Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Därför lämnar jag Sverigedemokraterna

Per-Gunnar Larsson.
Jimmie Åkesson (SD). Foto: JENS CHRISTIAN

Sverigedemokraterna (SD) liknar i dag mer en firma eller ett familjeföretag än en ideell politisk förening, skriver Per-Gunnar Larsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Jag hade hoppats att Sverigedemokraterna (SD) skulle vara mer seriösa än de andra partierna i Sverige. Men när stora pengar som höga riksdagsarvoden, partistöd, kanslistöd, landstingsarvoden och kommunala arvoden är tillgängliga söker sig lycksökare till dessa. Risken för korruption blir överhängande. Man skall i detta sammanhang naturligtvis inte glömma bort att det finns gott om lycksökare i de andra partierna också med gott om släkt- och vänskapsband. Inslaget av olika problem har kanske blivit större i SD än i andra partier eftersom organisationen fortfarande är relativt ung och oerfaren eller så är de andra partierna bättre på att dölja sin korruption.

SD liknar i dag mer en firma.

I SD:s Stockholmsdistrikt, där jag tidvis varit engagerad, har av allt att döma en osund vänskapskultur utvecklats. Riskerna för nepotism och vänskapskorruption har blivit betydande eftersom det finns stora pengar i politiken, och jag bedömer att SD har drabbats av denna sjuka. SD liknar i dag mer en firma eller ett familjeföretag än en ideell politisk förening.

Men de största penninguttagen görs i centrala ledningen där ledande funktionärer förutom sina riksdagsarvoden också plockar ut lön, sannolikt ur de statliga partistöden och medlemsavgifterna, med totala ersättningar i 100 000 kronors-klassen. Det är inte olagligt, men etiskt och moraliskt betänkligt eftersom riksdagsarvodena i dag är väl tilltagna. Det har nog inte varit tänkt att partistöd och medlemsavgifter ska gå till löner. SD:s så kallade arvodeskommitté belönar självklart dem som den står i beroendeförhållande till, såvida den inte är helt oberoende.

 

LÄS MER: SD kommer att få minst 25 procent 2018 

 

Ett tydligt exempel på att problem föreligger är att Jimmie Åkessons svärmor blivit riksdagsledamot för SD och att hans sambo nyligen har blivit politisk sekreterare i Gävle trots att hon bor i Sölvesborg. Hur har det kunnat bli så här?

För att minska riskerna för olika typer av korruption behövs en kraftig uppryckning av etik och moral i partiet. Som det ser ut i Sverige i dag duger det inte att, som SD nu gör, sitta still i båten och vara nöjd med att vara näst största parti enligt opinionsmätningarna. Det är ju genomslag för den politik de blivit invalda på till olika förtroendeuppdrag, som måste uppfyllas. Att ro båten i land är det enda som räknas och den viljan visar inte SD i dag. De som fått Bankomatkort av SD verkar vara mer intresserade av att casha in än att lösa den politiska uppgiften.

Politik ska inte handla om den egna försörjningen.

För att upprätta SD:s och övriga partiers funktion måste medlemmarna och deras ideella engagemang åter bli kärnan i partierna och för att nå dit måste partistöden upphöra och arvodena för förtroendeuppdrag minska.

 Först då finns förutsättningar att minska riskerna för korruption. Grundförutsättningarna för politiska förtroendeuppdrag bör naturligtvis vara gedigen livs- och yrkeserfarenhet parat med sunt förnuft. Politik ska inte handla om den egna försörjningen. Nu lämnar jag in mitt medlemskap i SD, men är beredd att återkomma om partiledningen kraftfullt tar itu med nepotism, vänskapskorruption och ekonomiskt profiterande, samt tar sitt opinionsbildande uppdrag på allvar. Som det politiska landskapet ser ut i Sverige behövs SD, detta särskilt eftersom de övriga oppositionspartierna inte opponerar på riktigt.

 

Per-Gunnar Larsson

Läkare