Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Därför lämnar jag Vänsterpartiet

Inger Stark. Foto: Privat.
Inger Stark till vänster.

Partiet har förvandlats från ett socialistiskt och feministiskt parti till ett välgörenhetsparti som har gått vilse i identitetspolitiken, skriver tidigare vänsterpartisten Inger Stark.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Det känns smärtsamt och sorgligt, men jag har inget annat val än att lämna Vänsterpartiet.  

Jag kan inte vara aktiv i ett parti som har tagit helt fel riktning. Om det handlade om små detaljer skulle det inte vara några problem. Men det gör inte det. Det handlar om hela grunden för vad jag tycker att ett socialistiskt och feministiskt parti ska vara och hur det ska agera.

Jag gick med som sympatisör i Vpk-Järva i början på 1976. I början på 1977 blev jag medlem. Att jag gick med just då handlade om partisplittringen och att de som bildade APK lämnade partiet. Jag var med och bildade Barnstugearbetargruppen i slutet på 70-talet, Kommunal och SFL. Jobbade fackligt inom kommunal i många år. Jag har varit aktivist och jag har suttit i Stockholms kommunfullmäktige i 20 år. Under alla dessa år var jag glad över att vara medlem i VPK, senare V, och jag har alltid tyckt att det känts meningsfullt att arbeta politiskt för VPK/V. Men inte nu längre! Partiet har förvandlats från ett socialistiskt och feministiskt parti till ett välgörenhetsparti som har gått vilse i identitetspolitiken.

Feminismen har försvunnit och ersatts med identitetspolitik och ett antirasistiskt arbete som inte leder framåt. Den marxistiska och systemförändrande grunden är helt borta.

 

LÄS MER: Miljöpartiet har förlorat sin själ – nu lämnar jag

 

Det jag är stoltast över under min tid i kommunfullmäktige är att jag lyfte frågan om hedersrelaterat våld. Detta var året efter hedersmordet på Pela. Jag har mer än en gång blivit kallade rasist, även av högt uppsatta medlemmar i V. Frågan om hedersrelaterat våld har jag drivit med många, både i och utanför partiet. Två av dem var och är Amineh Kakabaveh och Zeliha Dagli. Fortfarande anser jag att det är en av de viktigaste politiska, feministiska frågorna. Det smärtar mig att partiet ligger så lågt och inte aktivt och kraftfullt driver denna avgörande fråga.

En annan viktig fråga är pensionerna. Vänsterpartiet stod som enda parti utanför pensionsöverenskommelsen. Det har blivit mycket tydligt att överenskommelsen missgynnar kvinnor. Andelen fattigpensionärer ökar, en majoritet av dem är kvinnor. Trots detta och trots att det är en mycket viktig feministisk fråga, driver inte partiet den. Att Jonas Sjöstedt har nämnt fattigpensionärer och att pensionsöverenskommelsen måste göras om räcker inte.

Det måste till mer! Jag är arg, besviken och frustrerad över detta. Ett tungt vägande skäl för mig att lämna partiet.

 

Så till huvudskälet till att jag nu lämnar, skälet till att jag inte längre känner mig hemma i Vänsterpartiet och inte heller kan säga att jag är stolt över att vara medlem:

Droppen som fick bägaren att rinna över var partiledningens agerande när först Zeliha och sedan Amineh i maj/juni 2015 skrev artiklar om situationen i utsatta förorter. Människor utanför partiet tilläts sätta dagordningen och krävde hennes uteslutning. Partiledningen och Stockholm distriktets ledning har gång på gång uttalat att de saknar förtroende för Amineh. Nu vill ledningen att striden ska lösas med medling och samtal. Men det här är en politisk fråga, inget man löser med samtalsterapi. Det är fullständigt horribelt. Amineh är utsatt för allvarliga hot, värre än de mot vår utrikesminister. Och partiledningens agerande har förvärrat situationen. Ett parti med en sådan ledning kan jag inte längre vara kvar i.

Jag kommer fortsätta vara politiskt aktiv, självklart till vänster. Jag är socialist och feminist, det kommer jag alltid att vara. Men nu som partilös, det går bra det också.

Utvecklingen i Vänsterpartiet kan jag inte längre påverka. Jag har försökt! Jag vet att många blir arga och ledsna på mig, tycker att jag har fattat helt fel beslut, att jag sviker. Nåväl, det kan jag inte göra något åt. Nu ska jag lägga hela min kraft på Förortsfeminismen, kampen mot det hedersrelaterade våldet, tvånget och förtrycket och på Tantpatrullen.

Tack för mig, Vänsterpartiet!

 

Inger Stark

Tidigare vänsterpartist

 

En längre text publicerades först på Ingers blogg.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!