Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

De bär skuld för judehatet i Malmös skolor

Rapporten som Malmö stad beställt visar att läget är akut och mycket allvarligt. Frågan kan inte bara skötas lokalt utan hör hemma på regeringsnivå, skriver Ilan Ben-Dov.
Foto: Johan Nilsson/TT
Ilan Ben-Dov, Israels ambassadör i Sverige.
Foto: JENS CHRISTIAN / KVÄLLSPOSTEN/EXPRESSEN

Bara en riktig och exakt diagnos av symptomen möjliggör effektiva åtgärder mot antisemitismen i Malmös skolor. 

Både det importerade hatet från Mellanöstern och den tradition av hat, uppvigling och fientlighet som utmärker vissa kretsar inom den svenska vänstern måste synliggöras, skriver Israels ambassadör Ilan Ben-Dov.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Jag har med stort intresse läst den rapport som nyligen publicerats om antisemitismen i Malmös skolor men också noga följt den offentliga debatten i denna fråga.

Man bör verkligen uppskatta det faktum, att det var på Malmö Stads eget initiativ som rapporten i fråga kom till stånd. Anledningen till att så skedde är också uppenbar. Antisemitism är en sjukdom och likt varje annan sjukdom kan den inte botas utan att först ha blivit korrekt diagnosticerad. Bara en riktig och exakt diagnos av symptomen möjliggör effektiva motåtgärder.

Ingen känsla av brådska trots allvaret

En av rapportens viktigaste slutsatser är att vad som hitintills gjorts för att bekämpa antisemitismen helt enkelt inte är tillräckligt. Rapporten målar upp en bild av ett akut och mycket allvarligt läge men det verkar ändå inte finnas någon verklig känsla av brådska.

Man får intrycket av att de åtgärder man så långt tillgripit som svar på problemet – lösningarna och redskapen man använt för att bekämpa antisemitismen och de bakomliggande premisser som legat till grund för myndigheternas agerande – helt enkelt varit otillräckliga. 

Behovet av att agera kraftfullt och uthålligt förutsätter tydlighet. Man måste börja med en policy av nolltolerans mot antisemitism. Alla, både lärare och elever, måste vara medvetna om att varje sårande och illasinnat antisemitiskt påhopp kommer att få allvarliga konsekvenser. Varje form av tolerans och missriktad förståelse med avseende på rasism och antisemitism är dömda att misslyckas och göra skada.

Israelhat i svenska vänsterkretsar 

Rapporten berör också det faktum att den palestinsk-israeliska konflikten är en fråga som utlöser yttringar av antisemitism. Jag måste erkänna att vad detta beträffar är jag inte det minsta förvånad. 

Det borde ha varit uppenbart för var och en att se – och oförmågan att bli varse detta är ett stort misslyckande.

Om vi tar med i beräkningen både importerat hat och antisemitism från Mellanöstern som följer med in i klassrummen i vissa skolor – och den tradition av hat, uppvigling och fientlighet som utmärker vissa kretsar inom den svenska vänstern – är resultatet tyvärr alltför uppenbart. En verklighet som är ett resultat av blint hat mot den judiska staten, staten Israel - ett hat som har sina rötter i okunnighet och fördomar, den så kallade ”nya antisemitismens” själva grundvalar.

Den nya antisemitismen

Så vad är det då som utmärker denna så kallade ”nya antisemitism”? 

Efter andra världskriget och Förintelsen, var den ”gamla” antisemitismen inte längre socialt accepterad. Trots detta försvann inte fenomenet antisemitism. De som fortsatte att hålla hatets fana högt valde helt enkelt en annan måltavla, i detta fall staten Israel, det judiska folkets nationella hemland.

Man kan inte längre bortse från det faktum att det inom vissa specifika miljöer inom den svenska vänstern sedan många år pågår en våldsam, gränslös hets mot Israel – en kampanj som innefattar demonisering och delegitimisering av staten Israel. Exemplen är välkända och behöver inte upprepas här. 

Det är denna bakgrund av patologiskt hat mot Israel som har lett oss in på antisemitismens sluttande plan. Detta borde ha varit uppenbart för var och en att se – och oförmågan att bli varse detta är ett stort misslyckande.

Vad gör regeringen åt Malmö?

Den dialog som äger rum mellan Malmö stad och Judiska församlingen är mycket viktig – men räcker inte. Detta är en fråga som inte kan behandlas endast regionalt utan också hör hemma på regeringsnivå. Det är genom genom att bygga broar mellan svenskar och israeler med hjälp av ungdoms-, student- och kulturutbyten liksom affärs- och forskningskontakter som vi kan bekämpa okunnighet och fördomar. Rapporten om antisemitismen i Malmös skolor har tydligt visat att brådskande åtgärder är av nöden och att kreativa ansatser krävs. Det finns ingen tid att förlora!


Av Ilan Ben-Dov

Israels ambassadör i Sverige