Därför röstar jag på L, trots rädsla för SD

Jag tycker det vore allvarligt om det svenska parti, som för drygt 100 år sedan införde demokrati och som konsekvent stått för demokrati och mänskliga rättigheter, inte blev kvar, skriver den tidigare L-ledamoten Olle Wästberg.
Foto: Alex Ljungdahl

Jag kommer att rösta på Liberalerna, trots att jag är rädd för SD-inflytande. Jag utgår från att Liberalerna inte kommer ge vika för de SD-förlag som går emot grundläggande liberala värderingar, skriver den tidigare liberala riksdagsledamoten Olle Wästberg. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Nu är det snart val. Liberalernas resultat kan bli tämligen avgörande. Innan Johan Pehrson blev partiledare i våras låg partiet under fyra procent och skulle alltså åkt ur riksdagen.

Jag tycker det vore allvarligt om det svenska parti, som för drygt 100 år sedan införde demokrati och som konsekvent stått för demokrati och mänskliga rättigheter, åkte ur riksdagen.

En del av mina vänner som alltid stöttat Folkpartiet, däribland Bengt Westerberg, tänker inte rösta på Liberalerna i riksdagsvalet, utan på Centerpartiet. De är rädda för att Liberalerna ska ingå i en grupp som ger Sverigedemokraterna inflytande. Jag förstår deras argument, men ser det som intern debatt, inte som skäl för att inte rösta på partiet.

Väsenskilda partier

Vad det handlar om är att det är angeläget att få ett regeringsskifte. Liberalerna har på sitt landsmöte beslutat att partiet kommer att rösta emot en regering där Sverigedemokraterna ingår. Och det har Johan Pehrson offentligt upprepat. 

Om de övriga partierna i en ny regering ger efter för Sverigedemokraternas mer extrema förslag utgår jag från att Liberalerna lämnar regeringen och blir effektiva i opposition.

På andra sidan är Sverigedemokraterna emot att Liberalerna ska ingå i en regering. Jimmie Åkesson har åtskilliga gånger markerat mot socialliberalismen. Ungerns auktoritära Viktor Orbán, som Åkesson tidigare sagt sig föredra, anser att landet ska vara ”illiberalt”.

En regering där Sverigedemokraterna ingår skulle av många karaktäriseras som ”blåbrun”, vilket beror på SD:s bakgrund. När Jimmie Åkesson och partiets vice ordförande och partisekreterare som unga gick med i Sverigedemokraterna var det ett nazistiskt parti, som hade heilande möten och brände böcker om Förintelsen. Och Expressens David Baas har visat att Sverigedemokraterna också under senare år haft rasistiska medlemmar. 

Johan Pehrson (L) och Jimmie Åkesson (SD) under Sveriges Radios slutdebatt med partiledarna.
Foto: CHRISTINE OLSSON/TT

Kommer inte ge vika i hjärtefrågor

Antingen kommer Liberalerna inte med i en borgerlig regering och är då i en stark opposition. Eller också är de med i regeringen och har vissa överläggningar med Sverigedemokraterna. Liberalerna kan dock inte gå med på några av Sverigedemokraternas huvudfrågor. 

Sverigedemokraterna vill som bekant satsa på att få invandrare att lämna Sverige och står inte bakom asylrätten. Det står i direkt motsättning till huvudfrågor för Liberalerna och den liberala ideologin. 

Dessutom vill Sverigedemokraterna inskränka journalisters frihet. De har motionerat i riksdagen om att journalister som inte är opartiska ska kunna bötfällas, och de vill inskränka friheten för Public service. Också det står i grundläggande konflikt mot vad Liberalerna vill. Vidare vill Sverigedemokraterna att biståndet ska sänkas kraftigt. Att ha ett generöst bistånd har historiskt varit en hjärtefråga för Liberalerna, och dagens 1-procentmål infördes av folkpartisterna i Ullstenregeringen. 

Om de övriga partierna i en ny regering ger efter för Sverigedemokraternas mer extrema förslag utgår jag från att Liberalerna lämnar regeringen och blir effektiva i opposition. Sammanfattningsvis gör detta att jag, som är rädd för SD-inflytande, kommer att rösta på Liberalerna.


Av Olle Wästberg

Fd riksdagsledamot i Liberalerna, dåvarande Folkpartiet. Ingick i 30 år i partiets styrelse. Olle Wästberg var chefredaktör för Expressen 1993-1995.