Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Därför fryser sexoffren till is under övergreppen

Friidrottsstjärnan Moa Hjelmers berättelse är talande för hur de flesta offren reagerar när sexövergreppen äger rum. Foto: PETR DAVID JOSEK/AP
Olof Molander, leg psykolog, Sveriges kliniska psykologers förening.
Gustav Jonsson, PTP-psykolog, Sveriges kliniska psykologers förening.

Många av de som utsätts för sexuella övergrepp agerar på ett sätt som försämrar deras rättsliga läge.

Men reaktionerna har en naturlig förklaring och lagstiftningen behöver anpassas därefter, skriver styrelsen för Sveriges kliniska psykologers förening.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | METOO. Den senaste tidens #Metoo-kampanj sätter fokus på en av vår tids stora samhällsfrågor. Berättelserna om sexuella övergrepp mot kvinnor har varit många, hårresande och modiga. 

Senast i går berättade friidrottsstjärnan Moa Hjelmer på Instagram om hur hon blivit utsatt:  "Jag fryser till is, kan inte röra mig." Hennes berättelse är talande.

Sexuella övergrepp handlar om makt. Förövare använder ofta en nivå av aggression som överskrider alla former av motstånd för att behålla kontrollen. Under ett övergrepp tar kroppens sympatiska nervsystemet över för att styra offrets beteenden till att överleva i stunden: kämpa/slåss, fly, eller spela död/frysa. I motsats till vad vi ser på filmer och läser i böcker är kampreaktionen ganska sällsynt. 

Den vanligaste och mest "normala" reaktionen är att frysa. 88 procent av alla våldtäktsoffer upplever ofrivillig frysning under övergreppet. Frysning är en biologiskt snabb inprogrammerad reaktion som aktiveras i situationer som innehåller extrem rädsla i kombination med fysiskt tvång. Det fungerar ungefär som att vara ute i skogen och plötsligt träffa på en björn. Det går inte att slåss med den, och heller inte att springa ifrån den. Den sista instinktiva överlevnadsreaktionen som återstår är att ligga stilla och spela död.

Följsamheten är ett skydd mot skador

Vid de flesta sexuella övergrepp där offret är vid medvetande finns en viss grad av påtvingad följsamhet till förövaren. Följsamheten skyddar från ytterligare skada men kan leda till ett stort psykiskt lidande efteråt då offren börjar ifrågasätta sina reaktioner. "Att jag slutade kämpa när han sa till mig betyder att jag är skyldig eftersom jag tillät våldtäkten". "Jag kan inte komma ihåg hur jag kom in i rummet (där övergreppet skedde)"

Frysning under övergrepp och senare skuldkänslor och självanklagelser är direkt relaterade till ökad depression, ångest och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) efter övergreppet. Drygt 5 procent av befolkningen i Sverige lider av PTSD. PTSD är dubbelt så vanligt bland kvinnor och sexuella övergrepp är den vanligaste utlösande händelsen. Det finns effektiv behandling för PTSD. Åtta av tio offer som får traumafokuserad kognitiv beteendeterapi (KBT) blir helt återställda. 

I dag erbjuds tyvärr inte den psykologiska behandling som rekommenderas inom sjukvården. Vanligen ges medicinering och/eller sjukskrivning som enda insatser, vilket är otillräckligt. Offer som inte får rätt behandling fortsätter ofta att ha fragmentariska minnesbilder av händelsen. Det beror på att hjärnan inte kodar in minnen på samma sätt under hotfulla situationer. Offer brukar göra allt som står i deras makt för att undvika att tänka på eller påminnas om övergreppet, eftersom det är kopplat till oerhört stark ångest samt skuld- och skamkänslor. Men det går inte att glömma bort vad som hänt. Det är vanligt att offer ofrivilligt återupplever övergrepp, genom bland annat flashbacks eller mardrömmar. Det här passiviserar och begränsar i längden livsutrymmet för många offer då de börjar undvika olika situationer som påminner om övergreppet.

Bristande kunskap leder till friande domar

Trots detta beskriver många #Metoo-offer att de polisanmält övergreppen men att förövarna friats. Det är viktigt att domstolar och polis har kunskap om vad som händer med offer för sexuella övergrepp. 

Det vore olyckligt om bristande kunskap leder till felaktigt friande eller dömande till lägre straff, på grund av att offren uppfattas som passiva. Att genomföra en polisutredning och domstolsförhör kan för många offer som inte fått behandling innebära en oerhört stor psykisk påfrestning. Offers berättelser kan uppfattas som osammanhängande och fragmentariska, vilket borde ses som ett symptom på PTSD, inte på bristande trovärdighet.

Vi menar att: Utredning och behandling hos psykolog i primärvården bör ingå i den nationella vårdgarantin, på samma sätt som för medicinsk personal. Detta skulle dramatiskt öka möjligheterna till rätt hjälp och behandling för de som utsatts för sexuella övergrepp och drabbats av PTSD.

Ny lagstiftning kring sexuella övergrepp bör ta hänsyn till de vanligaste psykologiska reaktionerna hos offren.

 

Av Sveriges kliniska psykologers förenings styrelse:

Olof Molander, leg psykolog

Erik Andersson, med dr och leg psykolog 

Lisa Bäckman, leg psykolog 

Pia Faller, leg STP-psykolog 

Linda Gjerstsson, leg psykolog

Gustav Jonsson, PTP-psykolog 

Emil Lager, psykologstudent 

Moa Pontén, psykologstudent, doktorand