De glömda offren för pedofilsekten IS

6 000 barn och kvinnor kidnappades av pedofil- och mördarsekten IS i Irak och Syrien 2014–2015, skriver Nuri Kino.
Foto: AP
Nuri Kino är journalist och grundare av människorättsorganisationen A demand for action.
Foto: Hopig Khachadourian

Tusentals barn och kvinnor kidnappades av Islamiska staten. Ingen vet hur många som är i livet av de nästan 3 000 personer som fortfarande är försvunna. Nu säljs de i den moderna slavhandeln, skriver Nuri Kino.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Det råder ingen tvekan om att de flesta som drabbats och drabbas av ISIS våld är muslimer. Det är det alldeles för tyst om. Det är lika tyst om de 6 000 barn och kvinnor som kidnappades av pedofil- och mördarsekten IS i Irak och Syrien 2014–2015, under det som av bland andra EU-parlamentet och den amerikanska kongressen erkänts som folkmord. De allra flesta är yezidier, en del är kristna och några andra är turkmener (shiamuslimer). Majoriteten av småflickorna såldes som sexslavar. Pojkarna hjärntvättades till att bli barnsoldater eller blev slavar för bland annat byggarbeten.

Ett av många barn, Jaquiline, vars historia min organisation A demand for action väl känner till, valdes ut av en saudisk IS-ledare till att bli hans ena maka. Hon är kristen assyrier/syrian. Hennes kusiner berättade, när de köptes tillbaka, hur de med armar och ben försökte rädda henne, hur de blev misshandlade men vägrade ge sig. De ville rädda sin lilla kusin, men gevärskolvarna de blev slagna med var starkare än dem.

Säljs för 9 000 dollar 

Hade de barnen inte varit värdefulla, inte varit en inkomstkälla, hade man kanske skjutit dem med samma gevär. Jaquiline är spårlöst försvunnen. Kusinerna köptes tillbaka för 5 000 dollar styck, 43 000 kronor per barn. Det var för några år sedan.

Nu har priset på barnen höjts till 9 000 dollar. Fast det beror egentligen på vem som ”äger” dem just nu, i vilket land de befinner sig och hur desperat efter pengar ”ägaren” är.

Plötsligt fick han ett röstmeddelande. Det var Michel. Han undrade vad som hänt hans mamma och varför pappan inte betalade för att få tillbaka honom.

Ingen vet hur många som är i livet av de nästan 3 000 barn och kvinnor som fortfarande är försvunna. Det finns ingen officiell internationell ambition att hitta dem. Nära hundra hjälporganisationer skrev i september i år ett gemensamt brev till flera regeringschefer, när FN:s generalförsamling öppnades, och bad om hjälp att hitta de försvunna barnen. Vår organisation var en av de som undertecknade brevet. Något svar har ännu inte kommit.

Plötsligt ringde den försvunna sonen

Däremot publicerade New York Times den 3 oktober ett reportage om Michel och mannen som anser sig äga honom. Fram till förra sommaren visste inte Michels pappa om sonen levde eller inte. Plötsligt fick han ett röstmeddelande. Det var Michel. Han undrade vad som hänt hans mamma och varför pappan inte betalade för att få tillbaka honom.

Michel jobbar som slav i ett byggföretag. Han får en dollar, åtta kronor om dagen, i lön. Pappan, som är arbetslös och bor i ett flyktingläger, blev av terroristen erbjuden att betala ett pris för Michel, 9 000 dollar, ungefär 80 000 kronor. Pappan försökte samla in pengar och fick ihop 600 dollar, 5 300 kronor. Det var allt.

Tidigare har Michels pappa lyckats köpa tillbaka en annan av sina söner. Samma terrorist som hade den sonen hade också fem andra barn till salu. Barnens anhöriga fick betala 30 000 dollar, 262 000 kronor, för de sex barnen. När pengarna överlämnats fick de fick hämta barnen på gränsen mellan Turkiet och Irak.

Många av de kidnappade barnen finns i de läger där IS-kvinnor och barn hålls som fångar. Men inte heller i dessa läger letar någon regering efter de uppenbart bortglömda barnen.

Stor risk för organstölder

Jag kommer aldrig glömma en natt i ett europeiskt land, när vi satt med en farbror som försökte köpa tillbaka sina två syskonbarn. Föräldrarna var dödade av IS. Barnen såldes på internet. Farbrodern skakade i hela kroppen medan vi försökte trösta honom. Mannen som hade dem ville ha 20 000 euro per barn. Om farbrodern inte kunde betala var risken stor att de hamnade hos organsmugglare.

Nästa gång den svenska regeringen eller någon annan regering påstår sig bry sig om de allra svagaste i världen, vänligen påminn dem om Michel och de andra barnen som kidnappats av IS. 

Michel och Jaquiline heter egentligen något annat.


Av Nuri Kino

Undersökande journalist och ordförande för bistånds- och människorättsorganisationen ADFA (A demand for action)