DEBATT | KLIMAT. Trots att de globala koldioxidutsläppen planat ut de senaste åren steg halten koldioxid i atmosfären rekordmycket i fjol. Det visar nya alarmerande mätningar från FN:s klimatorgan WMO. Halten koldioxid är nu över 400 miljondelar (ppm). Det är högre än på 800 000 år och långt ifrån den relativt säkra planetära gränsen på 350 ppm som vi forskare räknat fram.
Orsakerna är enligt WMO en kombination av väderfenomenet El Niño och mänskliga utsläpp, men ökningen är också ett oroväckande tecken på att planetens egen förmåga att ta upp koldioxid kan ha fått sig en knäck.
LÄS MER: Åtta sätt jorden kan gå under på – tidigare än du tror
För oss i forskarvärlden är detta inte någon överraskning. Vi har länge varnat för att planetens skogar, hav och andra ekosystem mår allt sämre och snart inte kan buffra våra utsläpp.
En fjärdedel av våra utsläpp av koldioxid från olja, kol och naturgas tas i dag upp av ekosystemen på land. Skogar är den främsta kolsänkan när de växer och frodas, men de kan omvandlas till stora utsläppare på grund av skövling, samt fler bränder och sjukdomar när planeten värms upp.
Nyligen visade amerikanska forskare att de stora regnskogarna i Amazonas, Kongo och Indonesien verkar ha tippat över från att vara kolsänkor till att i stället släppa ifrån sig mer koldioxid än de binder.
Alla återstående ekosystem måste förvaltas
WMO:s nya siffror är en oerhört stark signal till makthavare inom politik och näringsliv att öka takten i utfasningen av fossila bränslen. Annars blir det väldigt svårt att nå de globala klimatmålen. Dessutom är det lika nödvändigt att hållbart förvalta alla återstående naturliga ekosystem på jorden. Hittills har haven och ekosystem på land tagit upp ungefär hälften av de koldioxidutsläpp vi människor orsakat.
Historien visar att vi har lyckats med stora snabba omställningar tidigare. I mitten av 1960-talet förutspådde till exempel entreprenören Gordon Moore att datorers hastighet skulle fördubblas vartannat år. "Moore’s lag" var född och den blev snabbt en självuppfyllande profetia som drivit på innovationstakten sedan dess.
Inspirerade av Moore introducerade jag och några forskarkollegor nyligen en "lag" för de utsläppsminskningar som världen måste göra för att klara Parisavtalet och hålla uppvärmningen under 2 grader.
Denna "Global carbon law" innebär att halvera utsläppen varje årtionde. De globala utsläppen skulle då halveras från cirka 40 miljarder ton koldioxid år 2020, till 20 miljarder ton 2030, och nå ned till 5 miljarder ton 2050.
LÄS MER: Klimatminister Isabella Lövin: "Vi måste ställa om – nu"
Klimatsmart jordbruksrevolution ett måste
I ljuset av de nya siffrorna från WMO är frågan om detta verkligen räcker. Vi behöver sannolikt skärpa denna "Carbon law" ytterligare. Nu krävs inget mindre än en global omställning till hållbar utveckling.
Förutom att följa global "carbon law" och nå en nästan fossilfri världsekonomi redan 2050, måste vi sköta våra ekosystem så att de fortsätter att ta upp och lagra koldioxid.
Vi måste ställa om världens livsmedelsproduktion, från att vara den enskilt största källan av växthusgaser, till att bli en nettosänka. En klimatsmart jordbruksrevolution. Dessutom, vare sig vi vill det eller inte, måste vi investera i teknologier för koldioxidavskiljning från kraftverk och genom biomassa.
När planetens hälsa sviktar måste politiken göra mycket mer. På måndag inleds klimattoppmötet i Bonn och det är mindre än ett år kvar till det svenska valet. Det är två ypperliga tillfällen att konkretisera vägen till en fossilfri värld, till exempel genom uppgradering av de nationella utsläppsplanerna, krav på utfasning av de 500 miljarder USD per år som subventionerar fossil energi, fortsatta insatser för ett globalt pris på koldioxid, och politiska styrmedel som får finanssektorn att avstå från fossila investeringar.
Vi har inte råd med klimatmöten som bara levererar tomma löften och ytterligare en valrörelse som enögt fokuserar på inrikespolitiska frågor. Dags att Sverige på allvar börjar förvalta sitt oproportionerligt stora inflytande i världen då det kommer till klimat, hållbar utveckling och välfärd.
Av Johan Rockström
Professor i miljövetenskap, Stockholms Universitet
Chef Stockholm Resilience Centre
Premium
Premium
Premium