Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

De gängkriminella behöver vår empati

Mustafa Panshiri är integrationsföreläsare och fd polis.Foto: Mats Edman
Hanif Hazizi är polis i Järva.

Nyheten om rättegången i Danmark mot fem medlemmar ur det kriminella gänget ”Dödspatrullen” från Rinkeby har sannolikt nått de flesta. Rättegången visar att det danska rättsväsendet förhåller sig till kriminella på ett annat sätt än det svenska.

Det danska förhållningssättet är empatiskt. Det svenska är narcissistiskt, skriver Mustafa Panshiri och Hanif Azizi.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Att ha empati är förmågan att sätta sig in i hur den andre tänker, inte att visa sig snäll mot allt och alla. I Danmark tycks rättsväsendet klara av att förstå hur vissa kriminella tänker och med det inse att det finns människor som kommer utnyttja generositet eller tillmötesgående för att fortsätta sin kriminella bana.  

I Sverige tycks uppfattningen vara att alla innerst inne vill bli som den svenska självbilden. God och omtänksam. Det innebär en narcissistisk föreställning eftersom den drivs av en uppfattning om den egna förträffligheten, och att alla så småningom vill och kommer bli lika förträffliga. Denna föreställning är i bästa fall naiv och i sämsta fall farlig. 

Lär av Danmark

I Danmark använder man sig av en gänglagstiftning som ger åklagaren befogenheten att undanhålla delar av utredningen från de misstänkta om denne vet att de ljugit under utredningen. Bevisen läggs fram under rättegången. 

I svensk domstol får istället den misstänkte ta del av hela utredningen och kan därmed tillsammans med sin advokat anpassa en berättelse till åtalet för att komma undan så lindrigt som möjligt. Danmarks signal till de gängkriminella är tydlig; jävlas inte med oss. 

Kriminologen Amir Rostami menar i Expressen att när Danmark väl bestämt sig för någonting så genomförs det kraftfullt medan Sverige krånglar till det och fastnar i byråkratin. 

Etnicitet spelar in

Det svenska förhållningssättet gentemot de gängkriminella är något vi båda har fått erfara under våra år som poliser. En av oss blev redan under aspiranten varse om att förväntningar på misstänkta varierade beroende av etnicitet och klass. 

Efter en hel kväll på Stureplan där insatschefen med pondus ställde krogägare till svars för överträdelser kunde samma insatschef under samma kväll i Rinkeby erbjuda en ung kille från förorten en kram istället för en parkeringsbot på hans felparkerade bil, trots att han aggressivt hotat en av oss undertecknade. 

Danmarks signal till de gängkriminella är tydlig; jävlas inte med oss.

Insatschefen motiverade sitt beslut med att individer som hade för vana att hota poliser inte betalade sina böter och därför skulle böter bara innebära onödigt pappersarbete. 

I verkligheten ignoreras lagen

Händelsen ovan kan förstås utifrån ett större sammanhang där den enskilde polismannen inte är problemet utan snarare ett symtom på det. Svensk polis och rättsväsende är format och anpassat till en föreställning om att människor egentligen är skötsamma och upplever att de har något att förlora på att inte följa lagen. 

Verkligheten bland många unga kriminella och missbrukare i vissa förorter är i stället att de ignorerar både lagen och konsekvenserna av att bryta mot den. Lagar, men även hur vi väljer att jobba, måste ställas om med en förståelse för de nya attityderna vi har i förorten. Vi måste bli mer empatiska helt enkelt. 

Sverige lät männen fortsätta med brotten

Männen som nu står åtalade i Köpenhamn är unga personer som gång på gång har rapporterats i Sverige utan någon märkbar förändring. Det är sorgligt, inte bara för offren för dessa brott. Det innebär också att insatserna inte lyckats förflytta dessa ungdomar i en annan riktning utan i stället låtit dem fortsätta på sin kriminella bana.

En del av lösningen ligger alltså i att det svenska systemet blir mindre narcissistiskt och mer empatiskt. Fast på riktigt.

 

Av Mustafa Panshiri

Fd polis och integrationsföreläsare 

Hanif Azizi

Polis i Järva