Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Därför fungerar inte Sveriges riksdag

4 av 10 riksdagsledamöter anser att demokratin är hotad, enligt en ny undersökning av Novus. Foto: MICHAELA HASANOVIC
Jan Scherman har gjort dokumentärserien "Länge leve demokratin". Foto: ROBBAN ANDERSSON

Vår folkvalda riksdag är dysfunktionell, skriver journalisten och före detta TV4-chefen Jan Scherman. 

Se honom i kväll i Bara politik med Niklas Svensson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | DEMOKRATI Det har klistrats många etiketter på Sveriges riksdagsledamöter. 

Skållade råttor, sa den tidigare LO-ordföranden Stig Malm.

Förre politikern Ann-Marie Pålsson (m) skrev en hel bok om de folkvalda som passiva knapptryckare. 

Bert Karlsson författade efter sin tid i riksdagen sitt politikerförakt under titeln ”Skandal”. 

Fler har fläskat på och placerat vårt parlament i en välavlönad taxiåkande gräddfil som mest smörjer kråset.

Efter att själv ha sprungit runt i riksdagens korridorer i nästan två år är jag djupt bekymrad över dessa populistiska och politikerföraktande vrångbilder. 

Nej, Sveriges riksdagspolitiker är inget glassande frälse. 

Riksdagen är dysfunktionell

Vår folkvalda riksdag är dysfunktionell – icke fungerande, men av helt andra skäl än att politikerna skulle vara lata och  övergödda av förmåner.

Den 13 september 2016 började jag min rundvandring i Sveriges riksdag. Det var vid Riksmötets öppnande. 

Sedan dess har jag träffat riksdagspolitiker, partiledare och folk i näringslivet för en serie dokumentärfilmer som nu börjar visas i SVT – "Länge leve demokratin". Den första filmen har undertiteln ”Hotet inifrån” och handlar om våra riksdagspolitiker.

I en stor intervjuundersökning som jag bett företaget Novus göra har vi kartlagt hur riksdagspolitikerna har det på jobbet. Resultatet är nedslående. Nästan varannan riksdagsledamot uppger att de har för lite tid att träffa väljare. För många går mer än halva arbetsdagen åt till administration. Mer än hälften säger att de inte får det stöd från sitt parti som man behöver. Och likaså, mer än hälften kräver hjälp i form av en politisk sekreterare, vilket man har rätt till.  

Kvinnor får mindre stöd

Undersökningen visar genomgående att kvinnor får mindre stöd. På samma sätt som kvinnor drabbas hårdare av hot och hat som riktas mot riksdagspolitikerna. Här är siffrorna i undersökningen dramatiskt negativa, och en majoritet av våra folkvalda har fått kännas vid det nya och brutala samhällsklimatet, som framför allt florerar på sociala medier. För många sker detta varje vecka! För många kvinnliga ledamöter har det lett till att man självcensurerar sitt arbete. D.v.s. man drar sig tillbaka och utövar inte sitt politiska förtroendeuppdrag lika offensivt som man vill. 

Riksdagen är vår lagstiftande församling och representerar folket. Det är detta som en viktig del av vår representativa demokrati vilar på. Tryggt och säkert, har jag länge trott. 

Men om de folkvalda stressar, administrerar, saknar stöd och resurser, hotas, hatas och dessutom viker ner sig för att slippa ännu mer hot – vad är kvar då av den grundläggande demokratiska principen att folket väljer sina ombud som sedan ska genomföra detta fina förtroendeuppdrag i riksdagen? 

Låt mig bli konkret. Under min tvååriga rundvandring träffade jag Emilia Töyrä (S). Hennes berättelse om det givande fackliga arbetet på LKAB i Kiruna kontrasterar med den hårdhet hon upplevt i politiken, där anhöriga fått utstå många smädelser på nätet på grund av hennes politiska engagemang. För Emilia Töyrä är detta första uppdraget i rikspolitiken. Det finaste förtroende man kan få, säger hon i ena andetaget. Och i nästa kommer tårarna då hon berättar om alla hatfyllda mail. 

Eller ta Robert Hannah (L). Också han ny i riksdagen. Började med att nästan gå in i väggen. Fick ta hjälp av partisekreteraren Marie Arnholm (L) som mentor för att klara stressen.  Robert Hannah kommer från förort i Göteborg. Han blev personkryssad in i riksdagen och med visionen att göra livet bättre i storstädernas förorter. Nu fastnar han ofta i adminstrativa göråmål – sorterar kvitton, skriver reseräkningar och bokar möteslokaler. Han kallar sig ”glorifierad administratör”. 

Ytterligare ett exempel - moderaten Finn Bengtsson, som gick emot den så kallade decemberöverenskommelsen 2014, och sedan straffades genom att bli av med de flesta av sina uppdrag. Finn Bengtsson upplevde sig så motarbetad att han gick till riksdagens talman, Urban Ahlin, och kallade attackerna vuxenmobbning. 

Urban Ahlin samlade partiernas gruppledare för att få slut på trakasserierna. Detta var för ungefär ett år sedan. Strax efter detta kom fler liknande händelser till talmannens kännedom. Bland annat ett brev från en riksdagsledamot som inte vågade uppge sitt namn:

”… skriver till dig anonymt därför att jag inte vill råka ut för repressalier… Hur kan det komma sig att det stöd som vi ledamöter så fint skall ha tillgång till för att möjliggöra att vi kan fullfölja våra uppdrag i praktiken inte kommer oss till del? Undrar en trött, överansträngd, uppgiven och desillusionerad ledamot som knappt klarar av att fungera som ledamot eller människa.”

Den statliga Demokratiutredningen konstaterade redan i januari 2016 att det så kallade ledamotsstödet som motsvarar en politisk sekreterare per ledamot inte når fram. Partierna väljer att förstärka sina egna kansliresurser, bland annat med pressekreterare och andra experter. Kollen på vart pengarna tar vägen är bristfällig. Men utredningens förslag om åtgärder har inte lett till något. Ingen har heller reagerat på riksdagsledamöternas arbetssituation. 

4 av 10 anser att demokratin är hotad

I den Novus-undersökning vi genomfört svarar 40 % av riksdagsledamöterna att de anser att demokratin är hotad – 4 av 10!  Nästan halva vår lagstiftande församling känner i dag att attackerna på demokratin är så allvarliga att de alltså använder ordet ”hotad”. I denna hotbild ingår den egna pressade arbetssituationen. 

När jag träffade förre centerledaren Maud Olofsson i samband med riksmötets öppnande den där septemberdagen 2016 var hon ytterst bekymrad: 

– Det har blivit fullt tillåtet att säga vad som helst om en politiker. Det tror jag är livsfarligt därför att det leder till att allt färre vill göra det här jobbet. De mest lämpade väljer annat, och så accelererar kritiken mot våra politiker. 

Arketypen för en negativ spiral. 

Jag har under mina många besök i riksdagen träffat många engagerade politiker. Många som vill, men som inte får resurser och annat nödvändigt stöd, och som dessutom till vardags bespottas på nätet. Med en dysfunktionell riksdag där politikerna mest av allt administrerar och där inte ens jämställdheten fungerar riskeras förtroendet i grunden för både våra folkvalda och själva styrelseskicket. 

Det är hög tid att diskutera vad som behöver göras för att riksdagspolitikerna ska få en bättre möjlighet att klara ett av vår demokratis viktigaste förtroendeuppdrag.

 

Jan Scherman 

Journalist

Tidigare vd för TV4

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!