I fredags avled en ung finsk man, mördad av nazister som hade hoppat på hans huvud och sedan filmat honom liggandes medvetslös i en pöl av blod. Attacken skedde på öppen gata mitt i Helsingfors. Enligt uppgift är 28-åringen det första offret för politiskt våld i Finland på flera decennier, men du har troligtvis missat det.
Rubrikerna på nazistattacker har krympt i storlek sedan skinnskallarnas 1990-tal. Gärningsmännen tillhör samma nordiska grupp som halvhjärtat döljer sig bakom en viss svensk tidning – en tidning som i dag tar plats på norra Europas största bokmässa. Medan jag skriver den här texten plingar en nyhet in från Skånska Dagbladet. En socialdemokratisk politiker och hans barn har utsatts för ett attentat, ett försök till mordbrand i deras eget hem.
Den sprejade avsändaren? Samma som i Helsingfors: Nordens största terrorgrupp på högerflanken. Helgen såg Tyskland, ett land som länge lyckades hålla den politiska extremhögern stången, rösta in ett högerpopulistiskt parti i Berlins representanthus.
I Sverige överväger ett liberalt parti att sparka sin mest profilerade företrädare för att denna uttryckt nolltolerans mot rasism. Samtidigt står oppositionsledaren Anna Kinberg Batra i TV4 och uppmanar folket att ”sluta demonisera Sverigedemokraterna”.
Halva USA vill se Donald Trump som president. Samma sak i Frankrike där demagogen heter Marine Le Pen. Vi behöver inte gå längre än så utan kan bara konstatera att vi lever i en ytterst farlig politisk tid – kanske den farligaste sedan 1930-talet.
Det internationella Simon Wiesenthal-centret har förgäves bett svenska politiker att agera mot extremhögerns närvaro på årets Bokmässa i Göteborg. Nazism behöver inte debatteras eller definieras i Europa post - 1945 – den behöver motarbetas.
Varenda tidningsredaktör i Sverige vet att yttrandefriheten inte är absolut. I deras uppdrag ingår nämligen att fatta beslut om att “censurera” just de åsikter som rasisttidningen i fråga sprider.
Redaktörerna gör det på nätet och på papper och de gör det dygnet runt. För ingen tror väl på allvar att Expressen hade tagit in den här texten om dess huvudpoäng hade varit att gaskamrarna aldrig existerade? Eller att judarna styr finansvärlden? Nej, just det.
Ändå är situationen på Bokmässan, enligt Författarförbundet, ett ”delikat dilemma”. Förbundet har skrivit en text i DN (20/9) full av etiska och logiska krumbukter som tycks gå ut på att Europa står under ett akut hot, fast det är okej att bereda plats åt nazister, så länge arrangörerna är okej med det. Svenska Förläggareföreningens respons tar ändå priset i ansvarslöshet, för att inte säga ryggradslöshet. Denna branschorganisation för jättar som Bonnierförlagen har tryckt upp antirasistiska tygpåsar i protest mot den militanta extremhögerns närvaro.
Nu har vi det åtminstone svart på vitt för framtidens forskare: en serietecknare, Lina Neidestam, samt en lokaltidning, Djungeltrumman. (Ursäkta om jag missat någon). De utgjorde den samlade bojkotten av Bokmässan dagarna efter nazistmordet i Finland och det nazistiska mordförsöket på en svensk politiker och hans barn.
Kultursveriges flathet handlar om att man vill kränga sina alster på mässan, mingla med rätt personer, skapa klickbara snackisar.
Fine – även om den göteborgska motståndsmannen Torgny Segerstedt måste vrida sig i sin grav åt denna seger för hjordinstinkten. Men i år är inte vilket år som helst. Det är året då den rena nazismen välkomnades in – inte slog eller hotade sig in, notera – i kulturens finrum. Samtidigt som den fortsatte att skörda människors liv och, i mer polerad form, vinna politiska segrar. Jag kan inte med rent samvete bidra till att legitimera en mordisk ideologi.
Därför väljer även jag att ställa in alla mina programpunkter och bojkotta Bokmässan.
Lisa Bjurwald
Bokaktuell journalist och författare till flera böcker om extremhögern
Premium
Premium
Premium