Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Därför ska ni inte stödja Danmark

Att i dag visa solidaritet med Danmark är att ställa sig på de islamofoba och främlingsfientliga krafternas sida.
Det skriver PER GAHRTON och professor DRUDE DAHLERUP. De är starkt kritiska till fp-ledaren Lars Leijonborgs förslag om svensk solidaritetsdeklaration med Danmark.
I går presenterades en opinionsundersökning som visade att Dansk folkeparti går framåt kraftigt efter Muhammed-konflikten.
I går kallade också Danmark hem sin ambassadör från Indonesien.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Många svenskar uppfattar Danmark

som annorlunda, friare, mysigare. Där kan man köpa sprit i livsmedelsbutiker, "hygge" sig och ha det "dejligt". Och visst finns olikheter. Men för oss som lever omväxlande i Danmark och Sverige framstår likheterna som oändligt mycket större än olikheterna. Det är enligt vår uppfattning inte olikheter i "folksjälen" som är orsak till att det blev i Danmark och inte i Sverige som gnistan tändes till vår tids civilisationskrig. Vad är orsaken då?

Vi tror att ansvaret

ligger hos politiker och massmedierna. Vi vill inte ställa svenska politiker och massmedierna på piedestal. Enorma brister i svensk integrationspolitik är välkända. Ändå vill vi peka på några exempel där den svenska samhällseliten gjort annorlunda markeringar än den danska. Anders Fogh Rasmussen Pia Kjaersgaard

När ny demokrati kastade masken

och framträdde som renodlat främlingsfientligt parti, efter modell av Dansk folkeparti, ändrades övriga partiers attityd. I slutdebatten inför valet 1994 genomfördes en kollektiv politisk avrättning av ND-ledaren Vivianne Franzéns flirt med främlingsfientlighet. Vid minst ett tillfälle har svenska massmedierna samordnat gått till attack mot nazistiska och rasistiska strömningar. Sverige är ett av de tyvärr få EU-länder som avstått från särskilda restriktioner mot arbetskraftsinvandring från de nya EU-staterna i öst. I debatten om de apatiska flyktingbarnen valde till slut större delen av samhällseliten det humanitära perspektivet.

Vi menar att i Sverige

är det överlag de humanitära krafterna - inom fackförbund, partier, religiösa samfund, folkrörelser, massmedier - som befinner sig på offensiven. Tyvärr har det inte varit på samma sätt i Danmark. Där överskrids anständighetsgränsen öppet. Mot den bakgrunden är det ingen slump att Muhammedteckningarna publicerades av en dansk tidning, Jyllands-Posten, som länge haft en främlingsfientlig, nästan islamofobisk linje. Att publiceringen var en avsiktlig provokation visas bl a av att de fyra mest islamofobiska Muhammedteckningarna hade gjorts av Jyllands-Postens egna tecknare! JP:s kulturchef ville "bevisa" att muslimer hotar yttrandefriheten. Också den danske statsministern, liberalen Anders Fogh Rasmussens vägran att träffa elva muslimska ambassadörer var primärt riktad till den inhemska publiken. Både han och JP tycks blunda för att vi lever i en globaliserad värld, något som bl a den liberale f?d utrikesministern Uffe Ellemann-Jensen påpekade häromdagen när han kallade JP:s teckningar "en pubertetsaktig demonstration" och krävde chefredaktör Carsten Justes "frivilliga" avgång.

Det är mot denna

bakgrund man måste ifrågasätta fp-ledaren Lars Leijonborgs förslag om svensk solidaritetsdeklaration med Danmark. Vilket Danmark? Visst finns det ett Danmark som behöver solidaritet, till exempel de som gömmer flyktingar, de 12 danska författare som skrev en mycket uppmärksammad protest mot främlingsfientligheten redan i höstas, de 100 präster som i sin julpredikan gick mot dansk invandringspolitik, och den syrisk-palestinske folktingsledamoten Naser Khader som bildat nätverket Demokratiska Muslimer. Men Leijonborgs solidaritetsförklaring skulle oundvikligen ha tolkats som islamfientlig och gynnat Dansk folkeparti. Begriper Lars Leijonborg vilken eld han leker med? Om svensk samhällselit släpper det humanitära greppet på samma förödande sätt som man gjort i Danmark har vi snart Sverigedemokraterna i riksdagen. Det är helt enkelt ett demokratiskt livsvillkor att benhårt hålla fast vid att islamofobi är en demokratiskt lika illegitim ståndpunkt som antisemitism och andra former av hets mot folkgrupp.

Särskilt tragiskt är att den

danska socialdemokratin inte hållit måttet, inte stått emot de främlingsfientliga vindarna. Visserligen förklarade förre statsministern Poul Nyrup Rasmussen (s) att Dansk folkeparti aldrig skulle bli "rumsrent". Ändå har socialdemokraterna inte bjudit motstånd när den liberal-konservativa regeringen har genomfört en mycket restriktiv asyl- och invandringspolitik med DF som stödparti. Detta svek tycks dock inte ha lönat sig, eftersom söndagens danska opinionssiffror visar stark framgång för DF, lika stark tillbakagång för socialdemokraterna.

Men yttrandefriheten då?

Jo, den ska vara stor. Häromdagen spreds ett rykte i Danmark att Jyllands-Posten planerade en publicering av antijudiska och antikristna karikatyrer för att bevisa sitt frisinne. Jyllands-Postens hemsida dementerade. Kulturchefen tvingades ta semester. Bra - men på sätt och vis också avslöjande. Också i dansk (och svensk) kultur finns tabun. I svensk lagstiftning fanns fram till 1970 paragrafer mot hädelse till skydd för troendes känslor. Därför håller det inte, när den f d socialdemokratiske statsministerrådgivaren Ralf Pittelkov, numera politisk kommentator i Jyllands-Posten, häromdagen hävdade att islams tabu att avbilda Muhammed bara gäller muslimer. I en globaliserad värld måste vi respektera också andra kulturers tabun. Ska tabun raseras måste det göras av personer inom den kulturkrets där de gäller. Den muslimska världens sekularisering och demokratisering måste vara dess eget verk.

Och Danmark måste självt hitta

vägar ur sin återvändsgränd. Naturligtvis ska vi alla ge stöd till en sådan utveckling. Men inte genom ospecificerat stöd till det officiella Danmark som dessvärre blivit symbol för europeisk arrogans och islamofobi. Utan till alla de danskar som protesterar - och de är trots allt tillräckligt många för att vi inte ger upp hoppet om det humanistiska Danmarks snara comeback. DRUDE DAHLERUP PER GAHRTON Drude Dahlerup, danska, är professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Per Gahrton, skåning, är gift med Drude Dahlerup och ordförande i den gröna idéverkstaden Cogito. Dahlerup och Gahrton är sambos och bor omväxlande i Stockholm, Skåne och Danmark.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!