Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

De unga, arga killarna har tagit över Husby

Esme Güler.Foto: Privat.
Husby.Foto: Maja Suslin / TT NYHETSBYRÅN

Det sägs att hemma är där själen känner sig rotad, och det är för mig i Husby. Men otryggheten breder nu ut sig, skriver ekonomen Esme Güler.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Jag flyttade till Husby för sexton år sedan. Jag trivs fortfarande bra här. Det sägs att hemma är där själen känner sig rotad, och det är för mig i Husby.

Men jag har också sett hur min ort gradvis gått åt ett sämre håll. Med sämre skolresultat, högre arbetslöshet och minskad samhällsservice än i andra delar i Stockholm.

Husby präglas av många nationaliteter, språk och kulturer. Många nyanser och färger berikar min förort. Sida vid sida lever människor från olika kulturer i harmoni och respekt.

 De senaste årens demokratisatsningar har oftast varit generösa. Många lokaler har frigjorts för barn, ungdomar och kvinnor. De senaste åren har hjälp till skolbarn med läxor, barnteater, läs- och skrivkurser och liknande ökat här.

Ungdomarna får hjälp med jobbansökningar, cv-skrivande, har poesitävlingar och allt möjligt. Det finns fler lokaler för kvinnor och deras verksamheter, vilket är nödvändigt. Om kvinnorna kan träffas och ge varandra ett nätverk så stärker det inte bara individen, utan hela området. Ett feministiskt centrumprojekt av Svenska Bostäder, som är inriktat till att synliggöra kvinnor i offentliga rum, har också påbörjats. Folkrörelser och ett aktivt Folkets hus finns också här. Vi har aktiviteter i form av fester och festivaler som aldrig förr. Ideella arbeten med eldsjälar visar sig överallt.

 

LÄS MER: Prata med oss i förorten – inte om oss

 

Jag säger inte att det är svart eller vitt i Husby. Snarare grått. För samtidigt som de här satsningarna sker, vilket är bra, breder också otryggheten ut sig i Husby och Järvaområdet.

Låt mig ge ett par exempel:

Jag och min väninna passerar centrum. Där står ett tiotal killar lutade mot vägen och gapar till två unga tjejer som inte är från Husby. Jag ser att tjejerna ser besvärade ut och säger till killarna att lämna tjejerna i fred. Svaret jag får är att de bara försöker vara sociala. Men något är fel då någon tror att den är social när den slänger ur sig oönskade ord till främmande personer. Det här händer ofta. Centrum är under deras kontroll och de måste se och veta vilka som passerar.

Vi fortsätter till en restaurang och beställer mat till våra pojkar. Under tiden pratar jag med personalen. De viskar och pekar på de fem unga män som suttit där i timmar, som pratar i telefon. En del kunder vågar inte komma in, säger personalen, när de sitter där. Jag ser deras bekymmersamma ansikten, blir ledsen, orolig och förbannad samtidigt.

 

LÄS MER: Ge polisen tillgång till alternativa vapen

 

De kontrollerar gången till centrum också. Ingen vågar tala högt, ingen vill nämnas. Tyvärr är läget sådant att otryggheten i centrum och runtomkring förstör det fina i området.

Tjejer vågar inte passera de unga arga killarna, ibland maskerade, som har sin verksamhet i centrum. Butikerna i centrum törs inte säga ifrån och förlorar sina kunder och kan inte ge någon kundsäkerhet. Jag tvekar ibland innan jag handlar där.

Jag träffar mammor som är oroliga för sina barn som sitter i barnvagnen eller håller i handen när mopederna passerar med högsta hastighet av maskerade ungdomar. Ibland kör de också väldigt nära.

Jag engagerar mig, men jag har ingen position att kunna förändra. Jag tar nu till det enda medel jag har för att försöka påverka. Något måste göras. För centrum ska tillhöra alla.

 

Esme Güler

Ekonom