DEBATT. Efter en sorgetyngd vecka har vi fått veta att det var Ali, Aziza, Bassam, Elsa, Kamar, Niloofar, Salim och ytterligare tre kvinnor som berövades livet i masskjutningen i Örebro.
I artikel efter artikel har vi fått läsa berättelser om flera av dem och deras liv och skakats av den bottenlösa sorg som drabbat deras anhöriga.
Fyrabarnsmamman Elsa lämnade sina barn till skolan och förskolan för sista gången den morgonen, från Risbergska ringde Salim en sista gång för att berätta att han älskar sin fästmö och sin mamma.
Tvåbarnspappan Ali från Afghanistan som utbildade sig till lokalvårdare och kämpade hårt för att komma in i det svenska samhället. Hans fru och två döttrar kommer aldrig mer höra honom möta flickorna med ”hej mitt hjärta”.
Undersköterskestudenter som utbildade sig för att kunna ge en tryggare vård och omsorg om våra äldre fanns bland dödsoffren liksom läraren Aziza som brann för att andra skulle få växa.
Vi måste rycka upp de våldsbejakande idéerna med rötterna.
Medan en hel stad möter varandra med ögon blanka av tårar skriver högerextremister om hur de önskar fler massmord på invandrare och muslimer. Detta visar tidningen Expo efter en granskning av kommentarsfält på den högerextrema sajten Samnytt.
SD-ledaren önskade att de som hyllade mordet på koranbrännaren skulle utvisas. Om de som skriver på hans tidigare riksdagskollega Kent Ekeroths sajt kan han inte komma på en enda verksam åtgärd.
Jag har lämnat in en polisanmälan om dessa kommentarer för att det bör prövas rättsligt om de, enskilda eller sett som helhet, kan utgöra hets mot folkgrupp. Utöver de som skriver kommentarer har även den som tillhandahåller kommentarsfält ett ansvar för vad som tillåts stå kvar där. Sverige behöver sätta ner foten mot alla de som uppviglar till rasistiskt våld.
Vid sidan om berättelserna om sorgen hos de familjer som nu mist en älskad är det vittnesmålen om rädsla för rasistiskt motiverat våld som tydligast etsat sig fast hos mig.
Under veckan som gått har sociala medier fyllts av sådana vittnesmål.
Från dem som var barn när lasermannen mördade invandrare på 90-talet. Från dem som under åren som gått vant sig vid allt grövre rasistiska påhopp från vilt främmande människor. På stan och på nätet.
Blir illamående
Någon sa att de tror att vi som är vita blev mer överraskade av massmordet just för att vi inte redan varit lika rädda för att något sådant skulle kunna inträffa.
Polisen vet fortsatt inte vad mördaren hade för avsikt när han sköt. Motivet är inte klarlagt. Likväl är det vi alla kan se att majoriteten av dödsoffren var just invandrare. Likväl kan vi alla med öppna ögon läsa om det fullkomliga hat som frodas i den högerextrema miljön där mördaren nu alltså hyllas.
Jag blir illamående.
Det räcker inte med att mana till nationell samling. Det räcker inte att hela Sverige håller en tyst minut. Vi måste rycka upp de våldsbejakande idéerna med rötterna. Vi måste inse att rädslan är på riktigt för att hatet är på riktigt. Det krävs att vi går från vackra ord till verklig handling.
Legitimerar våld
De likhetstecken som gång på gång görs mellan invandring å ena sidan och kriminalitet å andra sidan osynliggör majoriteten av Sveriges invandrare och legitimerar i de högerextremas ögon våld – också dödligt våld – mot invandrare.
Oavsett om vi någonsin kommer att få veta exakt vad massmördaren tänkte när han sköt så måste vi ta debatten om rasismen.
Det vackraste vi sett under den dryga veckan som gått sedan dådet är all den kärlek och medmänsklighet som vi – de allra flesta i Sverige – visat varandra. Jag minns inte senast jag läste så många mänskliga berättelser om fantastiska människors livsgärningar och önskan om ett gott liv och om att bidra till ett gott samhälle, där de som det berättades om allra oftast just var människor som invandrat till Sverige.
Det är en motståndshandling mot den våldsbejakande högerextremismen att fortsätta berätta dessa berättelser.
Av Annika Hirvonen (MP)
riksdagsledamot, gruppledare och migrationspolitisk talesperson