Därför skänker jag pengar till Israel

Publicerad
Uppdaterad
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Den tilltagande konflikten

i Mellanöstern får en del av svenskarna att djupt sucka och tänka; återigen? En del andra av oss tänder till och oroas över följderna. I svensk debatt har Israel länge utmålats som Mellanösterns buse trots att det är ett demokratiskt land omgivet av en rad skurkstater. Därför skänkte jag i går pengar till det israeliska försvaret. För mig känns det viktigt att ta en tydlig ställning i Mellanösternkonflikten. Särskilt nu som den blossar upp igen och åter intensifieras. Centerpartiet har ofta inte kommit med i den utrikespolitiska debatten varför det är viktigt att poängtera hur en del av oss resonerar. Två av de dilemman som finns i Mellanösternkonflikten är att det pågår en evig diskussion om vem som gjorde vad först och vad som är svar på det första angreppet. Det andra problemet handlar om vad som är ett proportionerligt svar på ett angrepp. Efter en tids lugn i Mellanöstern och efter den chock som kom efter Hamas seger i det palestinska valet har det nu stabiliserats och de olika intressenterna börjar återigen att agera. Hamas har visat sig oförmöget att kontrollera sina medborgare i och med att de inte kunnat bistå Israel att återfinna den kidnappade soldaten på Gazaremsan. Libanons undfallenhet efter kidnappandet av de två israeliska soldaterna kan jag bara tolka som en eftergift till Syrien.

Israel befinner

sig under en enorm press där den nära omvärlden höjer tonen och ser mellan fingrarna med vad som sker. Syrien och Israel saknar fortfarande ett fredsavtal och Syriens inflytande i Libanon är uppenbart starkare än jag kunnat tro. Syrien har också öppet uttalat sitt gillande efter Hizbollahs kidnappning av de två israeliska soldaterna som nu tros finnas i Libanon. Kidnappningarna måste fördömas i de skarpaste ordalag och den palestinska myndigheten liksom den libanesiska regeringen måste fås att hundraprocentigt bistå Israel i arbetet för att fria soldaterna. Det är också fullt rimligt att Israel använder våld i arbetet för att befria sina soldater. I den sammantagna situationen och bedömningen av läget är en proportionerlig reaktion inte att kidnappa libanesiska respektive palestinska soldater för att ägna sig åt utbyte. Med vetskap om att Israel är omgivet av fientligt inställda stater krävs det att Israel ständigt och snabbt markerar sin ställning och sin rätt att existera. Israel har ett särskilt ansvar som Mellanösterns enda demokratiska stat. Dels i att inte överträda det egna landets lagar, dels att visa respekt i sitt agerande. Jag är också beredd att kritisera övergrepp på de punkterna. Därmed inte sagt att de i alla lägen ska vända andra kinden till och acceptera angreppen, långt ifrån. Samtidigt ska vi minnas att de omgivande länderna till stor del är skurkstater som inte har respekt för demokrati, mänskliga rättigheter eller andra internationella konventioner. Än mindre har de respekt för sin egen befolkning. Därför kommer arbetet för att sprida demokrati vara en nyckel om vi någonsin ska lösa Mellanösternkonflikten.

Det allt mer spända

läget visar på behovet av ett EU med gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. EU måste utöver den gemensamma politiken ges en möjlighet att kunna agera både diplomatiskt och militärt. Det spända läget visar också på Europas brister. FN:s svaghet i att fatta beslut får inte bli EU:s även om det är önskvärt att de båda kan följa samma linje. Återigen får vi vända oss till USA för att kunna åstadkomma det som vi i Europa borde kunna bidra med nämligen stabilitet och handlingskraft. Återigen är det amerikanska politiker som måste stå för handlingskraftigheten, amerikanska skattebetalare som får stå för notan och i värsta fall amerikanska soldater som får agera med sitt liv som insats. I Europa kommer debatten att handla om vem som gjorde rätt eller fel och de flesta är nöjda med det, för de behövde aldrig fatta ett beslut över huvud taget. Därför skänkte jag i går pengar till det israeliska försvaret. Det var en liten summa, men det moraliska stödet ligger för min del hos det fria och demokratiska Israel. Det är dags att fler bekänner färg. Demokrati eller diktatur, ibland är det så enkelt.

Vid ett maktskifte

i höstens val krävs att Sverige får en rakare politisk hållning i Mellanösternfrågan, men också i övrig utrikespolitik. Allians för Sverige måste våga deklarera att det är de mänskliga rättigheterna, frihet och demokrati som måste vara grunden för en utrikespolitisk linje där Sverige inte är tyst i debatten eller låter sig lockas av diktaturers lockande toner. Det måste också få effekt på den svenska utrikespolitiken. Med Mauds Olofssons allt större intresse för utrikespolitiken öppnas för ett utrikespolitiskt nyvaknande i centerpartiet som jag välkomnar. Vi har länge varit bra på att konkret arbeta med internationell solidaritet i projektform. Nu gäller det att höja aktiviteten i debatten om den svenska utrikespolitiska hållningen för att visa att centerpartiet är berett att inte bara tala om öppenhet till Sverige, utan också vara modigt i utrikespolitiska ställningstaganden. De grunder om öppenhet, frihet, marknadsekonomi samt alla människors lika rätt och värde som vårt parti bygger på måste tydliggöras i vår debatt om världen. Även om utrikespolitik sällan avgör ett val är det en viktig komponent i debatten. Med dagens regeringsunderlags allt mer passiva hållning finns det med all sannolikhet också en större efterfrågan på en tydlig och värdegrundad utrikespolitik. Det kan centerpartiet och Allians för Sverige erbjuda väljarna. S, v och mp kommer å andra sidan aldrig ens att komma i närheten av enighet i utrikespolitiken, det är de för splittrade för. FREDRICK FEDERLEY Fredrick Federley är förbundsordförande i Cuf och riksdagskandidat, C, Stockholms stad.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag