snabbt förde bort opassande inslag såsom kvinnan framför mig i trasiga kläder och rufsigt hår. Också i publiken visades oliktänkande att de ej var välkomna. Demonstrationståget för Gotlands Ojnareskog med cirka 500 personer stoppades, och tilläts inte komma för nära inpå showen. Ingen, vare sig Reinfeldt eller SVT, nämnde ordet Ojnare, fast det är den viktigaste frågan på Gotland och det viktigaste miljömålet i Sverige. Skrikande aktivister med bara bröst med skrivna budskap avbröt i stället cirkusen, och fick böta för den så skämtsamt kallade yttrandefriheten, och för att de inte var män. Formen gjordes viktigare än innehållet. Rubriksättare skrev bröstkupp, blottning, tuttchock och nakenchock, medan seriösa journalister upprört sa oss att det är något som inte stämmer när utländska medier skriver om det som svenska medier är tysta om: Gruvföretagens korrupt maktfullkomliga exploatering av Sverige.

Regeringen stiftar lagar som gynnar de egna hemliga bidragsgivarna. Storföretag kör över människors liv i Ojnare, Gállok, överallt i världen. Lobbyism och osynliga mutor dirigerar politiker dit det bäst passar deras bankkonton. Miljöbalken har försvagats för deras skull. I det prejudicerande domstolsbeslut om Ojnare är det Nordkalks köpta experter som får avgöra. Skogen besöks men inte brottet. Naturvårdsverket, oberoende experter och miljölagstiftningen ignoreras. Det är både en rättsskandal och en miljöskandal. Och vi kan inte dricka kalk! Rent grundvatten är framtidens guld, men kortsiktig profit går aningslöst före långsiktig hållbarhet och mänskliga rättigheter. Välartade samtal hålls om hur jorden bäst ska förstöras i all vänskaplighet.

Det finns en filmad diskussion där Gunnar Axén hötter mot mig femenaktivist, men var finns debattklippet där en moderat hötter med fingret åt en lobbyist och säger att du inte är välkommen i riksdagen? Det sägs vara en allvarlig konflikt att både vara politiker och femenaktivist, men var är allvaret och regleringarna när det gäller politiker som är lobbyister? Politiker som är lobbyister med resursstarka företag i ryggen har insyn och tidigare uppbyggda påverkanskanaler som styr demokratin. Gruvboomen är inte demokratisk.

Historielösheten och ironin i att en man från det parti som längst värnat självskriven makt, talar om för mig att det är förbjudet att bryta mot lagen är både roande och olustigt. Hade det inte varit för aktivister som bröt mot lagen hade jag inte ens haft rösträtt i dag. Demokrati vilar på aktivisters kamp, och ett land utan aktivister är ett land utan demokrati. Vila behövs, men ifrågasättande borde aldrig få upphöra.

Jag ifrågasätter dagens politiska systems makthavare. En del säger det är politikerna som har makten. Andra säger det är medierna som har makten. Men tystnaden om lobbyisternas makt säger mig mest.

Angående att jag blivit tillsagd att välja mellan fortsatt femenaktivism eller fortsatt riksdagskanditatur för Miljöpartiet. Jag kommer inte att sluta vara tyst, men jag vill vara lyhörd. Jag kommer inte att lyda order, men jag samarbetar gärna. Jag kommer att tänka själv och uppmuntra till många olika uttryck inom politiken i samverkan. Jag är redo att representera aktivister och andra utanför stolarna. Det betyder inte att jag är omdömeslös, det betyder att jag är pålitlig. Jag är grön politiker i själ och hjärta. Jag är aktivist i själ och hjärta. Jag är både och. Rainbow-warrior.

Jag slutar inte vara femenaktivist, men jag har heller inte tid med någon mer aktion innan valet. Eftersom jag bara står på fjärde plats i en krets av många så är det mycket möjligt att problemet löser sig av sig självt när valresultaten är klara. Jag överlåter valet till MP, de får välja om de vill ha mig med eller inte.

 

Jenny Wenhammar, riksdagskandidat för Miljöpartiet och Femenaktivist.