Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Därför var det rätt att rösta nej till EU

Det blev ingen jordskredsseger för ja-sidan när Sverige folkomröstade om EU-medlemsskap. Hela 46,8 procent röstade nej. Foto: FREDRIK FUNCK / DN
För 25 år sedan i dag gick svenska folket till valurnorna.Foto: Hans T Dahlskog/TT
Per Gahrton, EU-parlamentariker (MP) 1995–2004.Foto: STEFAN FORSELL

25 år efter folkomröstningen påminner Per Gahrton om det svenska EU-motståndet 1994: 

Ett nej var rätt då – men en swexit vore fel väg att gå i dag.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Den 13 november 1994 röstade Sverige in sig i EU med den svagaste segermarginalen för ja-sidan av det dryga dussintal stater som folkomröstat om EU-medlemskap – 52,3 procent ja, 46,8 procent nej och 0,9 procent nedlagda. 

Tjugofem år senare har Sverige en av de mest EU-positiva folkopinionerna. Men 1994 framstod ja-majoriteten som ett historiskt undantag. En stor majoritet av svenskarna var sedan länge EU-motståndare, bland annat för att trygga socialdemokratisk välfärds- och neutralitetspolitik, en grundsyn som utvecklades av Tage Erlander i det så kallade Metalltalet 1961 och dominerade svensk debatt – ända tills S-regeringen 1989 gjorde en helomvändning. EU omdefinierades från hot mot socialdemokratiska värderingar till en förutsättning för att förverkliga dem. 

Margareta Winberg och Sten Johansson från Socialdemokrater mot EU fick se sig besegrade med mycket liten marginal i folkomröstningen.Foto: TOBIAS RÖSTLUND/TT

För Miljöpartiet var det självklart att säga nej och jag blev en av de ledande EU-kritikerna inom en bred rödgröncenterallians. Miljöpartiets nej-argument var delvis desamma som Erlanders, men handlade också om att vi ville göra Sverige till en miljöpolitisk förebild, vilket skulle omöjliggöras av EU:s regelverk, som enligt miljörörelsens bedömning präglades mer av kortsiktiga marknadsekonomiska värderingar än av miljöhänsyn.

Ja-sidan sysslade med maktmissbruk

Vi ansåg och jag anser fortfarande att ja-sidans beteende före folkomröstningen präglades av felinformation och maktmissbruk. Men formellt var ja-segern legitim. Ändå beslöt MP-kongressen 1995 att arbeta för svenskt utträde. Var det fel? Nej. EU omfattade ju bara cirka en tredjedel av Europas stater – någon tendens till att EU skulle utvecklas till en global miljöförebild kunde vi inte upptäcka – och EU-motståndet dominerades av rödgröna värderingar. Att i en demokrati vilja ändra ett demokratiskt beslut är naturligtvis legitimt.

Ja-förespråkaren och dåvarande statsministern Ingvar Carlsson (S) lägger sin röst i folkomröstningen.Foto: Tobias Röstlund/TT

Ett skäl att hålla liv i tanken på en alternativ europeisk samarbetsstruktur var att vi trodde att de länder som höll på att befria sig från Sovjetimperiet skulle föredra en mindre centralistisk samarbetsstruktur än EU, t ex Europarådet eller EFTA. Men ett drygt dussin före detta Sovjetsatelliter röstade i början av 2000-talet in sig i EU med skyhöga ja-majoriteter, EU växte från 15 till 28 medlemmar och blev därmed ”den enda showen i stan”. Alltfler rödgröna valde att acceptera EU som en möjlighet medan motståndet alltmer präglades av xenofoba, högernationalistiska resonemang. 2008 ströks utträdeskravet från MP-programmet genom en medlemsomröstning.

EU har uppenbara brister

Detta har ju inte gjort Miljöpartiet till så kallade jubeleuropéer som vill bygga en EU-stat. EU präglas tyvärr fortfarande av tillväxtmaterialism, bristande interndemokrati och, i vissa kretsar, ödesdigra drömmar om att omvandla unionen till en gammaldags, militär supermakt. Samtidigt finns också tecken på att rödgröna krafter som vill utnyttja EU som verktyg för den nödvändiga gröna omställningen kan påverka EU-politiken.

När USA sviker den globala ekologiska omställningskampen och icke-demokratin Kina växer fram till världsledare, framstår en demokratisk grön ”stormakt” som ett världsintresse. EU fyller inte den rollen i dag, men något alternativ kan inte heller skönjas. 

Därför är en swexit fel

Jag tror inte många rödgröna som kämpade mot EU-medlemskapet 1994 ångrar den kampen. Om Sverige valt samma väg som Norge skulle helt oprövade möjligheter kunnat öppna sig. Men så blev det inte och under den 25 år som förflutit har så många förutsättningar förändrats att det vore kontraproduktivt ur rödgrön synvinkel att genom en swexit följa Storbritanniens exempel. Det skulle bara skada våra möjligheter att agera för global grön omställning och gynna de xenofoba högernationalisterna.

 

Av Per Gahrton

EU-parlamentariker (MP) 1995–2004

Mark Brolin: ”Helt övertygad om att vi får en swexit”